månadsarkiv: februari 2008

Hållträning

I dag blev det löppass med hållträning. Hade ordentligt håll. Jag kan inte minnas när det gjorde så här ont senast. När hållet försvann från ena sidan så gick det över till den andra. Mot slutet kändes smärtan ända från vänster sida ut till den högra sidan. Jag verkade dessutom ha vanligt magont från och till. Det blev svårt att andas ordentligt märkte jag p.g.a. den ökande smärtan ju djupare andetag jag försökte ta, men jag försökte att ändå inte minska på tempot utan kanske till och med öka ibland. De sista kilometerna märkte jag att jag då och då utstötte små “aj!” högt för mig själv. Fascinerande upplevelse, men man känner sig så oerhört bra efteråt. Är det någon som vet om håll är farligt?

I omklädningsrummet efter simpasset jag körde strax innan löpningen så var det en styvpappa eller nåt som när jag skulle in i mitt skåp sa till barnet han hade med sig: “akta nu så farbrorn kommer in i sitt skåp”. Farbrorn. Jag tror det är dags att jag rakar mig nu. Det är nog några veckor sen.

Nästa vecka är det vilovecka. Det ska faktiskt bli skönt. Minskar antal pass och kör kortare distanser.

Biobränslen

Jag tycker den här artikeln i Svenska Dagbladet om att biobränslen i vissa fall kan vara sämre än bensin är väldigt intressant. Jag har länge varit misstänksam mot etanol som drivmedel (och förtäring med för den delen :-).
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/klimathotet/artikel_850651.svd

SvD hade i dag även en artikel om att antalet fetmaoperationer ökar kraftigt. I den får man reda på att landstinget har ett mål om att halvera antalet feta personer till år 2013. Som det verkar när man läser texten så ska det lösas genom att genomföra fler operationer. Detta om något är väl att angripa symptomen i stället för orsakerna. Varför inte i stället verka för att folk ska äta bättre och motionera mycket mer, framförallt det senare? Bättre både för de som annars skulle drabbas av fetma och andra sjukdomar och för samhällsekonomin. Motionerar man så hållar man sig friskare, det är väldigt enkelt och de flesta vet om det. Jag är mycket väl medveten om att jag länge varit både överviktig och ickemotionerande men jag får väl påstå att jag har kommit till insikt. Eller blivit frälst, för lite så känns det faktiskt. Jag ser en viss likhet med veganismen på flera sätt. Man vet att det egentligen är det rätta men det krävs lite extra övertygelse för att verkligen praktisera det (även om att börja motionera nog är ett mindre steg för de flesta att ta). Sen behöver man förstås inte ta i som en idiot och träna tio pass i veckan, men tre-fyra borde vara minimum för alla. Tänk vad mycket lidande vi skulle slippa.

Att man är tjock behöver för övrigt inte betyda att kroppen mår dåligt. En överviktig som motionerar mår ofta bättre än en smal som inte gör det. Läste en artikel för ett tag sen som sa att övervikt i sig inte alls gjorde att folk dog i förtid. I dag på jobbet pratades det om en fyrtioårig kille som dött av en hjärtattack nyligen. En kommentar var att han ju var smal, men det har som sagt inte med saken att göra.

Och apropå träning så kändes det som att det släppte för mig i simningen i går. Tidigare har jag som längst klarat av att crawla fyra längder i sträck. I går lyckades jag med tjugotvå! Tänk om det kunde vara så stora hopp i alla grenarna och det i morgon visar sig att jag kan springa maran på under tre timmar. Så är det dock inte och det kände jag av i dag när jag snarare gick bakåt i löpningen med ett dåligt långpass där jag fick ont i underbenen jättetidigt.

Lästa böcker:
Jag vill ju bara se snygg ut naken! (Jonas Colting)