Magnus Betnér

I dag var jag och Björn på Magnus Betnér (stå upp-komiker om någon missat honom). Innan tror jag att vi pratade om att vi inte ville sitta så långt fram för då kommer han hålla på och driva med oss. Stå upp-komiker gör ju sånt. Trots att jag tittade på biljetterna innan och såg att numren var 20 och 21 så insåg jag inte vad som skulle ske förrän vi stegade in i lokalen och märkte att numren på andra raden bara gick ner till 27. Vi skrattade, om än med en del rädsla för vad som kunde komma. Magnus kändes ändå inte som en som håller på en massa med publiken. Kanske var vi ändå rätt säkra. Det var vi också. När Magnus körde sin grej. Det var dock två komiker som gick på innan honom: Petra Mede och Anna Granath (kända från bl.a. Stockholm Live och från ett gammalt blogginlägg). De körde några grejer tillsammans innan Petra (andra gången jag ser henne live, gillar henne men det var en hel del gammalt material) började. Hon startade med att prata med några i publiken. Kan någon gissa vilka? Någon?

Hon frågade Björn hur han hamnat där och han svarade att jag tagit med honom och förde på så sätt smidigt över samtalet till mig i stället. Jag sa att jag inte ville kännas vid honom och skämtade sedan reflexmässigt som svar när hon frågade ifall jag kommit dit för Magnus Betnér. Jag kunde varit tråkig och sagt att jag så klart var där för honom men nej, så gör jag givetvis inte. Nej, jag måste säga att jag egentligen är där för henne. Just där och då tyckte jag att det var lite småroligt ändå, och några andra skrattade nog också.

Här skulle man kunna tänka sig att historien är slut för här går hon och Anna vidare med sin show (Anna kör också en sologrej som även den är bra, första gången jag ser henne live). Här passar det kanske att citera en DN-artikel om Petra och Anna: “Det blir inte ren ståupp utan de blandar med musik, sång och sketcher. Och mycket interaktivitet. Publiken får räkna med att bli tilltalad.” Man kan ju tänka sig att vi redan blivit tilltalade i inledningen och att den delen är över nu. Så är det givetvis inte. En bit in i showen byter de om till vita kläder och säger att de behöver två frivilliga. Frivilliga tänker man. Det finns alltid ett par stycken som vill vara frivilliga i sånt här. Folk som gillar att stå på scenen. I vilket fall som helst så plockar de så klart inte upp någon de redan pratat med så man sitter ju säkert. Trots de tankarna så försöker man att ändå inte riktigt se dem i ögonen. Varken tankar eller ögonundvikande hjälper. Efter att en kille i vit t-shirt blivit utvald som den förste frivillige så tittar Petra på mig och säger: “Du som kommit hit för mig i kväll, du kan väl komma upp!” Björn skrattar. Jag skrattar nog lite i alla fall även om jag egentligen helst skulle sett att någon annan blivit nästa frivillig. Efter att vi placerat oss på scenen och presenterat oss så berättar de att de ska gå igenom något de kallar bögmassage. Då börjar man undra vad de tänker göra med oss. De är rätt grova i sina skämt så de kan nog gå hur långt som helst nästan. Jag förbereder mig nästan på att vara väldigt närgången på den här andra killen. Tänker att det kommer nog funka. Efter att de visat några enklare massagegrepp på oss bestämmer de att den andre killen ska vara givare och jag tagare i nästa grej. Jag får order om att ställa mig på alla fyra medan den andre ska stå på knäna bakom mig. Härifrån har jag inte speciellt stor koll på vad de säger. Främst för att jag inte alls ser vad de gör utan mest kan titta rakt ut i kulissen. Kanske kan Björn berätta lite. Som jag förstod efter ett tag gjorde de i alla fall något med den andre killen och sen gick de över till mig. Jag fick en boll som jag skulle bita fast i och ha i munnen medan de gjorde något bakom min rygg. Efter det så avslutades till slut bögmassageinstruktionerna och vi fick applåder och fick gå och sätta oss igen. Björn lyckades ta ett foto med mobilen. Det var faktiskt mest roligt hela tiden men lite obekväm känner man sig ändå när man tvingas upp på en scen så där. Efteråt är det givetvis mycket roligare att det här hände än om det inte hade hänt.

De showade lite till och sen var det dags för Magnus att gå på. Han var väldigt bra. Bättre än jag trodde. Tänkte att det kanske kunde bli jobbigt i längden med hans stil som i princip går ut på att vara arg på folk. Det blev det inte. Han körde mestadels nytt material och när det slank in lite gammalt så var det ändå en variation i framförandet som inte gjorde att det blev tråkigt. Allt som allt så höll det på i ca 2,5 timmar. Är absolut nöjd med kvällen.

Vikta tranor: 29,3 %

Lästa böcker:
Konsten att vara snäll (Stefan Einhorn)

Sedda filmer:
Pirates of the Caribbean - Vid världens ände (2007)

7 tankar kring ”Magnus Betnér

  1. Wow, vilken kväll! Är avundsjuk på Björn som fick se dig stå på alla fyra live.

  2. Man skulle kunna säga att du blivit ganska fast i det där med folk som står upp och pratar.

  3. Så jättemycket är det väl inte. Kanske bara två gånger i år. Men det är kul så jag går gärna mer.

  4. Vilken idiotisk tid. Stockholm Marathon går ju då. De kommer knappt få några åhörare alls. Kvällen funkar ju dock.

  5. åh nej. Du får springa fort som fan!

    Jag ska se en vän till mig på första tiden, niklas folkegård, sedan kan jag springa ut och titta efter dig i marathonklungan.

Kommentarer inaktiverade.