månadsarkiv: maj 2005

Popaganda Dag 1

Hemma från Popaganda redan. Musikmässigt blev det en ganska misslyckad dag och kväll tyvärr. David Sandström var väl ungefär som jag hade tänkt mig. Inte tråkig men inte jättekul heller. Såg en kvart ungefär innan jag gick ut till Björn med fru och vänner som satt utanför ingången och picknickade. Efter ett tag kom Kalle, en av Björns arbetskamrater från Posten. Han visade sig vara en trevlig kille. Vi satt där i gräset ett par timmar innan vi ställde oss i den gigantiska kön som hade uppstått. Inte heller i år behövde jag för övrigt visa leg. Däremot behövde de visitera skägget sa en av vakterna.

Väl inne igen köpte jag en tofugryta med ris till överpris som visade sig innehålla 0 % tofu. Jag var inte så nöjd med den måltiden, även om det i och för sig var väldigt gott. Nästa band jag ville se var The Tough Alliance som skulle börja klockan 21.30. Det var länge till dess och långt innan de började så tröttnade de flesta andra i gänget på att vara där och drog in till stan i stället. Jag blev kvar med Emelie och hennes kompis Jens, vilket i och för sig var väldigt skoj det med. Någon gång där omkring kom en kille fram till mig och berömde skägget på det bästa sättet hittills (även tidigare på kvällen hade jag naturligtvis fått en massa komplimanger precis som jag alltid får). Vi pratade i 5-10 minuter om det (medan Emelie såg lite uttråkad ut). Det var jättekul. Han fick adressen till den här sidan så jag hoppas han tittar in här. Hej på dig i så fall!

Sen när The Tough Alliance väl började spela (försenade naturligtvis) så visade det sig ju att de var riktigt tråkiga live. Vet inte hur de lyckades med det för de är ju rätt bra annars. Jag tänkte att det säkert blir bättre efter ett tag men då tog det plötsligt slut. Helkonstig spelning.

Efter det lämnade jag Emelie och Jens som skulle se på Jens Lekmam klockan 23, och åkte hem i stället.

Nationsbesök

I går var jag på VG och på Orvars med Anders, Jenny, Johan, Melle, Mikaela, Sirpa och Titti. Eller nja, Anders, Melle och Mikaela följde aldrig med till Orvars för de skulle upp tidigt. Sirpa flätade mitt skägg. Det kändes som att det fortfarande är för litet för att få en bra fläta.

I dag är det Popaganda. Jag hade tänkt gå och titta på David Sandströms skägg klockan 16 men ryktena säger att han tråkigt nog har rakat av sig det. Men jag tror jag lyssnar på honom ändå.

I morgon har Jenny fest. Det ska bli kul. Missar tyvärr Kung Henry på Popaganda men jag överlever nog (synd bara att han ska vara så jäkla bra).

Göteborgsvarvet

Jaha, nu har har jag alltså sprungit ytterligare ett halvmaraton – det sjätte i ordningen för att vara exakt. Det gick ganska dåligt (2.38.36) men något bättre än förra gången i alla fall. Bättre gick det för Per som tog sig i mål på den grymt imponerande tiden 2.04.02 (han hade bara tränat fyra gånger och sprungit en mil som längst). I höst har vi båda tänkt ta oss under två timmar på S:t Eriksloppet och då kommer förhoppningsvis även Björn att vara med och tävla med oss. Om någon annan också vill springa så går det bra att anmäla sig direkt på deras hemsida.

Vi (jag, Andreas, Esbjörn och Per) tog oss ner till Göteborg i en Nissan Micra vilket de två i baksätet inte tyckte så mycket om. De sa nåt om att det var trångt eller nåt sånt. Det problemet hade lätt löst sig om de hade haft körkort och kunde köra bilen i stället men det tycker de tydligen inte är så viktigt och får därmed stå sitt kast.

Jimmy Wigh, hans flickvän Anna-Karin och hennes bror Kalle hade varit jätteschysta och skaffat oss (mig och Per) en gästlägenhet för ungefär en sjättedel av vad vi skulle betalat för det vandrarhem vi först hade bokat. Det var extra bra då en av de ursprungliga löparna hade hoppat av i sista stund. Det hade blivit väldigt dyrt och onödigt för oss två som var kvar att behöva betala ett fyrbäddsrum själva. Garage fixade de också. De ska ha stort tack för detta!

Under första kvällen i Göteborg så åt vi schyst mat på Hagabion, besökte Skolgatan 15 där Albert & Herbert bodde och hade en liten fest i vår lägenhet med Esbjörn och hans flickvän Emma.

På lördagen var det dags för själva loppet och naturligtvis ösregnade det när vi vaknade. Detta gjorde att vi stannade hemma hela dagen fram till starten och självklart blev vi försenade till den. När vi skulle ta oss dit med någon spårvagn så hade lokaltrafiken så klart stoppats på grund av Göteorgsvarvet och ingen trafik gick till startområdet. Detta gjorde att vi bestämde oss för att ta en taxi i stället vilket visade sig vara väldigt klokt. Trots detta hann jag ändå inte till starten för min startgrupp (nummer 7) och jag blev ganska orolig att jag skulle komma att springa förgäves (alltså inte få någon officiell tid). Reglerna säger nämligen att man inte får starta i annan startgrupp än den man blivit tilldelad.

I jakt efter en funktionär (som jag tänkte fanns vid startlinjen) att diskutera problemet med trängde jag mig fram bland alla från startgrupp 8 som väntade på att få springa iväg men ca 50 meter från startlinjen insåg jag att det var alldeles för trångt och lutade mig mot staketet samtidigt som jag funderade på om jag kanske skulle hoppa över det och ta mig förbi alla på utsidan i stället. Precis när jag står där och hänger på staketet så kommer ett kamerateam fram till mig och frågar om de får ställa lite frågor till mig. Efter några sekunder inser jag att det är viktigare att få komma med på TV4, vars logga jag ser på kameran, än att få en officiell tid. Ljudet krånglar dock naturligtvis och vi hör startskottet gå av och det verkar inte bli någon intervju men jag säger att det går bra att försöka igen då det kommer ta ett tag innan alla i startgrupp 8 kommit över startlinjen. De frågar lite om ifall det är första gången jag springer och så och kommer sen in på mitt skägg. Jag inser då att det så klart var därför de valde just mig. Jag berättade glatt om mitt ettårsskägg och intervjuaren frågade om jag trodde att skägget kommer vara till min fördel eller nackdel under loppet. Jag svarade att jag trodde det mest var en nackdel på grund av luftmotståndet men en fördel för min popularitet bland åskådarna. Strax därefter fick jag ändå lov att ge mig av och glömde naturligtvis att fråga när det skulle sändas (även fast jag tänkt flera gånger under intervjun att jag inte skulle glömma det). Om någon råkar ha sett det så vore det kul om ni mailar mig om det.

Så gick alltså startskottet. Nästan direkt såg jag en kille med Vegan Runners-tröja som jag började prata med. Det visade sig vara Malte Lindstam. Efter en kilometer drog han dock vidare då han satsade på ett resultat under två timmar vilket jag inte ens vågat drömma om.

Jag insåg strax efter starten att oavsett om jag får ett officiellt resultat eller inte så kommer jag ju få en medalj när jag går i mål vilket kändes som det viktigaste (man vill ju ha ett bevis för sig själv att man genomfört tävlingen) och det gjorde att jag aldrig tappade sugen under loppet. Efteråt gjorde det dock väldigt ont i kroppen och jag mådde ganska dåligt (men inte alls i närheten av hur dåligt jag mådde efter S:t Eriksloppet i höstas). Jag borde nog träna mer inför nästa tävling.

Under själva loppet hände det flera gånger att folk ropade på mig med uttryck som “heja skägget!” m.m. En funktionär ropade “du rakar dig väl nu när du kommer i mål?” vilket jag naturligtvis svarade ja på. Jag var dessvärre alldeles för slut efter loppet för att orka göra det då men nån gång i framtiden ska jag göra det.

På kvällen orkade vi inte (och hann inte) göra mycket mer än att duscha och äta. Framåt tolv drog dock Esbjörn med mig till Avenyn där vi köpte en hamburgare och falafel på Gatuköket Jonsborg. Mycket gång blev det då vagnen stannade typ längst ner och vi skulle längst upp. Likadant på hemvägen. Det är skönt efter att man sprungit 2,1 mil tidigare under dagen.

På söndagen hann vi med att spela lite biljard och äta ännu mer mat på Jonsborg innan vi åkte hem. Vi kom hem till Enköping runt halv ett tror jag, efter att ha lämnat av Esbjörn på Söder i Stockholm.

Apropå Stockholm så är jag efter Göteborgsvarvet tyvärr ytterst tveksam till att jag kommer klara av att springa den dubbla sträckan i Stockholm Marathon den 4 juni.

Episod III

I går var jag på Västgöta nation med Gretel och Johan. Johan blev lite sen så jag och Gretel pratade lite innan han kom – på svenska! Jag är grymt imponerad av hur mycket svenska hon lärt sig sedan hon kom hit i höstas. Det var väldigt få gånger som det var något ord hon inte förstod, trots att jag mest pratade på som jag brukar. Sen när Johan kom övergick vi till engelska eftersom Johan kan det bäst.

Tyvärr hann jag inte stanna så länge för Fredrik skulle komma och hämta upp mig vid åtta så att vi kunde åka till Enköping och spela lite snooker innan Episod III började 00.03 som vi tänkt att se. Den var rätt bra för övrigt. Bäst av de tre första episoderna.

Nu har ytterligare en vän startat en blogg. Denna gång är det Björn som lagt upp sitt liv på följande adress: http://sitata.blogspot.com/

I dag är det två dagar kvar till Göteborgsvarvet. Det ska bli spännande. Vi åker i morgon klockan 10.00 och kommer hem på söndag. Om någon vill få SMS när jag nått förbi 10 km och när jag gått i mål så kan man skicka “GV 24481” (utan citationstecken) till nummer 72700. Det kostar dock 15 kr men det kan det vara värt. Hoppas inte det här blir pinsamt nu. Kanske aldrig kommer något andra SMS liksom…

Nu ska jag åka till Uppsala.

Dagens lastbilsfilmtips: {movie}Black Dog (1998){/movie} (gör verkligen att man vill skola om sig till lastbilschaufför)

Ettårsskägg!

Det har väl inte undgått någon att det i dag är ett år sedan jag såg Killinggängets Ben och Gunnar och därmed bestämde mig för att sluta raka mig. Nu har det beslutet alltså gett mig ett ettårsskägg. Den första tiden när jag surfade lite skägg och kom i kontakt med begreppet “ettårsskägg” (d.v.s. ett år utan att röra ansiktshåret alls (undantaget mustaschen)) kändes det nästan ouppnåeligt att själv någon gång ha ett sådant. Och till alla som undrar: jag kommer inte raka av mig det i dag.

Det finns även bilder från året som gått. I början hade jag bara tillgång till min mobilkamera vilket är skälet till den lite sämre kvaliteten på de fotona.

I går (söndag) hade Esbjörn sin födelsedagsgrillning i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det var väldigt trevligt (som vanligt) och nu har man redan börjat längta till nästa år.

Dagens mumiefilmtips: Bubba Ho-tep (2002)

Meteorologifest

I kväll har jag varit på meteorologifest på geocentrum i Uppsala. Mina favoritmeteorologer Johan och Lina var så klart där och Johan hade haft den goda smaken att köpa sig en hatt. Väldigt bra initiativ. Man borde verkligen ha hatt oftare.

I dag sprang jag min troligtvis sista löprunda innan Göteborgsvarvet som är på lördag. Sprang bara en mil men blev ändå väldigt trött. Bara drygt dubbla sträckan på lördag.

Annars så är nog dagens största nyhet att Fredrik har skapat sig en blogg. Hans första inlägg går att läsa på följande adress: http://henrikssons.blogspot.com/

I morgon har Esbjörn enligt traditionen sin årliga födelsedagsgrillning. I år blir första gången som den inte hålls i Klosterparken i Enköping. Detta på grund av att han numera bor i huvudstaden.

Dagens zombiefilmtips: {movie}Bio Zombie (1998){/movie}

Dagar kvar till ettårsskägg: 3

Bröllopsfest

Jag har hamnat i den onda cirkeln igen. Ju mer jag väntar med att skriva nåt här desto mer blir det att skriva vilket gör att jag drar mig ännu mer inför att göra det. Jag ska försöka ta mig ur den.

Förra lördagen var det valborgsmässoafton och det gjorde naturligtvis att det blev en ganska händelserik dag. Allt började med att jag försov mig två timmar. Jag skulle egentligen ha tittat på forsränningen men vaknade upp i Enköping precis när den skulle börja. I stället kom jag in till Uppsala och Engelska parken vid halv ett där Johan med klass mötte upp. Vi hängde ett tag där tills det var dags för rektorn att hålla sitt tal från Carolina Rediviva. Som vanligt förstod man inte att han börjat prata förrän det var över och folk började vifta med sina mössor och gå därifrån.

Efter det skiljdes mina och Johans vägar åt och jag följde med Per hem till honom för att ordna inför kvällens grillning. Väldigt trevligt var det att både potatissalladen, guacamolen, rabarberpajen och vaniljsåsen en efter en till slut blev veganska.

Senare på kvällen åkte jag vidare till festen som Johan till slut hamnat på. Där fanns bland andra norrmannen Öivind (längst upp till vänster) som jag utan att tänka på det pratade engelska till medan han pratade norska till mig. Jag tror det berodde på att jag pratat engelska med en massa andra människor under kvällen. Jag tror jag till slut kom hem vid halv fem ungefär.

Måndagen innan så kom förresten min lillebror hem efter att ha jobbat i Åre sen säsongen började. Det är kul att ha honom hemma igen.

Förra veckan var det så äntligen dags för Björns och Marias stora bröllopsfest ombord på nya lyxbåten Birka Paradise. Vi blev totalt 36 till antalet och många av oss hade väntat på den här händelsen i nästan ett år. Efter att vi hade lämnat av bagaget i våra hytter (jag delade med Emelie, Per och Petrus) så gick vi till matsalen för att äta buffé och hålla tal till brudparet. Jag och Per fick för övrigt uppdraget att filma hela resan. Vi lyckades få en intervju med varje deltagare (eller i alla fall alla utom en som inte riktigt gillade att tala inför kameran). Resultatet kan ses hos Björn och Maria om man frågar dem snällt.

Efter middagen fick vi lite tid för oss själva ett tag. De flesta valde att spendera den i Tax Free-butiken vilket gjorde mitt och Pers intervjujobb lättare då många var samlade på samma plats. Runt klockan nio skulle vi ha en återträff i Paradise Lounge där Per sjukt nog passade på att lura i mig alkohol. Om jag inte redan innan hade varit så hög som jag var på annat så skulle jag nog blivit mycket surare på honom än jag blev.

Därefter var det discodags, eller så kunde man naturligtvis göra annat också. Jag, Krick, Linda och Per valde dock att släppa loss på dansgolvet ett tag, vilket även många andra av deltagarna gjorde. Även om det blev flera avbrott för oss så pågick discot långt in på natten. Jag och Per passade på att intervjua ännu fler. I vår hytt kom de flesta i säng runt fyra medan andra deltagare passade på att vara uppe hela natten.

Dagen efter blev det inte riktigt samma nivå på festandet. Tiden fram till ankomst i Stockholm vid kvart i fyra bestod mest av vilande och intervjuande på olika delar av båten. Själv fann jag mig fascinerad över att dansgolvet, som över en natt, plötsligt hade förvandlats till en pool.

Vi var länge oroliga över att inte få med de sista deltagarna på filmen. Det var ont om tid kvar både på bandet och tills båten skulle lägga till, när vi fortfarande hade flera kvar men det löste sig till slut ändå.

I går råkade jag ut för korsade telefonsamtal. Jag tror aldrig det hänt mig förut. När jag ringde min lillebror så svarade en som hette Tom. Det var väldigt konstigt tänkte jag eftersom jag hade använde en snabbknapp på mobilen och inte kunde ha tryckt fel nummer. När jag sen ringde upp igen så kom jag rätt och Andreas berättade att en finsk tant som sökte en Heidi hade varit i luren när han hade fått ett samtal från mig. Fascinerande.

På kort tid har jag nu drömt flera drömmar om att jag på något sätt har lyckats raka av mig skägget innan det gått ett år. Väldigt läskiga. Och i morse när jag vaknade så hade jag någon gång under natten klätt av mig utan att jag hade något som helst minne av det (minns att jag på nåt sätt däckade på soffan). Jag är lite rädd för att det här ska kombineras och att jag ska raka mig i sömnen. Det läskigaste med senaste drömmen var förresten att jag vaknade i den och märkte att skägget var borta trots att jag inte sov längre.

Staden Aurora i USA har för övrigt nu fått sin första borgmästare med skägg på nästan 100 år. Min kommentar: det var på tiden! Tom Weisner, som han heter, har som valspråk “the hairier, the merrier”. USA har inte haft en president med skägg sedan 1893 och den sista skäggiga påven var Innocentius XII som dog år 1700.

Dagens zombiefilmtips: {movie}Wild Zero (2000){/movie}

Dagar kvar till ettårsskägg: 4