månadsarkiv: maj 2007

Magnus Betnér

I dag var jag och Björn på Magnus Betnér (stå upp-komiker om någon missat honom). Innan tror jag att vi pratade om att vi inte ville sitta så långt fram för då kommer han hålla på och driva med oss. Stå upp-komiker gör ju sånt. Trots att jag tittade på biljetterna innan och såg att numren var 20 och 21 så insåg jag inte vad som skulle ske förrän vi stegade in i lokalen och märkte att numren på andra raden bara gick ner till 27. Vi skrattade, om än med en del rädsla för vad som kunde komma. Magnus kändes ändå inte som en som håller på en massa med publiken. Kanske var vi ändå rätt säkra. Det var vi också. När Magnus körde sin grej. Det var dock två komiker som gick på innan honom: Petra Mede och Anna Granath (kända från bl.a. Stockholm Live och från ett gammalt blogginlägg). De körde några grejer tillsammans innan Petra (andra gången jag ser henne live, gillar henne men det var en hel del gammalt material) började. Hon startade med att prata med några i publiken. Kan någon gissa vilka? Någon?

Hon frågade Björn hur han hamnat där och han svarade att jag tagit med honom och förde på så sätt smidigt över samtalet till mig i stället. Jag sa att jag inte ville kännas vid honom och skämtade sedan reflexmässigt som svar när hon frågade ifall jag kommit dit för Magnus Betnér. Jag kunde varit tråkig och sagt att jag så klart var där för honom men nej, så gör jag givetvis inte. Nej, jag måste säga att jag egentligen är där för henne. Just där och då tyckte jag att det var lite småroligt ändå, och några andra skrattade nog också.

Här skulle man kunna tänka sig att historien är slut för här går hon och Anna vidare med sin show (Anna kör också en sologrej som även den är bra, första gången jag ser henne live). Här passar det kanske att citera en DN-artikel om Petra och Anna: “Det blir inte ren ståupp utan de blandar med musik, sång och sketcher. Och mycket interaktivitet. Publiken får räkna med att bli tilltalad.” Man kan ju tänka sig att vi redan blivit tilltalade i inledningen och att den delen är över nu. Så är det givetvis inte. En bit in i showen byter de om till vita kläder och säger att de behöver två frivilliga. Frivilliga tänker man. Det finns alltid ett par stycken som vill vara frivilliga i sånt här. Folk som gillar att stå på scenen. I vilket fall som helst så plockar de så klart inte upp någon de redan pratat med så man sitter ju säkert. Trots de tankarna så försöker man att ändå inte riktigt se dem i ögonen. Varken tankar eller ögonundvikande hjälper. Efter att en kille i vit t-shirt blivit utvald som den förste frivillige så tittar Petra på mig och säger: “Du som kommit hit för mig i kväll, du kan väl komma upp!” Björn skrattar. Jag skrattar nog lite i alla fall även om jag egentligen helst skulle sett att någon annan blivit nästa frivillig. Efter att vi placerat oss på scenen och presenterat oss så berättar de att de ska gå igenom något de kallar bögmassage. Då börjar man undra vad de tänker göra med oss. De är rätt grova i sina skämt så de kan nog gå hur långt som helst nästan. Jag förbereder mig nästan på att vara väldigt närgången på den här andra killen. Tänker att det kommer nog funka. Efter att de visat några enklare massagegrepp på oss bestämmer de att den andre killen ska vara givare och jag tagare i nästa grej. Jag får order om att ställa mig på alla fyra medan den andre ska stå på knäna bakom mig. Härifrån har jag inte speciellt stor koll på vad de säger. Främst för att jag inte alls ser vad de gör utan mest kan titta rakt ut i kulissen. Kanske kan Björn berätta lite. Som jag förstod efter ett tag gjorde de i alla fall något med den andre killen och sen gick de över till mig. Jag fick en boll som jag skulle bita fast i och ha i munnen medan de gjorde något bakom min rygg. Efter det så avslutades till slut bögmassageinstruktionerna och vi fick applåder och fick gå och sätta oss igen. Björn lyckades ta ett foto med mobilen. Det var faktiskt mest roligt hela tiden men lite obekväm känner man sig ändå när man tvingas upp på en scen så där. Efteråt är det givetvis mycket roligare att det här hände än om det inte hade hänt.

De showade lite till och sen var det dags för Magnus att gå på. Han var väldigt bra. Bättre än jag trodde. Tänkte att det kanske kunde bli jobbigt i längden med hans stil som i princip går ut på att vara arg på folk. Det blev det inte. Han körde mestadels nytt material och när det slank in lite gammalt så var det ändå en variation i framförandet som inte gjorde att det blev tråkigt. Allt som allt så höll det på i ca 2,5 timmar. Är absolut nöjd med kvällen.

Vikta tranor: 29,3 %

Lästa böcker:
Konsten att vara snäll (Stefan Einhorn)

Vietnam

För några dagar sedan kom Fredrik och Hanna hem från sydöstra Asien där de rest runt i nästan sju veckor för att leta efter ett visst föremål åt mig som jag kommer ha mycket användning av. De hade tur med letandet och hittade föremålet redan efter ca en och en halv månad i de dimmiga bergen i nordvästra Vietnam, inte långt ifrån Vietnams högsta berg Fansipan. Vi pratar verkligen inte om en massproducerad vara här. Det kan till och med vara rätt krångligt att få fram. Det är till exempel inte helt omöjligt att folk dött under processen. Fredrik och Hanna var givetvis medvetna om riskerna men jag är ändå glad att de var oskadda när de väl var hemma, i alla fall fysiskt. Något slags förbannelse verkade dock försöka skada dem direkt efter att de fört bort föremålet från dess ursprungsplats då de båda insjuknade med infektioner och dödsfeber. Det var till och med rätt nära att i alla fall den ena av dem strök med. Förhoppningsvis stannade förbannelsen i Asien. Dödsfeber är något jag gärna slipper.

Fredrik och Hanna stod även för mitt fjärde vykort från Kina som jag fick i dag.

Efter runt 13 km på Göteborgsvarvet började min vad nästan att krampa sig och låg precis på gränsen resterande 8 km till mål. Det blev något slags haltande stil på min löpning. När jag kommit i mål efter att ha hållit på så hur länge som helst kändes det som så var det naturligtvis svårt att gå. Vad man inte vill då är att två ganska pigga personer utan knappt några krämpor alls ska säga att vi ska gå hem till lägenheten i stället för att ta en spårvagn. Jag och Per hade dock bara att finna oss i det och halta de gissningsvis runt fyra kilometrarna hem. Detta var nog inte bra för min vad. Jag har inte varit med om att känna så här tidigare. Några timmar efter ett lopp brukar jag vara pigg igen förutom något ömmande ben men som ändå går finfint att använda. Så var det inte den här gången. Vaden gjorde ont och tvingade mig till en haltande gång i fyra dagar efteråt. Blev lite orolig för att det hade hänt något allvarligare men på torsdagen kunde jag som tur var ge mig ut på en löprunda igen och nu är jag tillbaka på min vanliga veckodos.

Nästa lopp är Stockholm Marathon som är om två veckor. Det känns inte så bra. Visserligen är jag troligtvis mer tränad än jag var år 2005 då jag klarade maratonet för första gången, men efter väggen och vadkrampen under Göteborgsvarvet så känner jag mig inte helt trygg. På tisdag ska jag försöka mig på ett långpass med Björn så får vi se om jag blivit lite bättre. Går det bra så kommer jag känna mig lite mindre nervös, även om loppet den 9 juni är dubbelt så långt som vi kommer springa då. Jag lägger in en film om hur man känner sig efter ett maratonlopp. Sista scenen har dessutom en del att göra med många av kommentarerna till mitt förra inlägg.

Under förra veckans helgledighet såg jag tydligen massor med film. Det är bra för jag behöver se ifatt en del. Bäst AKA har Spider Baby or, The Maddest Story Ever Told vars ena alternativa titel är Attack of the Liver Eaters. Chinese Torture Chamber Story-filmerna ska ju vara nån sorts kultfilmer men jag tycker inte de kändes så speciella. De innehöll kanske vissa grova scener men var rätt dåliga. Scenen i Shortbus när tre killar har sex med varandra och tillsammans sjunger USA:s nationalsång skulle säkert gillas massor av George W. Bush & Co. Hata Göteborg var faktiskt, som någon påpekade, som en lång Bullen-film. Stora likheter fanns också med Farväl Falkenberg kändes det som (på ett inte så bra sätt). House of 1000 Corpses plus uppföljaren The Devil’s Rejects var bra, men man har ju börjat tröttna lite på filmer om galna familjer utanför småstäder i USA som tillfångatar, torterar och dödar människor som söker hjälp.

I dag åkte jag buss med Mikael Persbrandt. Eller möjligtvis, men inte så troligt, någon som var otroligt lik honom. När jag skulle på lunch kom han ut från 7-Eleven på Sturegatan med en mugg kaffe i handen. Jag hamnade bakom honom. Han luktade lite illa och var klädd i strumpor, sandaler, blåa snickarshorts, en turkos Snobben-tröja med avklippta ärmar och en keps. Jag försökte ta kort på honom i smyg men tryckte på fel knapp. Fick tyvärr bara en chans. Måste träna på det där.

Det pratas mycket om utförsäljningen av statliga bolag nu. De ska sälja för att betala av på statsskulden säger de. Känns ganska underligt när vi inte har någon skuld att prata om. De offentliga finanserna ligger ju fem hundra miljarder plus om man drar ifrån skulderna från inkomsterna. Dessutom är mycket av pengarna lånade från andra delar av den offentliga sektorn vilket betyder att räntan vi betalar går till oss själva. Utöver det går de statliga bolagen med ganska hög vinst och kommer troligtvis öka den ännu mer den närmaste tiden. Vin & sprit tycker jag dock inte det gör något om det säljs ut. Det känns inte så bra att svenska staten har ett vinstdrivande företag som tjänar pengar på en sådan vara som alkohol som dödar och skadar tiotusentals människor varje år.

Det är ju för övrigt pinsamt att de fortsätter säga att folket vill att det är det här de ska göra i och med att de sa det innan valet. Som om man håller med om precis allt ett parti säger om man röstar på det. Det gör nog knappt partiledarna själva. Och ett ännu större problem med att säga på det där sättet är ju att över 60 % av befolkningen faktiskt inte röstade på Alliansen, och då är det ändå bara de röstberättigade som är inräknade.

Boken “Jag vill ju bara se bra ut naken!” är förresten en väldigt bra bok för att bli motiverad till att träna löpning. Den är skriven av en av Sveriges (världens?) bästa triathlonutövare som anser att löpning är människans mest naturliga sätt att motionera på. Blir man inte motiverad till löpträning efter att ha läst den här boken så blir man nog aldrig det.

Vikta tranor: 29,3 %

Lästa böcker:
Jag vill ju bara se bra ut naken! (Jonas Colting)

Göteborgsvarvet 2007

I helgen var jag i Göteborg för att springa Göteborgsvarvet. Det gick bra på så sätt att jag är nöjd med slutresultatet (senaste officiella tiden ligger på 2.19.17 vilket är nästan 40 minuter bättre än senast jag sprang ett halvmaraton) men min disponering av krafterna var lite sämre. Första milen sprang jag snabbare än jag sprungit tidigare (1.00.38) men runt 12 km sprang jag in i väggen för, vad jag tror, första gången. Jag kände mig jättestark den första halvan av loppet och tänkte att jag kanske till och med skulle kunnat slå personligt rekord, men sen försvann alla krafter nästan på en gång. Det var lite läskigt nästan. Jag gick från runt 6 min/km ner till ca 8 min/km. Jag lyckades springa hela vägen i den bemärkelsen att jag hade högst en fot i marken hela tiden men det gick riktigt sakta. Andra milen sprang jag på 1.11.49. Mot slutet började jag inse att det till och med skulle bli svårt att klara av mitt lägsta mål som var 2.20 så den sista kilometern fick jag lov att försöka ta i ordentligt och från någonstans fick jag tag i nya krafter och sprang om massor med människor den sista biten. Jag lyckades hamna strax under måltiden. På något sätt måste jag ändå vara nöjd. Jag har inte sprungit så här snabbt på flera år. Förhoppningsvis har jag kommit igång med träningen nu så att fler förbättringar är på väg i år. Nästa lopp är Stockholm Marathon om drygt tre veckor. Det känns tungt men jag hoppas på personligt rekord i alla fall.

Heroes är för övrigt lätt den bästa teveserien som visas just nu, och en av de bästa totalt sett.

Vikta tranor: 29,0 %

Kristin Kyrielle

I går var jag på Alcazar för att se Esbjörns band Kristin Kyrielle. Kvällen började dåligt. Jag skulle beställa en juice och av nån konstig anledning valde jag tranbär trots att jag kände att det inte var ett bra val. När jag smakade på den så insåg jag att det var ett misstag. Nån kvart senare började de i alla fall spela och det blev genast bättre. Riktigt bra var det till och med. Det går att lyssna på deras musik på hemsidan så skynda er dit.

I morgon bär det av till Göteborg för att springa Göteborgsvarvet. Klockan 07.15 går tåget vilket kan låta lite tidigt men det gör att biljetten kostar 95 kr och att vi har nästan en hel dag till i Göteborg. De resande är jag, Esbjörn, Per, Björn och min lillebror, men det är bara jag, Per och Björn som ska springa. Jag ser faktiskt fram emot det. Jag har visserligen inte hunnit bli tillräckligt tränad ännu för att springa bra men jag känner mig i alla fall betydligt bättre än förra gången jag sprang ett halvmaraton.

Vikta tranor: 29,0 %

Land Rovern

För drygt en vecka sedan blev min lillebror påkörd av en rattfull idiot i Sälen. Vakterna såg honom men hann tyvärr inte stoppa honom innan han valde att inte köra rakt fram ut från parkeringen utan i stället svänga och köra på min bror som framförallt skadade benen. När han berättade det för mig via SMS satt jag på en restaurang och åt med en kompis. (Äh, han gav mig faktiskt tillåtelse att skriva det här, det var Johan Liakka.) Jag tog upp telefonen och läste meddelandet och berättade för Johan att min lillebror hade blivit påkörd av en bil. Hans reaktion var ett glatt “Hälsa honom!” Oerhört roligt. Om någon vill ha registreringsnumret på bilen som användes för påkörningen så är det bara att höra av sig. Det var dock inte hon som ägde den som körde.

I kväll var jag på Sif-kväll tillsammans med Esbjörn. Efter lite smått att äta och dricka inleddes kvällen med snack från människor på Sif. Den första påstod bland annat att Sif har över 600 000 medlemmar. Det lät som helt sjukt många och mycket riktigt så stämmer det inte. I alla fall inte om man ska lita på deras egen hemsida som säger 355 000, och det ska man nog.

Efter att de hade pratat färdigt var det äntligen dags för Filip Hammar och Fredrik Wikingsson som man nog egentligen var där för. De hade satt ihop ett typ föredrag om dos and don’ts i arbetslivet. Även om man sett mycket av det de visade i deras olika program så blev det naturligtvis väldigt roligt. Och jag måste säga att de faktiskt hade en del bra saker att säga om hur man bör bete sig så det var inte bara en humorkväll.

Vikta tranor: 29,0 %

Spindelmannen

I fredags såg jag {movie}Spider-Man 3 (2007){/movie} tillsammans med Björn. Den var bra men tyvärr inte riktigt lika bra som de två tidigare. Slutet innehåller dessutom en hel del amerikansk patriotism men än så länge vägrar jag tro att den inte är där på skämt. Jag trodde att Spider-Man 3 skulle vara en av årets största filmer men den hamnar nog inte riktigt där. Det finns dock andra filmer att se fram emot, bland annat {movie}Grindhouse (2007){/movie} (som det dock ryktas om ska delas upp i två filmer och därmed förstöra hela grejen), {movie}Transformers (2007){/movie} och {movie}The Simpsons Movie (2007){/movie}. (Läste lite mer om Grindhouse nu och det verkar verkligen som att de kommer sabotera den. Tydligen ska Death Proof (andra delen av Grindhouse) ha premiär den 1 juni och Planet Terror (första delen) ha premiär först den 28 september. Vi får verkligen hoppas att det inte stämmer. Om filmbolagen håller på så här så känns det inte som att de borde klaga sen när folk i stället laddar ner filmen för att kunna se den så som regissörerna egentligen ville ha den. Fast även om Robert och Quentin inte heller verkar överförtjusta så tycker de inte att det bara är dåligt vilket gör att man känner sig lite lugnare i alla fall.)

I går var det Rågsvedsdagen och givetvis var jag där. Det fanns något för alla: hoppborg, bokbord, loppmarknad med mera, och scenen erbjöd både dans, sång och musik. Det händer alltid något roligt här i Rågsved.

Vikta tranor: 29,0 %

Hemma igen… sedan länge

Det var ju tänkt att jag skulle skriva direkt när jag kom hem från Åre men det har inte blivit av. Vet inte riktigt vad det är som gör att jag är så dålig. I alla fall så var ju resan inte så dålig som jag gav sken av i de första inläggen. Visserligen var allt med vattnet, skidåkningen m.m. precis (eller i alla fall nästan) så dåligt som jag skrev men det generella intrycket med umgänget, festerna och så var väldigt bra.

På hemresan skulle jag som sagt åka 2:a klass i stället för 1:a klass som jag åkte på ditresan, och om man bortser från att det var mindre stolar, inget eluttag, inte heltäckningsmatta, en massa barnfamiljer med skrikiga ungar som sprang fram och tillbaka i gången, inte några gratis dagstidningar och inte lika snyggt inrett så var det egentligen ingen skillnad alls.

I fredags var jag på releaseparty med en person som inte vill benämnas vid namn och familjen Myrsten-Wahlström för boken Ända hit som är skriven av Sofia Olsson (läs!). Det blev en väldigt trevlig kväll med mycket roligt folk och jag träffade bland annat en som var både vegan och helt drogfri. Det är inte ofta det händer nuförtiden.

Angående de sedda filmerna så var 300 bättre än vad jag fått förklarat för mig, Ghost Rider rätt dålig, Natt på museet helt okej, Deja Vu ganska okej, Blades of Glory rätt rolig, Mr. Beans semester riktigt, riktigt dålig med upprepade skämt från teveprogrammen och Epic Movie om möjligt ännu sämre.

Vikta tranor: 28,0 %

Lästa böcker:
Fallhöjd (Nick Hornby)
Ända hit (Sofia Olsson)