Dagsarkiv: 13 juli, 2008

Vansbrosimningen 2008

I dag har jag, Fredrik och Björn simmat Vansbrosimningen (3000 m). Det var första gången jag tävlade i simning och jag är inte alls van vid att simma i öppet vatten så jag var lite orolig. Speciellt efter paniken på träningstävlingen på lägret i juni. I dag placerade jag mig därför ganska långt bak och hade bestämt mig för att ta det väldigt lugnt i början tills jag hittat rytmen. När starten gick så var jag ganska avslappnad och inte speciellt orolig och trots att jag i trängseln fick en hård spark på låret och en till rejäl en på höger öga (av Fredrik givetvis) så hetsade jag inte upp mig speciellt (jag var förberedd på att sådant inte är så ovanligt under simtävlingar). Efter några hundra meter blev det glesare och mitt sporadiska crawlsim kunde gå över till mer kontinuerligt sådant. Det tog dock ytterligare gissningsvis 600-800 meter innan jag fick till min crawlning ordentligt.

Efter vad jag tyckte var ganska lång tid – min gissning var ca 40 minuter – så började jag fundera på om banan inte skulle börja svänga snart vilket jag visste betydde att två kilometer var avklarade. Då såg jag en markering för 1000 m. Jag blev rätt nedtyngd när jag förstod att jag bara hade simmat en tredjedel. Ganska snabbt samlade jag i alla fall ihop mig igen och tänkte att det bara var att bita ihop. Att klara av loppet skulle i alla fall gå även om tiden inte skulle bli den bästa. Ca 150 meter senare märker jag dock hur de börjar vissla på mig. Jag tittar upp och ser att banan svänger tvärt medan jag simmat rakt fram, sen ser jag gubben med visselpipan och skylten han har i sin båt som säger: “bara 850 meter kvar”. Jag inser att markeringen jag sett var en nedräkning, inte en markering för distansen som var avklarad. Plötsligt känns allt hur bra som helst och jag börjar öka farten. Nedräkningsmarkeringarna kommer tätare och tätare. 500, 400, 300… Snart ser jag målet och att det verkar sitta en klocka där. När jag är tillräckligt nära för att se vad det står så ser jag att jag har mindre än en minut till en timme. Jag börjar spurta. Nästan direkt får jag kramp i ena vaden men struntar i det. Jag kämpar mot målet och lyckas hålla upp handen för sensorn som registrerar chipet på handleden innan 60 minuter är nådda. När jag ska försöka ta mig upp på land börjar den andra vaden också att krampa. Väldigt skönt. Men så fort jag når rampen upp ur vattnet så lyckas jag få kramperna att sluta. Sluttiden blev 59.34 och mitt drömmål var under en timme så jag är oerhört nöjd. Plats 512 av 3408. Känns bra det med. Speciellt då jag bara simmat i ungefär tio månader. Jag placerar mig ju bättre än i löploppen till och med. Personen som tog längst tid på sig kom för övrigt i mål på 3.18.37.