Vansbrosimningen 2008

I dag har jag, Fredrik och Björn simmat Vansbrosimningen (3000 m). Det var första gången jag tävlade i simning och jag är inte alls van vid att simma i öppet vatten så jag var lite orolig. Speciellt efter paniken på träningstävlingen på lägret i juni. I dag placerade jag mig därför ganska långt bak och hade bestämt mig för att ta det väldigt lugnt i början tills jag hittat rytmen. När starten gick så var jag ganska avslappnad och inte speciellt orolig och trots att jag i trängseln fick en hård spark på låret och en till rejäl en på höger öga (av Fredrik givetvis) så hetsade jag inte upp mig speciellt (jag var förberedd på att sådant inte är så ovanligt under simtävlingar). Efter några hundra meter blev det glesare och mitt sporadiska crawlsim kunde gå över till mer kontinuerligt sådant. Det tog dock ytterligare gissningsvis 600-800 meter innan jag fick till min crawlning ordentligt.

Efter vad jag tyckte var ganska lång tid – min gissning var ca 40 minuter – så började jag fundera på om banan inte skulle börja svänga snart vilket jag visste betydde att två kilometer var avklarade. Då såg jag en markering för 1000 m. Jag blev rätt nedtyngd när jag förstod att jag bara hade simmat en tredjedel. Ganska snabbt samlade jag i alla fall ihop mig igen och tänkte att det bara var att bita ihop. Att klara av loppet skulle i alla fall gå även om tiden inte skulle bli den bästa. Ca 150 meter senare märker jag dock hur de börjar vissla på mig. Jag tittar upp och ser att banan svänger tvärt medan jag simmat rakt fram, sen ser jag gubben med visselpipan och skylten han har i sin båt som säger: “bara 850 meter kvar”. Jag inser att markeringen jag sett var en nedräkning, inte en markering för distansen som var avklarad. Plötsligt känns allt hur bra som helst och jag börjar öka farten. Nedräkningsmarkeringarna kommer tätare och tätare. 500, 400, 300… Snart ser jag målet och att det verkar sitta en klocka där. När jag är tillräckligt nära för att se vad det står så ser jag att jag har mindre än en minut till en timme. Jag börjar spurta. Nästan direkt får jag kramp i ena vaden men struntar i det. Jag kämpar mot målet och lyckas hålla upp handen för sensorn som registrerar chipet på handleden innan 60 minuter är nådda. När jag ska försöka ta mig upp på land börjar den andra vaden också att krampa. Väldigt skönt. Men så fort jag når rampen upp ur vattnet så lyckas jag få kramperna att sluta. Sluttiden blev 59.34 och mitt drömmål var under en timme så jag är oerhört nöjd. Plats 512 av 3408. Känns bra det med. Speciellt då jag bara simmat i ungefär tio månader. Jag placerar mig ju bättre än i löploppen till och med. Personen som tog längst tid på sig kom för övrigt i mål på 3.18.37.

Sedda filmer:
Trainspotting (1996)
Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay (2008)
The Happening (2008)
Wargames: The Dead Code (2008)

0 tankar kring ”Vansbrosimningen 2008

  1. Bra jobbat! (Per hade en mycket sämre tid, jag har redan upplyst honom om det)

  2. Tack. Perfekt. Då är nästa mål att även slå honom på Lidingöloppet. Är han bra på att springa?

  3. Grattis igen! Tre timmar är ju helt galet mycket. Flöt den runt banan utan ett enda simtag?

  4. Tack! Jag har ingen aning. Man undrar ju hur man gör. Båtarna borde komma och plocka upp en innan man hinner i mål för man måste ju se ut att stå stilla.

  5. Härligt W! Skönt att du klarade den magiska gränsen! Kramp i båda vaderna låter däremot inte skönt, även om du skriver att så var fallet.

  6. Man vänjer sig. Första gångerna det hände så trodde man att man snart skulle sjunka till botten och drunkna. Nu skrattar man mest åt det. Det är ju inte så svårt att få det att lossna heller nu när jag vet hur man gör, men det kräver tyvärr att man slutar simma och det kan man inte alltid.

  7. Sant, men vi bör ha det i åtanke när vi simmar på fredag. Björn kanske ville vara med och bada samtidigt som vi simmar.

  8. jag tänkte bada medans ni kör sm i open water..

    nej jag kan simma lite soft med er på min annars ganska lugna 23timmarsträningsvecka

  9. förresten.. om ett år kommer jag vara lika bra simmare som löpare så jag är med på open water.

  10. Det var ju exakt det jag undrade, men Björn verkade inte förstå. Gångsektion vet jag inte. Jag tycker det verkar svårt att kolla upp vilka olika sektioner de har.

  11. Vad är det jag inte förstår? Varför ska du gå med i en simsektion när du är triathlet?

    Du behöver väl inte vara med i spifsim för att simma open water?

  12. Man måste vara med i en klubb som är ansluten till Svenska simförbundet för att få vara med i SM.

  13. SPIF svarar dessutom inte på mail. Jag är inte så säker på att det verkar vara en bra klubb.

  14. men fredrik. Du verkar inte riktigt förstå att sektionerna inte har med varandra att göra. har spif ens en grundsida? Den kanske bara är uppbyggd av sektioner

  15. Ja, och jag har redan varit på den sidan. Det svarar dock fortfarande inte på om SPIF Triathlon räcker för att få simma SM. Frågan har ju hela tiden varit om man måste vara med i en renodlad simklubb eller om det räcker med en triathlonklubb. Man vill ju gärna slippa vara med i två om man inte måste.

  16. men har fredrik skrivit till spif sim eller till spif tri? och hur har han kunnat skriva mail när han inte har ngt internet. Här ligger det en hund begraven

  17. SPIF Triathlon tror jag väl. Om man inte jobbar på Posten så har man tillgång till internet på jobbet.

  18. Jag hittade en kontaktsida för polisens idrottsförening. Nu har jag fått svar av dem och de vill att jag ska ringa så berättar de mer.