Träningstriathlon

I lördags körde jag och Fredrik ett träningstriathlon ute hos honom. Målet var 1 h simning, 4 h cykling och 1,5 h löpning. Ganska långt för mig alltså. Det längsta hittills till och med. I jämförelse med träningstävlingen vi körde på lägret i Kalmar så var det t.ex. fyra gånger så lång simning och dubbelt så lång cykling (och tio minuter längre löpning).

Simningen kändes rätt okej men det var ju inte direkt kontinuerligt hela timmen. Fortfarande ovan med utomhussimningen även om det kändes mycket bättre än de tidigare gångerna. Det var dock stora vågor som störde och gjorde det svårt att slappna av. Speciellt när man skulle navigera och fick en våg rakt in i munnen och näsan varje gång man tittade framåt. Men det är bra träning. Vi hann ca två kilometer.

Cyklingen kändes lätt i början, precis som den ska göra. Simningen hade påverkat väldigt lite kändes det som. Tyvärr började jag känna av ryggen redan efter en halvtimme men med lite vila och stretching av den med jämna mellanrumm så gick det bra. Kommer nog bli tvungen att göra det i Kalmar också är jag rädd, men då kan jag t.ex. ha det som ursäkt för att få använda en vanlig toalett i stället för att… ja, ni vet. Det var rejält blåsigt även under cyklingen och jag trodde det skulle bli rätt hemskt men det var inte så farligt faktiskt. Fredrik var dock av en helt annan åsikt. Knappt elva mil hann vi under cyklingen.

Det där med att benen inte känns normala när man börjar springa direkt efter cyklingen känner jag inte riktigt av längre. Det var så de första brickpassen men inte nuförtiden. Visst är de lite sega men inte på samma sätt som förut. Det känns bra. Lite har jag utvecklats i alla fall. Efter en halvtimme kändes det dock som att jag sprungit två mil (vilket jag faktiskt inte hunnit göra) och jag började få ont i underbenen på samma sätt som jag brukar få i slutet av en halvmara. Löpningen var dock rätt trevlig och om det varit tävling skulle jag inte haft några större problem att fortsätta ett tag till efter de 14 kilometerna vi kommit när vi var klara. Lite smärta är det väl knappast ovanligt med i det läget.

Det var ett rätt trevligt pass tycker jag nu när jag tänker tillbaka på det. Jobbigt med ryggen på cyklingen som vanligt förstås, men annars inte så farligt. Det här ironman eller vad det nu hette ska nog gå att klara av ändå.

På kvällen var vi på fest hos Fredrik och Anitas kompis Juan vid Skanstull. Både jag och Fredrik var väldigt trötta efter dagens äventyr men vi orkade hålla igång till halv tolv i alla fall. Alltid nåt.

Sedda filmer:
Be Kind Rewind (2008)
Drillbit Taylor (2008)
Fight Club (1999)

0 tankar kring ”Träningstriathlon

  1. när är kalmar?
    nu ska jag ut och springa en recovery-runda. Benen känns onaturligt friska efter söndagens ultra, mycket märkligt. Trodde jag skulle vara död, men det låga tempot gjorde nog gott.

  2. Den 2 augusti. Låter bra. Du är inte lite sugen på Stockholm Marathon nu då?

  3. nej, jag är faktiskt inte alls sugen på sthlm marathon, om jag ska springa en mara vill jag göra det någon annanstans – även om det enklaste vore att göra det här.

  4. Mina ovärderliga insatser under dagen står det dock väldigt lite om. Den här bloggen visar inte hela sanningen… Jag är mycket besviken!

  5. Nu känner jag mig otacksam. Du var väldigt viktig under den här dagen genom din beredskap vid bryggan, omhändertagandet av våtdräkter efter simningen och tillagningen av maten som stod klar när vi kom tillbaka från löpningen. Det hade varit svårt att klara av dagen utan din hjälp. Tack än en gång!

  6. du glömmer dock i jämförelsen med kalmar så körde ni väl inte racepace nu? För ni tog det väl ganska soft när ni körde?

    Ska snart ut på min halv im. Utan simning.. den sparar jag till imorgon.

  7. Hur menar du nu? Ja, vi tog det rätt lugnt, men jag lär ju knappast köra speciellt mycket hårdare i Kalmar. Snarare lättare.