månadsarkiv: april 2007

Vällistes topp

I söndags slapp jag skidåkningen eftersom vi inte hann med bilen när den gick. I går var det dock dags för skidor igen. Vi skulle upp på Vällistes topp (1025 möh). Som tur var visste jag inte vad det innebar, annars vet jag inte om jag hade gått med på det. Vanligtvis när man ska upp på ett snöigt berg så tar man skidliften. Så gör man däremot inte som längdskidåkare. Som längdskidåkare ska man åka skidor både uppför och nerför. Så efter att vi spänt på oss skidorna begav vi oss mot första bästa riktigt branta utförsåkningsbacke. Den började rätt okej men ganska snabbt blev det brantare. Jag insåg att jag inte skulle kunna klara av att andra skidåkningsdagen ta mig uppför den backen så skidorna åkte av. Jag var dock inte den enda som tänkte så och till slut var det bara Per och Erik som var tillräckligt envisa för att fortsätta uppåt med skidorna på.

Det var en solig dag men ju högre vi kom desto färre träd fanns det och desto mer blåste det. Till slut var vi allra högst upp och vinden sved i ansiktet. Där uppe fanns det som tur var en stuga som vi värmde oss i ett tag. Det var nog dock bara jag som tyckte det var vamt där. Efter det skulle vi ner igen. Då tog vi i alla fall en lite bättre väg. Tyvärr gick det fortfarande neråt och jag kan inte bromsa överhuvud taget på längdskidor så jag åkte mest där det var någorlunda flackt och gick resten. Otroligt trist givetvis. Till slut kom vi i alla fall ner och åkte sen och duschade på Bygården i Undersåker eftersom vattnet där vi bor inte fungerade. Det hade dock börjat rinna igen när vi kom tillbaka så sedan i går har det även gått bra att duscha.

En annan som också är här men inte tillhör den ursprungliga Myrsten-Wahlström-familjen har sagt följande om den här semestern: “Det är skönt tills man vaknar, sen vill man bara dö.”

På kvällen var det fest igen, men det här gången var det här den hölls. Mycket folk i en liten stuga. Faktiskt väldigt trevligt.

I morgon åker jag hem och även om det faktiskt, även om det kanske inte låtit så, varit kul här så kommer det bli skönt att komma hem till den egna lägenheten (men det först efter sju timmars tågåkande).

En bild på vägen mot Vällistes topp kommer när jag kommit hem och fått bilderna från Erik.

Vikta tranor: 23,0 %

Skidåkning

Nu har första dagen gått och jag måste beklaga mig lite. Eller mycket. Jag har uppenbarligen blivit lurad för att jag överhuvud taget skulle vilja åka hit. För det första fick jag vänta i fyra timmar i Åre innan jag kunde bli upphämtad. När vi sen är framme vi stugan (trodde jag) skämtar Per om att vi inte kan åka ända fram utan att man måste gå sista biten. Det visade sig dock att det inte var ett skämt. För att komma till stugan måste man pulsa genom snö nerför en backe som är en halv kilometer lång. Det är dock inte så jobbigt i jämförelse med hur det är att gå uppför den. Fyra gånger har den sträckan gåtts bara i dag. När vi till slut kommer fram visar det sig att det inte finns värme, inte vatten (eller jo förresten, från en brunn) inte toalett och framförallt inte dusch. När det till slut blev dags att gå och lägga sig så fanns det ingen kudde heller. Det löste sig dock genom att stoppa två sittunderlägg i ett örngott.

Morgonen därefter skulle Pers far fixa så att det gick att duscha men vattenslangen hade frusit och fortfarande finns inga sådana lyxigheter. Vi åkte iväg för att åka skidor i stället. Eftersom jag inte vill lägga ut några tusen på utrustning som jag använder var femtonde år så har jag snällt nog fått låna den. Vallan verkade dock inte vara den bästa (vissa skyller även på skidorna) så efter ett par kilometer hade jag en halv decimeter snö under vardera skida vilket gjorde att jag fick gå framåt balanserandes på dessa höga skidor den största delen av den mil någon bestämt att vi skulle åka. Utöver detta så var det snöstorm halva tiden. Det fanns dock två hjältar i spåret den dagen. Den första erbjöd sig att skrapa och valla mina skidor när han körde om oss när Per höll på att skrapa bort snö från dem. Därefter gick det lite bättre i nån kilometer. Den andra hjälten var Per som erbjöd mig sina skidor och det var en enorm skillnad att åka på dem den sista biten. Det var ändå skönt när det var över måste jag säga. Men utöver dessa saker så har det varit bra hittills.

På kvällen var vi på fest i Järpen. Det var väldigt trevligt. En bra avslutning på dagen. De lånade dessutom ut deras duschar till oss. Kanske det bästa på dagen var att få använda en av dem. Nu är det dags att sova och de säger att det är skidåkning som gäller i morgon också.

Vikta tranor: 23,0 %

Snart framme

Snart är jag framme i Åre. 3G funkar uppenbarligen rätt bra även när man sitter på tåg och är så här långt norrut. Speciellt trevligt är det när man har en liten laptop med sig. Jag insåg dock först för en halvtimme sen att jag ju faktiskt har ett eluttag här mellan stolarna. Hade ju kunnat sitta med datorn och slösurfat hela resan i stället för att göra oviktiga saker som att vika tranor och läsa.

Resan har gått rätt fort ändå tycker jag. Vill knappt att den ska ta slut nu när jag närmar mig slutstationen. Ville få mer gjort. Kanske beror det dock lite på att jag kommer få vänta i flera timmar i Åre innan lägerledarna kommer och plockar upp mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra under tiden. Att resan har varit så behaglig har säkert också lite att göra med att jag reser 1:a klass. Tyckte det kunde vara värt 14 kr extra för att få det.

Tiden i bloggen är förresten fel. Den ligger en timme efter. Nåt problem när sommartiden kom. Ska kolla på det sen.

Vikta tranor: 23,0 %

Åre

Om några timmar åker jag till Åre på skidläger. Det ska bli kul med lite annorlunda träning mot vad man är van vid. Jag är tillbaka i mitten av nästa vecka tänkte jag.

Vikta tranor: 21,7 %

Premiärmilen 2007

I går sprang jag och Björn Premiärmilen. Det gick över förväntan. Jag uppnådde nog alla mina mål: ingen skulle skratta åt mig, jag skulle inte komma sist, inte bli varvad, komma under 1.10 (och senare under loppet under 1.05) samt inte gå nånting. På kvällen var jag så sugen på att springa den distansen igen så att jag anmälde mig till Midnattsloppet i augusti.

Banan visade sig senare dock vara för kort vilket retade många. För mig spelar det mindre roll att den inte var exakt en mil eftersom min tid ändå blir 1.03 (sekunderna känns inte så viktiga när man kommer upp så högt). Det är även möjligt att det var ett aprilskämt, men inte så troligt då flera av deltagarna också märkt att sista kilometern var 100 m för kort. Mer information skulle komma på hemsidan under måndagen.

Vikta tranor: 21,3 %