Crawlkurs

I dag var jag och Björn på vår första crawlkurs. Innan tänkte man att man inte kommer passa in för det kommer bara vara en massa vältränade studenter där som redan kan simma jättebra. Så var det dock inte. Det var en väldig blandning. Det var nog mindre än hälften som var någorlunda vältränade och resten (inklusive mig) såg ut att behöva lite extra träning.

Det första vi gjorde vara att simma 100 m bröstsim. För mig ligger det till som så att jag har troligtvis inte simmat mer än några tiotal meter totalt de senaste tio åren. Man tänker sig dock att simning är som cykling och att det inte är något problem alls. Det stämmer inte. Jag har löptränat regelbundet sedan i våras och trots det så var 100 m bröstsim faktiskt ganska jobbigt. Då förstod jag att det här inte kommer bli så lätt. Nästa grej vi skulle göra var att ha en sparkplatta (vet inte om det hette så men man har armarna på den) medan man sparkar med fötterna och tar sig framåt. Utan att försöka skryta så visade det sig här, om jag får säga det själv, att jag verkade ha en liten begåvning med benpaddlandet.

Det var dock det sista jag fick känna av att vara bra. Jag upptäckte nämligen en sak strax efter det. När man var barn fick man lära sig att det är farligt att bada strax efter maten. Nu när man blivit gammal har man dock fått det förklarat för sig att det är en myt och att människor i andra länder skrattar åt oss svenskar som håller på och väntar en eller två timmar efter maten innan vi badar. I dag har jag lärt mig den hårda vägen att mina föräldrar hade rätt. Jag fick kramp i både vader och fötter ett flertal gånger under simpasset, och det är verkligen inte roligt. Jag hoppas dock att jag ändå kunde ta till mig teknikerna lite grand i alla fall. Oavsett så vore det nog bra med nåt extra pass i veckan. Vi får se hur det går med det.

Avslutningsvis vill jag säga att det var mycket svårare än jag trodde och det kändes som att jag svalde flera liter av både vatten och luft under den där timmen.

Innan simningen var jag och åt på Kokyo med min lillebror och hans kompis Matte. Båda två tyckte att det var riktigt gott och nu fick Andreas smaka ordentlig vegetarisk mat som smakade lite till skillnad från när jag tog med honom till Malaysia förra gången då de så klart just den kvällen hade slut på kryddorna eller nåt.

I lördags sprang jag ju förresten Bellmanstafetten. Fem sträckor på vardera fem kilometer. 24.42 sprang jag på. Målet var att springa på under 25 så jag känner mig nöjd. Esbjörn lyckades dock springa på nästan en minut snabbare vilket känns lite tråkigt men jag ska ta honom på Hässelbyloppet i stället. Det tråkigaste med lördagens loppet är att mitt lag (Vegan Runners IK) verkar ha blivit diskat eller nåt. Vi finns nämligen inte med i resultatlistan. Men det är fortfarande preliminära resultat så det kan ju hända saker.

Vikta tranor: 87,0 %

Lästa böcker:
Alster – en stunds texter (Claes Eriksson)
It’s Not About the Bike (Lance Armstrong med Sally Jenkins)

0 tankar kring ”Crawlkurs