Kalmar TriCamp dag 4

På lägrets sista dag fick vi sovmorgon till 07.30. Dagen skulle ägnas åt en träningstävling med alla tre grenarna precis som på riktigt. Det började jättebra precis innan vi skulle cykla till växlingsområdet med att jag märkte att mitt framhjul hade fått ytterligare en punktering. Då blev jag rätt stressad men lyckades byta slang på rekordtid och var inte ens sist iväg från hotellet.

Väl på plats på växlingsområdet (som låg på samma ställe som det kommer ligga på den riktiga tävlingen i augusti) så började jag packa upp och lägga i ordning alla mina grejer. Sen var det våtdräkten som jag snabbt behövde få på och jag visste att det kunde ta tid för när jag testade den så tog det 20-25 minuter. Denna stress var inte bra för jag hade sönder dräkten. Antar att jag skar in i den med en nagel när jag drog. Jag frågade Kaj Munk (som säljer våtdräkter och för övrigt är den som gjort flest triathlon i Sverige på ironmandistansen och har en tröja det står “Mr Ironman” på) lite snabbt om det och han sa att det bara var att limma. Det hade inte gått hål rakt igenom som tur var.

När alla var klara så gick vi och tittade ut simbanan. Den skulle bli kortare än en tredjedel (ca 400-500 m blev det) bl.a. p.g.a. att det var flera av oss som inte simmat varken med våtdräkt eller i öppet vatten tidigare. Kort efter det så var det dags för starten. Alla gick ut i vattnet och innan man hunnit tänka så mycket så gick starten. Jag sprang efter de andra och slängde mig i vattnet och började simma. Det var mycket nytt. Första gången med våtdräkt, första gången i öppet vatten, första gången i salt vatten, första gången med start i tävling (även om det bara var drygt 15 stycken), första gången jag inte kunde se genom vattnet när jag simmade. Jag fick panik. Jag förstod det dock inte förrän efteråt. Jag var nämligen helt klar i huvudet. Jag hyperventilerade men förstod inte att det var det jag gjorde. Trodde bara att jag vara andfådd men när jag gick över till bröstsim så hjälpte det inget alls. Jag andades fortfarande jättehäftigt. Körde några etapper med frisim men det kändes läskigt. Det gick dock väldigt fort. Jag simmade t.ex. förbi vändpunkten med minst fem meter innan jag tittade upp ur vattnet och märkte det. Efter ett tag fick jag till simtekniken i alla fall men körde ändå ganska mycket bröstsim (som var ganska svårt i våtdräkt).

Till slut kom jag äntligen upp på stranden igen och började springa mot växlingsområdet. Gjorde en bra växling tycker jag på mindre än fem minuter. Eftersom jag hade tritightsen och tritopen under våtdräkten så var det inte mycket att tänka på.

Cykling kändes jobbig redan från start. Det är väl dock inte så konstigt med tanke på att jag haft tre tunga träningsdagar bakom mig. 60 km var cyklingen på och efter att jag blivit omkörd en gång efter kanske 5 km och en gång efter drygt 30 km så låg jag sist (om man inte räknar med killen som bara cyklade en liten bit eftersom han hade fått kramp i båda benen (både lår och underben) under cykelpasset dagen innan). Jag lyckades i alla fall snitta 30,0 km/h vilket jag är väldigt nöjd med.

Den andra växlingen gick också bra. Jag höll nästan på att glömma pulsklockan på cykeln med kom på det efter bara ett par steg. Eftersom det var otroligt varmt (gissningsvis närmare 30 grader vilket det varit under alla fyra dagarna) så tog jag med mig en vattenflaska med energidryck. Och det var tur för det behövdes verkligen. Jag fyllde till och med på den via en vattenslang som tävlingsledningen hade fixat åt oss så jag drack totalt 1,5 liter under de 14 kilometer som löpningen varade. Löpningen var rätt okej fram till slutet på första hälften. Då började det bli väldigt jobbigt. När jag vänt vid vändpunkten och kom till killen med vattenslangen så sa han “du är siste man, vet du det?” Verkligen en uppmuntrande kommentar. När jag hade kämpat mig igenom ca 11 km så såg jag en kille några hundra meter framför mig som gick. Jag började inse att jag kanske inte behövde komma sist ändå. Han tog upp löpningen igen när jag kom. Vi gjorde varandra sällskap till kanske 500 meter innan mål då jag ville öka lite och han inte hängde på. Jag kom alltså bara näst sist. Woho!

Det var riktigt kul att testa triathlon som det ska vara och jag kände mig för första gången som en triathlet. Efter duschningen så var det dags för avslutningsmiddag och Niklas och Ted (har jag sagt att de vunnit Kalmar Triathlon flera gånger båda två och därmed SM i långdistans?) höll ett kort tal. Sen var det dags för den 5,5 timmar långa hemfärden. Vi tog ingen paus utan körde på hela vägen hem. När jag skulle kliva ur bilen utanför Björn så gick det knappt. Var oerhört stel i kroppen. Det höll i sig hela kvällen men i dag känns det bättre. Nu är det laddning inför Vätternrundan på fredag natt som gäller. Det blir nog det tyngsta i år.

Nu finns det för övrigt bilder för dag 2 och 3 också.

Sedda filmer:
Best of the Best (1989)

0 tankar kring ”Kalmar TriCamp dag 4

  1. Simning verkar obehagligt på alla sätt och vis. Jag skulle vilja prova någons våtdräkt innan det är dags.

  2. Fy vad obehagligt att få panik i vattnet! Jag fick det en gång efter att jag fallit i en nedförsbacke i mörkret (batteriet i pannlampan dog) när jag sprang fort, under en snabbdistans, för jag blev så himla rädd i fallet då det kändes som jag flög flera meter. Lyckades dock fortsätta trots hyperventilation och tårar!

  3. Varken mörker eller vatten känns som de bästa ställena att få panik på. Men nu är jag förberedd så nu ska det inte hända igen.