Torsdag 15 april 2010

Arg bilist

Det känns lite som att jag var nära att få en smäll alldeles nyss. Den senaste tiden har jag lagt mig till med vanan att om en bilist kör farligt nära mig på ett övergångsställe där jag har företräde så knackar jag till på bakrutan med ena fingret. Det skadar inte bilen samtidigt som det har fördelen att det låter ganska mycket. Det jag vill är att informera bilisten om att den just gjorde ett stort fel.

Normalt så reagerar folk inte på det. Eller inte tillräckligt mycket för att stanna i alla fall. I dag var det dock annorlunda. Jag var på väg hem från tunnelbanan och den ovan beskrivna situationen uppkom vid ett övergångsställe där jag till och med hade grön gubbe. Jag knackade lite lätt på rutan när bilen var kanske en decimeter ifrån mig och gick vidare. Strax därefter så hör jag någon skrika. Jag tänker inte så mycket på det utan går vidare. Rösten kommer närmare och fortsätter skrika så jag vänder mig om. Där kommer bilföraren efter mig och säger att jag sparkade på hans bil och måste betala skadan. Han tittade föraktfullt upp och ner på mig och såg nästan ut som att han skulle spotta på mig. Jag agerade ganska lugnt tror jag men fegade lite och förklarade att jag inte alls sparkat på hans bil och fortsatte med att säga att jag hade företräde och att han ska vänta på att jag gått över. Det verkade snarare göra honom surare i stället för att lugna ner honom och han började höja handen. Han tog dock ner den igen men det kändes som att han hade velat göra något mer. Sen upprepade jag att det var han som hade fel och så vände jag mig om och gick vidare. Han följde som tur var inte efter. Vad jag vet i alla fall, men jag tänkte att han inte ville lämna sin bil så där så det var nog inte så troligt.

Sedda filmer:
Bröllopsfotografen (2009)
Hör upp, blindstyre! (1989)
London River (2009)
Up in the Air (2009)
The Hurt Locker (2009)
The Blind Side (2009)
Alice in Wonderland (2010)
On Your Mark (1995)
Shutter Island (2010)
Plötsligt i Vinslöv (1999)
The Insider (1999)

- Mattias, kl. 20.50

Kommentarer (10 st)

Måndag 22 februari 2010

Trafikstörningar

Skönt att det finns rak och pålitlig information på SL:s hemsida i dag nu när det pratats så mycket om att det skulle kunna bli problem med kollektivtrafiken.

Sedda filmer:
The Road (2009)
Saw VI (2009)
L.A. Gigolo (2009)
Grizzly Man (2005)
Farsan (2010)

- Mattias, kl. 07.03

Kommentarer (0 st)

Lördag 6 februari 2010

Piraya 2

Nu när jag har sett Piraya 2 - De flygande mördarna från 1981 så känns det som att det bara gått utför för James Cameron sen dess. Han borde fortsatt med sådana filmer i stället för att börja med robotar och rymdvarelser i diverse former. Man undrade för övrigt lite hur de skulle kunna toppa den första filmen men sen kom någon på den briljanta idén att de kunde ge pirayorna vingar så att de även kunde ta sig upp på land. Ingen var nu säker! Filmen rekommenderas starkt, speciellt efter att ha läst ett citat om filmen av Cameron själv: "I believe 'The Spawning' was the finest flying piranha movie ever made."

Sedda filmer:
Poolhall Junkies (2002)
The Cove (2009)
Role Models (2008)
Demolition Man (1993)
The Men Who Stare at Goats (2009)
Piraya 2 - De flygande mördarna (1981)

- Mattias, kl. 17.09

Kommentarer (0 st)

Söndag 10 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2009

På nyårsdagen såg jag och Fredrik de fyra Alienfilmerna. Hanna fick tyvärr lov att jobba det här året och började sitt eget filmmaraton lite senare på dagen.

Under våren köpte jag en ny hårddisk till min stationära dator då den gamla sedan länge varit i princip full och jag ville slippa hålla koll på det hela tiden. Det blev en disk på 2 TB vilket gjorde att jag då fick 360 gånger mer hårddiskutrymme i min dator än jag hade år 2000.

Även det här året åkte släkten på mammas sida på en 24-timmarskryssning till Åland. Det var kul att träffa alla igen. Det är annars inte så ofta nuförtiden.

För några år sedan så fick Fredrik ett boktips av sin kompis Jonathan som han förde vidare till mig och av någon anledning gick jag med på att köpa Ray Kurzweils The Singularity is Near. Det tog dock till 2009 innan jag gav mig på att läsa den. Jag fastnade ganska snabbt. Man kan säga att grundidén i boken är att den teknologiska utvecklingen inte är linjär utan exponentiell, d.v.s. utvecklingen går inte lika snabbt hela tiden utan hastigheten ökar (se t.ex. Moores lag) och det kommer märkas radikalt de närmaste årtiondena. Att det sker när det gäller datorer har nog de flesta redan märkt och jag har nämnt några av mina egna upplevelser av det i de här inläggen om mitt senaste årtionde. Men när fler och fler områden blir informationsteknologier så kommer det märkas även där, som t.ex. energiproduktion och medicin. Detta kommer förändra världen radikalt och mycket snabbare än människor normalt tror då vi gärna tänker linjärt. Den största insikten jag fått från det här (och egentligen även från t.ex. Aubrey de Greys forskning om att bota åldrande) är att det inte alls är säkert att jag kommer behöva dö eller att det till och med är troligt att jag inte kommer behöva det. Jag vet att det här är väldigt kontroversiellt och att man säkert låter ganska dum i mångas öron men jag tror att det dels beror på att man alltid har dött, att det varit något oundvikligt så därför har man ganska snabbt förlikat sig med tanken att det så småningom kommer hända en själv och det är svårt att sen omvärdera allt och våga ta steget att hoppas på ett alternativ, och dels på att de inte läst in sig ordentligt på området.

I april fyllde jag 30 år. Det var en bra födelsedag där jag fick uteslutande väldigt bra presenter.

I maj fick min morfar en stroke. Den var ganska allvarlig och han fick svårt att prata och röra på sig. Det blev dock bättre med tiden och det såg relativt bra ut som jag förstod det. Sen dog min mormor plötsligt i slutet av juli. Det kändes oväntat och jag var inte alls beredd när mamma ringde och berättade. Två veckor senare fick morfar en stroke till och dog någon dag senare. Ingen i min närhet hade dött tidigare och jag hade aldrig varit på en begravning och nu var det plötsligt två personer på en gång. Det blev en gemensam begravning och den var mycket jobbigare än jag trodde den skulle vara.

I augusti gjorde jag min andra ironman, Kalmar Triathlon igen. Det gick en dryg timme snabbare den här gången trots att jag tränat ganska lite. 53 minuter var på cyklingen och resten i växlingarna och på simningen (löpningen gick lite långsammare faktiskt).

En av mina födelsedagspresenter var en hemlig resa från Fredrik, Hanna och Per. Den visade sig gå till Skottland och blev helt annorlunda än någon resa jag gjort tidigare. Jag är väldigt nöjd med den. Vi hyrde en bil och åkte runt i nästan hela Skottland. Det är väldigt fint där.

Det var sagt att förra året skulle bli det sista året med kalenderkvällar i Uppsala men det kom att arrangeras sådana även det här året, om än på ett lite annorlunda sätt. Per och hans kusin Petter gjorde den egna julkalendern Dopp i grytan och det var väl där jag hade min största medverkan i år som Stor-Anders. För den intresserade så är jag främst med i avsnitten 1, 3, 16 och 17. Jag tyckte det var väldigt jobbigt att spela in de där scenerna. Jag känner mig inte så trygg i skådespelarrollen riktigt och var väl inte så jättenöjd med min insats men i alla fall några verkar ha gillat den som tur var. På själva kalenderkvällarna var min medverkan nog den sämsta någonsin för att jag kände att jag inte ville försaka nästan allt annat i mitt liv i tre veckor som jag gjort de tidigare åren. Lite tråkigt för jag gillar att vara där men jag vill även hinna göra andra saker.

Nyårsafton firades med Per från jobbet, hans flickvän Sofie och hennes kompis Maria hemma hos Maria. Det var en jättetrevlig kväll med god mat och kallt firande vid tolvslaget.

Antal sedda filmer: 138

Sedda filmer:
Primer (2004)
Nu flyger vi ännu högre (1982)

- Mattias, kl. 00.55

Kommentarer (7 st)

Lördag 9 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2008

Året startade med Indiana Jones-trilogin hemma hos Fredrik och Hanna. Senare under året skulle nämligen den fjärde filmen ha premiär. Den blev dock inte lika bra som de första tre.

I början av året släppte det bara för mig med simningen. Helt plötsligt kunde jag simma hundratals och någon vecka senare tusentals meter frisim utan att stanna. Detta från att bara kunnat simma 50-100 meter och sen behöva pusta ut. Simningen i Kalmar började kännas överkomlig.

Min lillebror jobbade i Sälen under våren och bjöd upp mig dit i början av april. Vi skulle bl.a. åka skidor. Utför. Det hade jag aldrig gjort förut. Därför anlitade jag en personlig skidtränare så att jag skulle kunna bli sjukt bra på en gång. Det blev kanske inte riktigt så men jag kunde åka rätt okej ändå efter nån timme med honom. Utförsåkning var väldigt roligt. Ska nog göra det igen nån gång.

Under våren bestämde jag mig för att sluta raka huvudet. Jag hade gjort det sedan jag rakade av skägget tre år tidigare. Grejen med att raka huvudet är ju att man helt slipper tänka på någon frisyr eller att gå till frisören. Det är väldigt skönt. Men jag kände att det var dags att prova något annat igen så jag lät det växa ut. Ett bra val tycker jag nog ändå.

För att fira att min mormor och min morfar hade varit gifta i 60 år så åkte hela släkten på mammas sida på 24-timmarskryssning till Åland i april. Mina morföräldrar gillade Ålandskryssningar väldigt mycket. Det var en rolig resa.

I maj såg jag till slut De älskande vid polcirkeln. Den var faktiskt riktigt bra.

Min lillebror hade i juni blivit inbjuden till något som de kallade för midsommarfestival i Enköping och tog med mig. Det var en privat liten 48-timmarsfest i Bredsand i Enköping för drygt 100 personer med skattjakt, stafetter, brännboll, dragkamp och grejer. Väldigt kul visade det sig vara och jag träffade många människor som jag inte träffat sen jag slutade skolan.

Under sommaren åkte vi iväg med jobbet och körde gokart igen, min andra gång. Tror faktiskt det gick ytterligare lite sämre den här gången. Men det är roligt i alla fall.

Efter att ha sett Arrested Development blev man sugen på att åka Segway så jag och Björn bestämde oss för att göra det. Vi startade i ett garage under Gallerian för att komma in i det och sen fick vi åka ut på Djurgården. Jag gillade det. Det var nog lite roligare än jag trodde det skulle vara till och med.

I augusti var det till slut dags för att försöka mig på det här med en ironman. Jag, Björn, Fredrik och Paulina åkte till Kalmar där jag och Björn skulle tävla. Jag har skrivit om det förut så jag ska inte säga mer än att det gick över förväntan och jag kom in på 12.53.04. Och simningen gick bra.

I slutet av sommaren åkte jag till Tallinn några dagar. Gick mest bara runt och tittade i staden och åt på olika ställen.

Under det här året hade Per och jag tillsammans med alla oerhört vänliga vänner som ställde upp varit i alla fall lite bättre på det här med att spela in julkalender så i december lyckades vi faktiskt bli klara med vår följetong som påbörjades 20 månader tidigare och skulle kallas Kristallen. Det var väldigt stressigt mot slutet som vanligt när man gör något som har en deadline men i alla fall det första avsnittet hann klippas klart till kalenderkvällarnas start den 1 december. Det är klart att en del saker kunde gjorts bättre men på det stora hela så känner jag mig rätt nöjd med resultatet.

Nyår firade jag sjuk hemma chattandes med Pers kusin John-Robin om ett matteproblem. Inte en helt misslyckad nyårsafton tycker jag.

Antal sedda filmer: 170

- Mattias, kl. 21.26

Kommentarer (2 st)