Lördag 6 februari 2010

Piraya 2

Nu när jag har sett Piraya 2 - De flygande mördarna från 1981 så känns det som att det bara gått utför för James Cameron sen dess. Han borde fortsatt med sådana filmer i stället för att börja med robotar och rymdvarelser i diverse former. Man undrade för övrigt lite hur de skulle kunna toppa den första filmen men sen kom någon på den briljanta idén att de kunde ge pirayorna vingar så att de även kunde ta sig upp på land. Ingen var nu säker! Filmen rekommenderas starkt, speciellt efter att ha läst ett citat om filmen av Cameron själv: "I believe 'The Spawning' was the finest flying piranha movie ever made."

Sedda filmer:
Poolhall Junkies (2002)
The Cove (2009)
Role Models (2008)
Demolition Man (1993)
The Men Who Stare at Goats (2009)
Piraya 2 - De flygande mördarna (1981)

- Mattias, kl. 17.09

Kommentarer (0 st)

Söndag 10 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2009

På nyårsdagen såg jag och Fredrik de fyra Alienfilmerna. Hanna fick tyvärr lov att jobba det här året och började sitt eget filmmaraton lite senare på dagen.

Under våren köpte jag en ny hårddisk till min stationära dator då den gamla sedan länge varit i princip full och jag ville slippa hålla koll på det hela tiden. Det blev en disk på 2 TB vilket gjorde att jag då fick 360 gånger mer hårddiskutrymme i min dator än jag hade år 2000.

Även det här året åkte släkten på mammas sida på en 24-timmarskryssning till Åland. Det var kul att träffa alla igen. Det är annars inte så ofta nuförtiden.

För några år sedan så fick Fredrik ett boktips av sin kompis Jonathan som han förde vidare till mig och av någon anledning gick jag med på att köpa Ray Kurzweils The Singularity is Near. Det tog dock till 2009 innan jag gav mig på att läsa den. Jag fastnade ganska snabbt. Man kan säga att grundidén i boken är att den teknologiska utvecklingen inte är linjär utan exponentiell, d.v.s. utvecklingen går inte lika snabbt hela tiden utan hastigheten ökar (se t.ex. Moores lag) och det kommer märkas radikalt de närmaste årtiondena. Att det sker när det gäller datorer har nog de flesta redan märkt och jag har nämnt några av mina egna upplevelser av det i de här inläggen om mitt senaste årtionde. Men när fler och fler områden blir informationsteknologier så kommer det märkas även där, som t.ex. energiproduktion och medicin. Detta kommer förändra världen radikalt och mycket snabbare än människor normalt tror då vi gärna tänker linjärt. Den största insikten jag fått från det här (och egentligen även från t.ex. Aubrey de Greys forskning om att bota åldrande) är att det inte alls är säkert att jag kommer behöva dö eller att det till och med är troligt att jag inte kommer behöva det. Jag vet att det här är väldigt kontroversiellt och att man säkert låter ganska dum i mångas öron men jag tror att det dels beror på att man alltid har dött, att det varit något oundvikligt så därför har man ganska snabbt förlikat sig med tanken att det så småningom kommer hända en själv och det är svårt att sen omvärdera allt och våga ta steget att hoppas på ett alternativ, och dels på att de inte läst in sig ordentligt på området.

I april fyllde jag 30 år. Det var en bra födelsedag där jag fick uteslutande väldigt bra presenter.

I maj fick min morfar en stroke. Den var ganska allvarlig och han fick svårt att prata och röra på sig. Det blev dock bättre med tiden och det såg relativt bra ut som jag förstod det. Sen dog min mormor plötsligt i slutet av juli. Det kändes oväntat och jag var inte alls beredd när mamma ringde och berättade. Två veckor senare fick morfar en stroke till och dog någon dag senare. Ingen i min närhet hade dött tidigare och jag hade aldrig varit på en begravning och nu var det plötsligt två personer på en gång. Det blev en gemensam begravning och den var mycket jobbigare än jag trodde den skulle vara.

I augusti gjorde jag min andra ironman, Kalmar Triathlon igen. Det gick en dryg timme snabbare den här gången trots att jag tränat ganska lite. 53 minuter var på cyklingen och resten i växlingarna och på simningen (löpningen gick lite långsammare faktiskt).

En av mina födelsedagspresenter var en hemlig resa från Fredrik, Hanna och Per. Den visade sig gå till Skottland och blev helt annorlunda än någon resa jag gjort tidigare. Jag är väldigt nöjd med den. Vi hyrde en bil och åkte runt i nästan hela Skottland. Det är väldigt fint där.

Det var sagt att förra året skulle bli det sista året med kalenderkvällar i Uppsala men det kom att arrangeras sådana även det här året, om än på ett lite annorlunda sätt. Per och hans kusin Petter gjorde den egna julkalendern Dopp i grytan och det var väl där jag hade min största medverkan i år som Stor-Anders. För den intresserade så är jag främst med i avsnitten 1, 3, 16 och 17. Jag tyckte det var väldigt jobbigt att spela in de där scenerna. Jag känner mig inte så trygg i skådespelarrollen riktigt och var väl inte så jättenöjd med min insats men i alla fall några verkar ha gillat den som tur var. På själva kalenderkvällarna var min medverkan nog den sämsta någonsin för att jag kände att jag inte ville försaka nästan allt annat i mitt liv i tre veckor som jag gjort de tidigare åren. Lite tråkigt för jag gillar att vara där men jag vill även hinna göra andra saker.

Nyårsafton firades med Per från jobbet, hans flickvän Sofie och hennes kompis Maria hemma hos Maria. Det var en jättetrevlig kväll med god mat och kallt firande vid tolvslaget.

Antal sedda filmer: 138

Sedda filmer:
Primer (2004)
Nu flyger vi ännu högre (1982)

- Mattias, kl. 00.55

Kommentarer (7 st)

Lördag 9 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2008

Året startade med Indiana Jones-trilogin hemma hos Fredrik och Hanna. Senare under året skulle nämligen den fjärde filmen ha premiär. Den blev dock inte lika bra som de första tre.

I början av året släppte det bara för mig med simningen. Helt plötsligt kunde jag simma hundratals och någon vecka senare tusentals meter frisim utan att stanna. Detta från att bara kunnat simma 50-100 meter och sen behöva pusta ut. Simningen i Kalmar började kännas överkomlig.

Min lillebror jobbade i Sälen under våren och bjöd upp mig dit i början av april. Vi skulle bl.a. åka skidor. Utför. Det hade jag aldrig gjort förut. Därför anlitade jag en personlig skidtränare så att jag skulle kunna bli sjukt bra på en gång. Det blev kanske inte riktigt så men jag kunde åka rätt okej ändå efter nån timme med honom. Utförsåkning var väldigt roligt. Ska nog göra det igen nån gång.

Under våren bestämde jag mig för att sluta raka huvudet. Jag hade gjort det sedan jag rakade av skägget tre år tidigare. Grejen med att raka huvudet är ju att man helt slipper tänka på någon frisyr eller att gå till frisören. Det är väldigt skönt. Men jag kände att det var dags att prova något annat igen så jag lät det växa ut. Ett bra val tycker jag nog ändå.

För att fira att min mormor och min morfar hade varit gifta i 60 år så åkte hela släkten på mammas sida på 24-timmarskryssning till Åland i april. Mina morföräldrar gillade Ålandskryssningar väldigt mycket. Det var en rolig resa.

I maj såg jag till slut De älskande vid polcirkeln. Den var faktiskt riktigt bra.

Min lillebror hade i juni blivit inbjuden till något som de kallade för midsommarfestival i Enköping och tog med mig. Det var en privat liten 48-timmarsfest i Bredsand i Enköping för drygt 100 personer med skattjakt, stafetter, brännboll, dragkamp och grejer. Väldigt kul visade det sig vara och jag träffade många människor som jag inte träffat sen jag slutade skolan.

Under sommaren åkte vi iväg med jobbet och körde gokart igen, min andra gång. Tror faktiskt det gick ytterligare lite sämre den här gången. Men det är roligt i alla fall.

Efter att ha sett Arrested Development blev man sugen på att åka Segway så jag och Björn bestämde oss för att göra det. Vi startade i ett garage under Gallerian för att komma in i det och sen fick vi åka ut på Djurgården. Jag gillade det. Det var nog lite roligare än jag trodde det skulle vara till och med.

I augusti var det till slut dags för att försöka mig på det här med en ironman. Jag, Björn, Fredrik och Paulina åkte till Kalmar där jag och Björn skulle tävla. Jag har skrivit om det förut så jag ska inte säga mer än att det gick över förväntan och jag kom in på 12.53.04. Och simningen gick bra.

I slutet av sommaren åkte jag till Tallinn några dagar. Gick mest bara runt och tittade i staden och åt på olika ställen.

Under det här året hade Per och jag tillsammans med alla oerhört vänliga vänner som ställde upp varit i alla fall lite bättre på det här med att spela in julkalender så i december lyckades vi faktiskt bli klara med vår följetong som påbörjades 20 månader tidigare och skulle kallas Kristallen. Det var väldigt stressigt mot slutet som vanligt när man gör något som har en deadline men i alla fall det första avsnittet hann klippas klart till kalenderkvällarnas start den 1 december. Det är klart att en del saker kunde gjorts bättre men på det stora hela så känner jag mig rätt nöjd med resultatet.

Nyår firade jag sjuk hemma chattandes med Pers kusin John-Robin om ett matteproblem. Inte en helt misslyckad nyårsafton tycker jag.

Antal sedda filmer: 170

- Mattias, kl. 21.26

Kommentarer (2 st)

Fredag 8 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2007

Valet för filmmaratonet på nyårsdagen blev den här gången Mission: Impossible-trilogin. Samma dag så började jag, Fredrik, Hanna och hennes kompis Mia vika papperstranor (möjligtvis började nån av oss lite senare). Det är nämligen så att om man viker 1000 papperstranor under ett år så får man evig lycka. Vi tänkte att det lät trevligt och började på projektet. Vi hade faktiskt försökt även något år tidigare men det slutade inte lika bra.

Någon gång där i februari så började jag träna regelbundet. Det hade jag inte gjort sedan jag tränade taekwondo nån gång på 90-talet. Det tog alltså sex år från Anders Szalkais motiverande mara till att jag kom igång på riktigt men det var bara inte riktigt rätt tidpunkt tidigare. Även om jag haft vissa kortare uppehåll p.g.a. sjukdom eller lite för ordentlig vila efter något större lopp så kan man nog säga att jag tränat regelbundet sedan februari 2007, dock med väldigt varierande mängd.

I slutet av mars frågade Per mig om jag ville med till deras stuga i Undersåker strax utanför Åre för att spela in en helt egen julkalender med en ordentlig handling. Jag sa ja. Och så skulle vi tydligen åka skidor också. Så i början av april åkte jag dit. Sex timmar på tåg och buss tog det men det gick snabbt. Jag gillar att åka tåg och buss. Eller i alla fall tåg. Men buss är rätt okej det också. (Red.: Per påpekade att det nog var tåg hel vägen och det var det ju så klart. Jag blandade ihop med en annan resa.)

Det var kallt där uppe och vattnet till stugan hade frusit så det fanns t.ex. ingen dusch. Det är lite obekvämt när sånt händer men det löste sig på lite olika sätt. Mitt första skidpass på hur länge som helst (säkert nästan tjugo år och då kan man nog inte ens säga att jag åkte på riktigt) tog två timmar. Ett bra pass kan man tänka men inte lika bra när vi bara kom en mil. Och det var ingen fika eller nåt heller, vi kämpade hela vägen. Jag säger vi för Per var med mig men han kan det här med skidning så den låga hastigheten var helt och hållet mitt fel.

Filmningen gick okej men vi hann inte alls så mycket som vi ville. Jag tror Per hade tänkt att vi skulle bli klara till och med men riktigt så blev det inte. Vi fick fortsätta när vi kom hem.

Under sommaren började jag och Björn prata om att nån gång göra en ironman (3,8 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning). Vi behövde alltså dels lära oss simma (att bröstsimma var nog aldrig riktigt ett alternativ) och dels köpa en cykel utöver den löpning vi redan höll på med. Vår plan blev att köra Kalmar Triathlon 2009. Det lät som tillräckligt med tid för att man skulle hinna bli förberedd. Sen kom Björn med förslaget att vi skulle köra redan 2008 och eftersom jag är så otroligt optimistisk med vad jag tror att jag kan klara av så sa jag ja. Vi skaffade därför varsin racercykel och anmälde oss till en crawlkurs till hösten. Nu var det bara att träna kvar.

I början av hösten var det dags för en ny mobiltelefon igen. Den här gången blev det en Sony Ericsson P1i, min första smart phone och jag kommer aldrig gå tillbaka. Som jag sa till Björn häromdagen så är telefonsamtal och SMS det minsta jag använder mobilen till nuförtiden och den här startade det.

I oktober var jag med om min första svensexa. Det var Emil som skulle gifta sig. Det var roligare än man tänker sig att svensexor är. Lite paintball, lite musikstudioinspelning, lite middag, lite bowling och sen ett litet avslut på Joar.

Lite senare samma månad reste jag till Palma på Mallorca och drack världens godaste dryck som visade sig vara honungsmelonjuice. En annan sak jag gillade där var att vid stranden så fanns det en löp- och träningscykelbana som hade förbudsskyltar mot gång och vanlig cykling.

Under hösten köpte jag min första platta teve. Storleken blev 40" och ett år senare kostade den 2 500 kr mer att köpa. Jag kan inte annat än utgå ifrån att det är begagnade LCD-teveapparater man borde hålla på med. Där kan man nog tjäna hur mycket pengar som helst.

I november hade jag gått ner 20 kilo under det senaste året. En bra start.

Någon gång i oktober eller november insåg jag och Per att det inte skulle vara möjligt att hinna klart med vår julkalender. Projektet blev lite större än vi tänkt oss och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med tid så vi fick lägga ner idén. Nu hände dock något galet. När kalenderkvällarna drog igång så visade det sig att Per i stället hade spelat in en annan kalender. Mer inslagsinriktad, men ändå. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur han hann med det.

Några av kalenderkvällarna höll jag och Fredrik i då Per var bortrest och på en av dem hade vi tema papperstranor där vi skulle vika de sista. Vi hade nämligen alla lyckats komma väldigt nära 1000 stycken. Eller vi gjorde i alla fall det de sista dagarna inför den här kvällen. Jag sov mycket mindre än vanligt och fick jack och förhårdnader på mina fingrar av allt vikande men det var det givetvis värt. Speciellt nu i efterhand när man vet hur lyckligt ens liv har blivit. Fredrik har dock haft lite otur med det där.

Nån gång i december bestämde jag mig för att hoppa från 10:an. Jag har aldrig gjort det och tänkte att det vore kul. Jag och Fredrik bestämde datumet till 23:e december och tog oss då till Fyrishov i Uppsala. Men jag klarade det inte. Jag tycker inte att jag brukar vara överdrivet rädd för saker som det inte är rationellt att vara rädd för men den här gången var jag det. Jag kom till femman sen gick vi till äventyrsbadet i stället

Nyårsafton började med ett nytt försök att hoppa från 10:an. Fredrik och Hanna var med som stöd. Jag hade en ny plan den här gången. Förra gången gick jag upp på avsatsen, tittade ut över kanten, funderade och höll på. Det var fel tänkte jag. Den här gången skulle jag bara gå rätt ut när jag kom upp och sen hoppa på en gång. Det funkade. Jag hoppade från 7:an först och sen tog jag 10:an och det var jättekul! Fast kulheten kom först när jag hade klivit ut från avsatsen och var på väg ner. Men jag gjorde det i alla fall.

Firandet av det nya året skedde hos Mia och Viktor. Det var en rolig kväll med middag, Guitar Hero och sånt. Mia hade satt upp sina papperstranor på väggen. Det blev riktigt snyggt tycker jag.

Antal sedda filmer: 144

- Mattias, kl. 17.40

Kommentarer (5 st)

Torsdag 7 januari 2010

Sammanfattning av 00-talet - år 2006

Jag glömde nämna att jag, Fredrik och Hanna 2005 började med traditionen att på nyårsdagen ha en filmmaratondag. Då såg vi Sagan om ringen-trilogin och det här året blev det The Matrix-trilogin.

Under våren köpte jag min första laptop. Jag hade länge varit skeptisk till att ha en sådan då det skulle kräva att jag tog ett steg tillbaka i jämförelse med prestandan på min stationära. Nu hade jag dock ett jobb och kunde lägga ner hur mycket pengar som helst på en ny dator så jag tog steget. Jag tror inte jag kommer gå tillbaka. Laptopen jag har nu, som jag skaffade 2,5 år senare, har för övrigt bl.a. en bättre processor, dubbelt så mycket RAM-minne, inbyggd webbkamera och snabbare WiFi men kostade ungefär en sjättedel så mycket.

På den tiden spelade jag mycket mer biljard än jag gör nu (tyvärr) och var med i en biljardserie i Enköping. Det gick några matcher varje helg och sen var det final strax innan sommaren. Och jag vann hela serien! Fast det kändes lite orättvist för vi körde med handikapp och jag tycker inte riktigt att mitt handikapp stämde in med hur bra jag egentligen var så jag hade nog en liten fördel där. De andra hade dock inget emot det så jag antar att det var okej ändå. Björn kommenterade för övrigt mitt biljardspelande under vårterminen på följande sätt: "jag är besviken på att du håller på med slöaktiviteter som biljard.. Hoppas du hittar rätt snart igen.. lite besviken på riktigt är jag faktiskt.."

Den 6 juni såg jag den sista Star Trek-filmen och hade därmed gått igenom allt, både serier och filmer. Det tog ungefär två år, d.v.s. i genomsnitt ett avsnitt per dag. Jag tycker det var ganska bra gjort. Speciellt med tanke på att jag hade flera långa uppehåll. Nu känner jag mig inte bara mer kunnig i ämnet utan dessutom lite av ett fan. Det är faktiskt oftast ganska bra och ibland riktigt bra.

Ungefär en månad senare skulle jag och Esbjörn flyga luftballong. Världens största dessutom. Det blev en väldigt bra resa. Fin utsikt, trevligt sällskap och så en krasch med lite blodutgjutelse på slutet.

Ytterligare en månad senare var det dags för min första gokartupplevelse. Vi var några från jobbet plus Den riktige Johan som tog oss till banan en bit utanför Stockholm. Det var kul även om jag var bland de långsammaste.

Till det här årets Halloweenfest fick jag en idé som skulle visa sig vara ganska populär. Det började nästan ett år tidigare när jag satt hemma hos en vän och böjde till hönsnät för att vi skulle testa att göra oss lite papier-maché. På något sätt kom jag in på att forma nätet som Homer Simpsons huvud och tänkte att det vore kul att komma som honom. Det tog lite jobb men till slut fick jag till en bra kostym med egensydda byxor och skjorta, ett huvud i hönsnät och papier-maché, ett sexpack med Duff Beer och hembakade donuts i egentillverkad kartong. Jag vann för övrigt för bästa kostym på Halloweenfesten.

Det här året tog vi kalenderkvällarna till en ny nivå. Vi spelade in vår första egna julkalender som bestod av ett sammandrag av Kalender für alle. Att det var väldigt populärt märkte man på deltagarstatistiken där antalet unika besökare fördubblades från året innan till 78.

I december fick jag en lägenhet i Stockholm och flyttade hit. Några gillade inte platsen jag blivit tilldelad. De ogiillade det till och med till den grad att de gjorde en propagandavideo om Rågsved: Sveriges sämsta plats. Den har just nu över 13 000 visningar och nästan 100 kommentarer och många verkar inte gilla vad som sägs i den. Exempel på kommentarer är:

"asså hur fucking kan de snacka skit det är bland de bästa platserna på jorden..."

"Jävla Mamma Knullare era fittor kom till rågsved ni som snackar skit så kan vi 'snacka'"

"Ni tror ni e så jävla coola när ni sitter vid eran data och snackar skit om Rgs124 <33 men kom till Rgs ska vi se vem som ser solljuset igen"

"FUUCK NO ! RGS är BÄÄÄSSSST !"

Nyår firades hos Per även detta år. Det blev lite bråkigt men det var inget som inte kunde ordnas upp innan alla gick hem.

Antal sedda filmer: 107

- Mattias, kl. 15.24

Kommentarer (5 st)