Dagsarkiv: 26 maj, 2007

Vietnam

För några dagar sedan kom Fredrik och Hanna hem från sydöstra Asien där de rest runt i nästan sju veckor för att leta efter ett visst föremål åt mig som jag kommer ha mycket användning av. De hade tur med letandet och hittade föremålet redan efter ca en och en halv månad i de dimmiga bergen i nordvästra Vietnam, inte långt ifrån Vietnams högsta berg Fansipan. Vi pratar verkligen inte om en massproducerad vara här. Det kan till och med vara rätt krångligt att få fram. Det är till exempel inte helt omöjligt att folk dött under processen. Fredrik och Hanna var givetvis medvetna om riskerna men jag är ändå glad att de var oskadda när de väl var hemma, i alla fall fysiskt. Något slags förbannelse verkade dock försöka skada dem direkt efter att de fört bort föremålet från dess ursprungsplats då de båda insjuknade med infektioner och dödsfeber. Det var till och med rätt nära att i alla fall den ena av dem strök med. Förhoppningsvis stannade förbannelsen i Asien. Dödsfeber är något jag gärna slipper.

Fredrik och Hanna stod även för mitt fjärde vykort från Kina som jag fick i dag.

Efter runt 13 km på Göteborgsvarvet började min vad nästan att krampa sig och låg precis på gränsen resterande 8 km till mål. Det blev något slags haltande stil på min löpning. När jag kommit i mål efter att ha hållit på så hur länge som helst kändes det som så var det naturligtvis svårt att gå. Vad man inte vill då är att två ganska pigga personer utan knappt några krämpor alls ska säga att vi ska gå hem till lägenheten i stället för att ta en spårvagn. Jag och Per hade dock bara att finna oss i det och halta de gissningsvis runt fyra kilometrarna hem. Detta var nog inte bra för min vad. Jag har inte varit med om att känna så här tidigare. Några timmar efter ett lopp brukar jag vara pigg igen förutom något ömmande ben men som ändå går finfint att använda. Så var det inte den här gången. Vaden gjorde ont och tvingade mig till en haltande gång i fyra dagar efteråt. Blev lite orolig för att det hade hänt något allvarligare men på torsdagen kunde jag som tur var ge mig ut på en löprunda igen och nu är jag tillbaka på min vanliga veckodos.

Nästa lopp är Stockholm Marathon som är om två veckor. Det känns inte så bra. Visserligen är jag troligtvis mer tränad än jag var år 2005 då jag klarade maratonet för första gången, men efter väggen och vadkrampen under Göteborgsvarvet så känner jag mig inte helt trygg. På tisdag ska jag försöka mig på ett långpass med Björn så får vi se om jag blivit lite bättre. Går det bra så kommer jag känna mig lite mindre nervös, även om loppet den 9 juni är dubbelt så långt som vi kommer springa då. Jag lägger in en film om hur man känner sig efter ett maratonlopp. Sista scenen har dessutom en del att göra med många av kommentarerna till mitt förra inlägg.

Under förra veckans helgledighet såg jag tydligen massor med film. Det är bra för jag behöver se ifatt en del. Bäst AKA har Spider Baby or, The Maddest Story Ever Told vars ena alternativa titel är Attack of the Liver Eaters. Chinese Torture Chamber Story-filmerna ska ju vara nån sorts kultfilmer men jag tycker inte de kändes så speciella. De innehöll kanske vissa grova scener men var rätt dåliga. Scenen i Shortbus när tre killar har sex med varandra och tillsammans sjunger USA:s nationalsång skulle säkert gillas massor av George W. Bush & Co. Hata Göteborg var faktiskt, som någon påpekade, som en lång Bullen-film. Stora likheter fanns också med Farväl Falkenberg kändes det som (på ett inte så bra sätt). House of 1000 Corpses plus uppföljaren The Devil’s Rejects var bra, men man har ju börjat tröttna lite på filmer om galna familjer utanför småstäder i USA som tillfångatar, torterar och dödar människor som söker hjälp.

I dag åkte jag buss med Mikael Persbrandt. Eller möjligtvis, men inte så troligt, någon som var otroligt lik honom. När jag skulle på lunch kom han ut från 7-Eleven på Sturegatan med en mugg kaffe i handen. Jag hamnade bakom honom. Han luktade lite illa och var klädd i strumpor, sandaler, blåa snickarshorts, en turkos Snobben-tröja med avklippta ärmar och en keps. Jag försökte ta kort på honom i smyg men tryckte på fel knapp. Fick tyvärr bara en chans. Måste träna på det där.

Det pratas mycket om utförsäljningen av statliga bolag nu. De ska sälja för att betala av på statsskulden säger de. Känns ganska underligt när vi inte har någon skuld att prata om. De offentliga finanserna ligger ju fem hundra miljarder plus om man drar ifrån skulderna från inkomsterna. Dessutom är mycket av pengarna lånade från andra delar av den offentliga sektorn vilket betyder att räntan vi betalar går till oss själva. Utöver det går de statliga bolagen med ganska hög vinst och kommer troligtvis öka den ännu mer den närmaste tiden. Vin & sprit tycker jag dock inte det gör något om det säljs ut. Det känns inte så bra att svenska staten har ett vinstdrivande företag som tjänar pengar på en sådan vara som alkohol som dödar och skadar tiotusentals människor varje år.

Det är ju för övrigt pinsamt att de fortsätter säga att folket vill att det är det här de ska göra i och med att de sa det innan valet. Som om man håller med om precis allt ett parti säger om man röstar på det. Det gör nog knappt partiledarna själva. Och ett ännu större problem med att säga på det där sättet är ju att över 60 % av befolkningen faktiskt inte röstade på Alliansen, och då är det ändå bara de röstberättigade som är inräknade.

Boken “Jag vill ju bara se bra ut naken!” är förresten en väldigt bra bok för att bli motiverad till att träna löpning. Den är skriven av en av Sveriges (världens?) bästa triathlonutövare som anser att löpning är människans mest naturliga sätt att motionera på. Blir man inte motiverad till löpträning efter att ha läst den här boken så blir man nog aldrig det.

Vikta tranor: 29,3 %

Lästa böcker:
Jag vill ju bara se bra ut naken! (Jonas Colting)