Dagsarkiv: 6 oktober, 2004

Bråk

Alldeles nyss, bara några minuter sen, så var det en kille och en tjej (ett par som det verkade) som bråkade väldigt högljudda på gatan precis här utanför min lägenhet. Jag kände mig ganska så dålig. Jag visste inte om jag skulle gå ut och ingripa eller inte.

För ett par år sedan var det en kille som blev rånad av ett gäng här utanför och dagen efter knackade polisen dörr för att höra om någon hade sett något. Den gången hade jag inte märkt någonting så då hade jag inte kunnat göra nåt men jag lovade mig själv att nästa gång det hände nåt (och jag märkte det) så skulle jag gå ut och hjälpa den utsatta. Om det var ett gäng så har jag alltid min bokken och med den bör det vara lugnt.

Och jag brukar annars gå emellan när jag ser folk bråka, men den här gången var det så tveksamt. De skrek mest och även om han drog lite i henne så hade hon tydligen sparkat honom i huvudet precis innan så hon verkade inte vara i ett självklart underläge (och inte han heller för den delen). Om det bara är verbalt, om än väldigt ljudligt, så kan de ju få lösa det själva. Men jag känner mig ändå dum som inte riktigt vet vad jag borde göra i en sån här situation. Jag klädde i alla fall på mig så att jag snabbt skulle kunna springa ut ifall nåt skulle hända, men det slutade på ett fredligt sätt – åtminstone fysiskt sett – och det känns skönt.

Nu till i alla fall lite roligare saker. Det blev aldrig av att skriva nåt i går när jag kommit hem men några saker vill jag nog nämna.

På bussen hem så steg det på en tjej som jag tyckte var bekant. Det här är lite pinsamt och jag hoppas lite att hon inte läser det här men två tre namn for genom mitt huvud innan jag insåg att det ju var en gammal flickvän till mig. Jag tror det berodde på att jag inte ens i bakhuvudet kunde föreställa mig att hon skulle gå på bussen där och då. Vanligtvis har jag inte något problem med att känna igen henne. Men det var inte det jag ville säga. Nästan varje gång jag träffat henne sedan det tog slut så har jag känt mig lite småkär. Förutom den här gången och det kändes så skönt. Vanligtvis skulle jag nog frågat henne ifall hon ville träffas, ta en fika eller nåt, men nu kändes det inte alls som att jag behövde göra det.

Fröken Sverige var svår att bedöma. I alla fall till en början. Jag såg den mycket på grund av att jag gillar Tova Magnusson-Norling men den gav en bild av veganer och politiskt aktiva åt vänsterhållet som ofta inte var speciellt trevlig. Och det blir ju så klart jobbigt när jag själv är både vegan och har mina åsikter åt vänster. Nu var bilden inte så sann men det spelar nog mindre roll. Jag vill gärna tro att jag inte är så där fundamentalistisk i mina åsikter men tänk om jag uppfattas så. Det vore jobbigt. Att den inte var sann gör dock att det även blir irriterande. Folk behöver inte få en ännu sämre syn på veganer än de redan har. Det blev i alla fall bättre mot slutet av filmen och i övrigt var den faktiskt rätt bra. Jag ger den sju av tio möjliga. (Komiskt är det dock när det visas att alla demonstrationer självklart protesterar mot sexism, rasism, djurförtryck, kapitalism, imperalism etc. samtidigt.)

Jag har förresten skaffat mig en digitalkamera. Det är trevligt. Tack Per.

Länk:
http://akas.imdb.com/title/tt0387233/