Okänsligt

En trist sak med söndagens lopp var att jag förlorade känseln i vänster stortå. Jag märkte det först när jag kom hem på kvällen och tog av mig skorna men tänkte att det nog skulle gå över. När jag vaknade dagen efter utan att det var någon skillnad och när det inte heller på kvällen hade hänt något så började jag bli orolig på riktigt.

Man tänker ju att det är en lätt förfrysning men det jag tycker är lite underligt är att jag aldrig frös om fötterna. Händerna hade jag förstått för handskarna var genomblöta, men inte fötterna.

Nu verkar det här dock inte sluta med någon spännande amputering eller så. Sedan någon dag tillbaka så känns det bättre, även om det är lite kvar tills det är helt bra..

Sedda filmer:
Förspillda dagar (1945)

10 tankar kring ”Okänsligt

  1. Ja precis. Då kanske jag blir ursäktad på mitt jobb när jag inte har skjortor eftersom de då (och knappt inte nu heller) går att knäppa.

Kommentarer inaktiverade.