månadsarkiv: december 2007

Festivus

Nu var Festivus visserligen i går (som Johan påpekade för mig) men jag hittade en film om att The Wagner Companies tillverkar Festivus Poles som går att beställa från festivuspoles.com. Filmen finns här: http://www.journaltimes.com/photo_galleries/120806festivus/video_shell.swf

I morse körde jag ett löppass med Björn och Fredrik. Är inte riktigt frisk än känner jag men det gick rätt bra ändå. 15 km blev det. Svinnegarn-Hummelsta-Svinnegarn. Vi sprang förbi vår gamla låg- och mellanstadieskola. Det var rätt kul att se den igen även om de byggt bort allt roligt. Sen hade vi vätskekontroll hos Fredriks föräldrar innan vi vände om och sprang tillbaka.

Chuck

Nu blir det jobbigt för bokförlaget Penguin. Chuck Norris har stämt dem för att de i en nyutgiven bok avslöjar fakta som han helst hade velat hålla hemliga, kanske mest kända från sidan Chuck Norris Facts.

I dag var jag och Fredrik på Fyrishov för ett simpass. Fyrishov har förutom vanliga simbanor ett hopptorn upp till 10:an. På min saker-att-göra-lista står det att jag ska hoppa från 10:an så jag tänkte att jag skulle prova det. Jag kom till 5:an. Därefter gick vi till äventyrsbadet i stället. Feg-Mattias kallas jag numera. Kanske mest av mig själv, men ändå. Jag ser inte på mig själv som en person som inte vågar göra saker som det inte är rationellt att vara rädd för. Jag brukar ju gilla såna där saker. Nu verkar det dröja minst en vecka till nästa chans (eller risk) jag får att hoppa.

1000!

Onsdag till söndag den här veckan håller jag och Fredrik i Pers julkalenderkvällar medan han är bortrest. I och med att vi därför kan göra vad vi vill så bestämde vi att ha tema tranor på onsdagen och samtidigt vika våra tusende tranor tillsammans med Hanna och Mia. Efter att årets kalendrar hade visats och vi lärt besökarna att vika papperstranor så satte vi oss ner för att vika nummer 1000. Guldpapper hade införskaffats inför det speciella tillfället. Några minuter senare var vi fyra för evigt lyckliga personer och en lite speciell men behaglig känsla uppstod inombords.

I dag tre dagar senare har jag min värsta dag på länge. Jag vaknar upp med en tjockhet i halsen samtidigt som jag är öm överallt, är ordentligt trött på grund av att jag bara sovit i genomsnitt runt fyra timmar per natt den senaste veckan för att det alltid är någonting man ska göra i december, och har träningsvärk i hela kroppen. Jag brukar inte ha träningsvärk nuförtiden men efter torsdagens löplångpass på 2.20 och fredagens avslutningslektion på simkursen så är det tydligen det man ska ha.

Vikta tranor: 100,0 %

Braindead

Jag ser {movie}Braindead (1992){/movie}. Den är nog faktiskt lika bra som jag minns den. Sitter och säger repliker i kapp med karaktärerna trots att det säkert började närma sig tio år sen jag såg den sist.

Vikta tranor: 99,9 %

Enhetsmiddag

I kväll har jag varit på julmiddag med jobbet. Maten var god (som vanligt använde de sig dock bara av grönsaker och inte något roligare som t.ex. sojakött eller så, man tröttnar lite på det) och det var trevligt, även om det kanske sades lite väl olämpliga saker när det så småningom stod en hel del tömda glas på bordet.

Vid kvart i tolv eller så när jag var på väg hemåt på tunnelbanan från Fridhemsplan så fick jag en konstig känsla i kroppen av att jag satt på fel tunnelbana. Vid varje station efter att det ropats ut dess namn, som man som vanligt inte lyssnar helt koncentrerat på, ryckte jag till lite och undrade om jag verkligen satt på rätt tåg. Jag tittade ut på perongen, såg att det verkade vara åt rätt håll ändå och tänkte att jag nog påverkades av att jag i fredags höll på att åka fel två gånger när jag skulle till Esbjörn och Emma. Min slutledningsförmåga den dagen var fenomenal. Jag skulle åka med den gröna linjen men jag skulle inte hem, alltså skulle jag åt motsatt håll. Problemet är att de absolut bor åt samma håll som jag. Jag hann dock bara en hållplats (T-centralen till Hötorget) innan jag kom på det och rusade av tåget igenom strömmen av människor som hunnit börja kliva på vagnen. Efter lite väntan var jag till slut på väg åt rätt håll men höll på att missa även Skanstull och kom precis av innan dörrarna stängdes. (Ungefär här inser jag medan jag skriver att det troligtvis är hur intressant som helst att läsa om mina oerhört spännande resor med Stockholms kollektivtrafik och tänker att det är bäst jag fortsätter så fort som möjligt.) Det var i alla fall ur detta som min oro under kvällens färd kom, tänkte jag. Trots denna insikt kunde jag inte riktigt få bort känslan av att något var fel. T.ex. så skulle man byta vid Gullmarsplan för att ta sig till Mälaröarna. “Jaha, det har jag helt missat hittills trots att jag åker förbi här varje dag.” Efter ytterligare några stationer så lyckades jag lyssna på hela högtalarmeddelandet och hörde “Nästa: Råcksta” (d.v.s. totalt fel kan berätta för er som inte känner er helt hemma på placeringen av gröna linjens tunnelbanestationer). Den här gången var det tåget som inte fattat vilket håll det skulle åt. (Jag tror den här historien lät roligare i mitt huvud. Och kortare.)

I går förbättrade jag min rekorddistans på simningen med 100 %, d.v.s. jag klarade av att crawla hela 100 meter. Jag tror hemligheten är att ta det lugnt så att man hinner med att andas. Målet på tisdag (i dag alltså) är ytterligare en 50 %-ig förbättring. Säkert bara önsketänkande men man måste ha höga mål.

En ny pryl förresten. Köpte en kadenssensor i fredags, d.v.s. en sensor som mäter antal trampvarv per minut. Det kan vara bra att veta kadensen då man bör ligga på ca 90 varv per minut för att orka så långt som möjligt. När jag packade upp kartongen märkte jag till min glädje att den även innehöll en distansmätare som man sätter på bakhjulet så nu kan jag dessutom se hur långt jag cyklat trots att cykeln står stilla på en trainer i min lägenhet. I lördags blev det t.ex. 35 km. Väldigt kort än så länge men jag har ju precis börjat.

Vikta tranor: 95,0 %

Simträning

Simning i dag. Jag simmade förbi en gubbe som pratade rätt högt för sig själv. Min första tanke var att han hade mobiltelefonen med sig till badet men insåg ganska snabbt att det nog inte var så troligt. Annat konstigt i simhallen är alla äldre som har kroppen i princip lodrät när de simmar. Det normala brukar vara att man ska ha den så vågrät som möjligt för att minska vattenmotståndet. Inte så konstigt att det går så otroligt sakta för dem.

Björn körde 1000 m crawl. Jag har ingen aning om hur långt jag körde men det var inte så långt i alla fall. Andra halvan av dagens pass körde jag 50 m åt gången för att sen pusta ut ett bra tag för att orka igen. Det låter nog inte som så mycket men crawl är mycket svårare än man tror. Jag blir helt otroligt andfådd och då är det ett problem att ansiktet är under vatten 75 % av tiden för där går det inte så bra att andas. Men det kändes rätt bra i dag i alla fall. Den senaste tiden har det annars känts som att det gått sämre och sämre.

Vikta tranor: 88,1 %

Träningsläger

I helgen har jag varit i Uppsala. Det började på lördagen då Per hade årets första julkalenderkväll. Rymdkakor inledde kvällen med fyra låtar. Efter det kom tre julkalendrar varav en var den egenproducerade kalendern Gabriel som var väldigt bra. De andra två var Teskedsgumman och den alltid återkommande Tomtar på loftet.

Efter julkalenderkvällen åkte jag med Fredrik och Hanna hem och sov över hos dem eftersom jag och Fredrik skulle köra ett morgonpass löpning på söndagen. Vi gick upp ungefär fem timmar tidigare än jag gick upp på lördagen och gav oss ut på en runda på drygt en mil. Jag var trött i benen redan när vi startade och passet var inte alls så kul. Speciellt inte när Fredrik springer med hur lätta steg som helst. Därefter åt vi frukost, shoppade lite på stan (vi letade badbyxor och simglasögon till Fredrik vilket krävde att vi besökte fyra sportaffärer innan vi hittade en med tillräckligt bra utbud av dessa varor), åt lunch och begav oss till Fyrishov för dagens nästa träningspass, simningen. Tydligen är inte söndagskvällar den populäraste tiden för Uppsalabor att besöka simhallen för vi lyckades få varsin helt egen simbana. Efter 45 minuters stenhård simträning gick vi över till äventyrsbadet som inte finns där jag vanligtvis simtränar. Det var faktiskt riktigt kul. Många undervattensströmmar, vattenrutschbanor och sånt. Kanske borde jag rikta in mig mer på sånt än på crawl. Efter simningen åkte vi hem till Fredrik och Hanna igen och åt Hannas väldigt goda lussebullar tillsammans med två personer som vi kan kalla Jonathan och Ami.

En händelserik helg känns det som. I morgon kommer som vanligt inte att vara en pigg dag.

Vikta tranor: 87,6 %

Lästa böcker:
Brev till utlandet (Eric Ericson)