månadsarkiv: juni 2007

Födelsedagsfika

I går var jag på födelsedagsfika hos Fredrik. Förutom att han fyllde år var nog det viktigaste att jag äntligen fick föremålet. Det var väl värt väntan. Tyvärr kan jag inte avslöja här vad det var men det går att se förpackningen här intill.

Det visade sig att det var en hel del människor bjudna vilket var roligt. I alla fall för Fredrik, gissar jag, som fick ganska många presenter. Jag gav honom dels ett snookerbord och dels en bok om de 101 högsta (planerade och färdiga) byggnaderna i världen. Snookerbordet är en lite farlig gåva eftersom han nu har möjlighet att träna massor och sen med lätthet vinna över mig resten av våra liv. Vi spelade ett frame som avslutning på kvällen och vi verkade båda vara i toppform.

När man jobbar som väktare som Fredrik gjort stöter man på både väldigt tråkiga saker och ytterst intressanta sådana. En intressant sådan är de tranor som en japansk man hade vikt under en konferens han var på och som han lämnat kvar när han gick därifrån. Fredrik passade på att ta dem med sig hem. Alla var vikta i Marianne-papper så redan den största var rätt liten. Det mest fascinerande var dock den allra minsta som jag fick lov att ta kort på i går. Helt sjukt att det finns personer som kan vika så där små tranor.

Två tunnelbanekonversationer jag hört nyligen:

En kille till sin kompis (ca 23-24 år):
– Kan man baka eget bröd?
– Ja, klart man kan.
– Vad behöver man då? Vatten och mjöl?

En kille sitter ganska nära mig och pratar i mobiltelefon:
– Det är troligtvis något virus. Du vet, jag var ju utslagen i flera dagar. Från i torsdags till… ja, i går. Jag gick hem tidigt från jobbet i går för att jag mådde dåligt. Det är det värsta jag varit med om. Jag vaknade upp på golvet i hallen vet du. Hade alla kläder på mig. Och jag hade skitit ner hela mig.

Man tänker att han kanske borde stanna hemma om han mår så där dåligt. Han väljer dock att gå till jobbet, och att sitta bredvid mig till på köpet. Men hade han inte gjort det så hade jag inte haft roligt åt det så det kanske mest fört positiva saker med sig den där sjukdomen.

Vikta tranor: 44,0 %

Biljettkontroll

I dag råkade jag ut för biljettkontrollanter. Det känns alltid läskigt för de ser så otrevliga ut. I stället för att lydigt visa mitt säsongskort önskar jag att jag gjort så här:

SL-kontrollanternas jaktinstinkt fås fram genom…

Men nu lät jag dem trakassera en sjukpensionär i stället. Undrar hur kul det är att ha ett jobb som går ut på att sätta dit människor som inte är lyckosamma nog att ha råd att betala varje gång de måste resa någonstans.

Vikta tranor: 37,0 %

Stockholm Marathon 2007

5.58.18. Väldigt dålig tid egentligen. Trodde jag skulle gå i mål rejält under den tiden eftersom jag är mer tränad nu än när jag sprang för två år sedan. Men värmen ska tydligen påverka väldigt mycket så jag borde kanske vara rätt nöjd ändå. Termometern på Östermalms IP stod på 35 grader när vi gick till starten men arrangörerna säger att det var 28 grader i skuggan. Väldigt varmt i alla fall.

Troligtvis var det här årets Stockholm Marathon det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag tyckte samma sak om loppet för två år sedan om jag minns rätt men i lördags var det ytterligare lite värre måste jag säga. Även denna gång fick jag draghjälp av en annan kille som också hade det jobbigt. Tveksamt om jag strikt (de är rätt snälla) hade klarat maxtiden annars. Jag har redan anmält mig till nästa års lopp men om jag inte har tränat regelbundet hela det året så får jag verkligen inte ställa upp. Vill inte genomleva det där igen.

I dag sprang jag tillsammans med Björn. Han sa att vi skulle springa lite kortare på grund av maran men tyckte tydligen inte att vi hade fått nog av Västerbron under de två varven i lördags så han bestämde att vi skulle springa över den i stället för det vanliga varvet runt Kungsholmen. Dessutom så visade det sig att den här rundan var längre än ett varv runt Kungsholmen. Men det kändes väldigt bra i alla fall och var nog en lagom sträcka att springa.

I går var jag och Elisabeth till Solna kyrkogård. Det primära målet, förutom att ta en trevlig promenad, var att titta på August Strindbergs grav. Hon hade varit förutseende nog att kolla upp att han ligger i kvarter 13 så att det skulle vara lätt att hitta honom. Det var det inte. Ingången vi använde oss av hade ingen karta över kyrkogården men man tänker att det nog inte kan vara så svårt att hitta rätt kvarter. Det står ju skyltar vad varje kvarter heter. Ganska snabbt märkte vi att det inte bara är ett kvarter per nummer utan kanske fyra fem då det även finns 12A, 12B, 12C och så vidare. När vi ändå letat ett tag insåg vi att vi verkade hitta alla kvarter utom just nummer 13. Vi gav till slut upp och gick i stället och tittade på de lite mer spektakulära gravarna med till exempel helbilder av den döde på gravstenen. Lite läskigt på nåt sätt.

Efter det skulle vi ta en annan väg hem, nämligen genom en utgång som hade en karta över kyrkogårdens kvarter. Vi behövde dock aldrig använda den för att stilla våra funderingar över var kvarter 13 egentligen var. Det låg nämligen vid just den utgången. När vi ändå var där så kändes det dumt att inte titta lite grand i alla fall och se om vi kanske kunde hitta Strindbergs grav ändå. Elisabeth hade här läst om en ledtråd till att gå på för att hitta graven. Den skulle ligga vid en dubbelbjörk. En dubbelbjörk tänker man sig är en gammal och stor björk som säkert är hundra år gammal eller så. Vi började leta efter en sådan. Det gick inte att hitta. Trots att vi båda vid det här laget nog var sugna på att gå hem så letade vi rätt länge ändå. Och till slut hittade vi den! Jag tycker nog dock att det blev lite av ett antiklimax här. Visst, det var kul att till slut hitta den, men så himla rolig var den liksom inte. Direkt till vänster om den stod i alla fall dubbelbjörken som jag passade på att fånga på bild. Stor och ståtlig i all sin prakt.

Vikta tranor: 36,0 %

Nervositet

Inte många timmar kvar nu till starten av årets Stockholm Marathon. Nervositeten stiger ju närmare den kommer. Man funderar över problem som kan uppkomma. Under en vecka nu har jag t.ex. haft en svidande och blödande punkt i svaljet som framförallt gör ont när jag sväljer. Inget bra tecken. I dag är det dessutom sjukt varmt. Det är redan 27 grader och då är det ändå drygt tre timmar kvar.

Under de tre senaste dagarna har jag kolhydratladdat på ett mer seriöst sätt: jag har köpt koncentrerat kolhydratpulver som man blandar ut i vatten. Det får sedan utseende och konsistens som kanske bäst liknas vid tapetklister. Detta (en liter färdigblandat) dricker man sen två gånger per dag under tre dagar innan loppet. Jag hoppas dock att det ska vara värt det, att energin ska räcka lite längre än den annars skulle gjort.

Men egentligen borde värmen vara det enda som är värre än för två år sen när jag faktiskt klarade loppet. Jag är både bättre tränad och bättre mentalt förberedd än jag var då. Jag återkommer i alla fall med rapport om hur det gick när jag återhämtat mig tillräckligt. Om man inte orkar vänta så länge kan man gå in på Stockholm Marathons hemsida och söka i resultatlistan, och om man är ännu mer otålig så kan man få SMS-rapporter under loppets gång. Jag har startnummer 10297.

Vikta tranor: 34,0 %

Lästa böcker:
Stora löparboken (Hans Wiktorson)

Vegomässan 2007

I lördags var den efterlängtade vegomässan. Den var otroligt populär med tre gånger så många besökare som arrangörerna hade räknat med. Det var packat med folk nästan hela dagen. Väldigt bra mässa dessutom. Bland annat fanns det vegansk mjölkchoklad som jag fick lov att prova. Den var väldigt god. Inte lika god som Marabous som är den jag minns som godast, men kanske som Cloettas.

På kvällen åkte jag ut till Re:publik. Satt utanför och pratade lite med Björn och Maria och deras kompisar innan vi gick in i en dryg halvtimme och lyssnade på Veronica Maggio. Sen träffade vi Johan en kort stund och därefter åkte vi hem. Lång kväll.

I går var jag i Uppsala. Per överraskade med något slags final i beachvolleyboll på Vaksalatorg. Vendels grus hade forslat dit 200 ton sand. Volleyboll är en av de få lagsporterna jag gillar att spela. Kanske den enda. Inte riktigt lika kul att titta på, men det var okej för några set så där.

Lite senare kom Fredrik och Hanna och hälsade på. Det var första gången jag träffade dem sedan de kommit hem från Asien. Vi pratade lite och grillade. Grillen välte dock och all mat åkte ner på balkonggolvet, men vi kunde rädda tillräckligt för att ändå bli alldeles för mätta.

I dag testade jag och Esbjörn (och Emma lite grand) veganska marshmallows inköpta på vegomässan i lördags. De smakade… marshmallows.

Vikta tranor: 29,3 %

Ända hit

Kort inlägg. Vill bara säga att serieboken Ända hit! av Sofia Olsson nämns på aftonbladet.se.

I morgon är det förresten Vegomässan. Kom dit om ni har möjlighet. Tror det kan bli väldigt bra. T.ex. så kommer det finnas vegansk mjölkchoklad. Jag känner att jag måste bryta min avhållsamhet en kort stund så här en vecka innan loppet.

Och Death Proof var jättebra om någon undrar. Tyvärr verkar man missa en del roliga saker som fanns med i Grindhouse men själva filmen funkar bra som fristående.

Vikta tranor: 29,3 %