Dagsarkiv: 24 maj, 2005

Göteborgsvarvet

Jaha, nu har har jag alltså sprungit ytterligare ett halvmaraton – det sjätte i ordningen för att vara exakt. Det gick ganska dåligt (2.38.36) men något bättre än förra gången i alla fall. Bättre gick det för Per som tog sig i mål på den grymt imponerande tiden 2.04.02 (han hade bara tränat fyra gånger och sprungit en mil som längst). I höst har vi båda tänkt ta oss under två timmar på S:t Eriksloppet och då kommer förhoppningsvis även Björn att vara med och tävla med oss. Om någon annan också vill springa så går det bra att anmäla sig direkt på deras hemsida.

Vi (jag, Andreas, Esbjörn och Per) tog oss ner till Göteborg i en Nissan Micra vilket de två i baksätet inte tyckte så mycket om. De sa nåt om att det var trångt eller nåt sånt. Det problemet hade lätt löst sig om de hade haft körkort och kunde köra bilen i stället men det tycker de tydligen inte är så viktigt och får därmed stå sitt kast.

Jimmy Wigh, hans flickvän Anna-Karin och hennes bror Kalle hade varit jätteschysta och skaffat oss (mig och Per) en gästlägenhet för ungefär en sjättedel av vad vi skulle betalat för det vandrarhem vi först hade bokat. Det var extra bra då en av de ursprungliga löparna hade hoppat av i sista stund. Det hade blivit väldigt dyrt och onödigt för oss två som var kvar att behöva betala ett fyrbäddsrum själva. Garage fixade de också. De ska ha stort tack för detta!

Under första kvällen i Göteborg så åt vi schyst mat på Hagabion, besökte Skolgatan 15 där Albert & Herbert bodde och hade en liten fest i vår lägenhet med Esbjörn och hans flickvän Emma.

På lördagen var det dags för själva loppet och naturligtvis ösregnade det när vi vaknade. Detta gjorde att vi stannade hemma hela dagen fram till starten och självklart blev vi försenade till den. När vi skulle ta oss dit med någon spårvagn så hade lokaltrafiken så klart stoppats på grund av Göteorgsvarvet och ingen trafik gick till startområdet. Detta gjorde att vi bestämde oss för att ta en taxi i stället vilket visade sig vara väldigt klokt. Trots detta hann jag ändå inte till starten för min startgrupp (nummer 7) och jag blev ganska orolig att jag skulle komma att springa förgäves (alltså inte få någon officiell tid). Reglerna säger nämligen att man inte får starta i annan startgrupp än den man blivit tilldelad.

I jakt efter en funktionär (som jag tänkte fanns vid startlinjen) att diskutera problemet med trängde jag mig fram bland alla från startgrupp 8 som väntade på att få springa iväg men ca 50 meter från startlinjen insåg jag att det var alldeles för trångt och lutade mig mot staketet samtidigt som jag funderade på om jag kanske skulle hoppa över det och ta mig förbi alla på utsidan i stället. Precis när jag står där och hänger på staketet så kommer ett kamerateam fram till mig och frågar om de får ställa lite frågor till mig. Efter några sekunder inser jag att det är viktigare att få komma med på TV4, vars logga jag ser på kameran, än att få en officiell tid. Ljudet krånglar dock naturligtvis och vi hör startskottet gå av och det verkar inte bli någon intervju men jag säger att det går bra att försöka igen då det kommer ta ett tag innan alla i startgrupp 8 kommit över startlinjen. De frågar lite om ifall det är första gången jag springer och så och kommer sen in på mitt skägg. Jag inser då att det så klart var därför de valde just mig. Jag berättade glatt om mitt ettårsskägg och intervjuaren frågade om jag trodde att skägget kommer vara till min fördel eller nackdel under loppet. Jag svarade att jag trodde det mest var en nackdel på grund av luftmotståndet men en fördel för min popularitet bland åskådarna. Strax därefter fick jag ändå lov att ge mig av och glömde naturligtvis att fråga när det skulle sändas (även fast jag tänkt flera gånger under intervjun att jag inte skulle glömma det). Om någon råkar ha sett det så vore det kul om ni mailar mig om det.

Så gick alltså startskottet. Nästan direkt såg jag en kille med Vegan Runners-tröja som jag började prata med. Det visade sig vara Malte Lindstam. Efter en kilometer drog han dock vidare då han satsade på ett resultat under två timmar vilket jag inte ens vågat drömma om.

Jag insåg strax efter starten att oavsett om jag får ett officiellt resultat eller inte så kommer jag ju få en medalj när jag går i mål vilket kändes som det viktigaste (man vill ju ha ett bevis för sig själv att man genomfört tävlingen) och det gjorde att jag aldrig tappade sugen under loppet. Efteråt gjorde det dock väldigt ont i kroppen och jag mådde ganska dåligt (men inte alls i närheten av hur dåligt jag mådde efter S:t Eriksloppet i höstas). Jag borde nog träna mer inför nästa tävling.

Under själva loppet hände det flera gånger att folk ropade på mig med uttryck som “heja skägget!” m.m. En funktionär ropade “du rakar dig väl nu när du kommer i mål?” vilket jag naturligtvis svarade ja på. Jag var dessvärre alldeles för slut efter loppet för att orka göra det då men nån gång i framtiden ska jag göra det.

På kvällen orkade vi inte (och hann inte) göra mycket mer än att duscha och äta. Framåt tolv drog dock Esbjörn med mig till Avenyn där vi köpte en hamburgare och falafel på Gatuköket Jonsborg. Mycket gång blev det då vagnen stannade typ längst ner och vi skulle längst upp. Likadant på hemvägen. Det är skönt efter att man sprungit 2,1 mil tidigare under dagen.

På söndagen hann vi med att spela lite biljard och äta ännu mer mat på Jonsborg innan vi åkte hem. Vi kom hem till Enköping runt halv ett tror jag, efter att ha lämnat av Esbjörn på Söder i Stockholm.

Apropå Stockholm så är jag efter Göteborgsvarvet tyvärr ytterst tveksam till att jag kommer klara av att springa den dubbla sträckan i Stockholm Marathon den 4 juni.