månadsarkiv: april 2009

Södervegg

Till skillnad från lögnarna på fejkvegstället (de serverar kyckling) Vego Green så har Södervegg vegansk ost på sin lasagne. Jag förstår inte att jag inte är här oftare. Kanske beror det på att de inte har öppet så sent på kvällarna. Just i dag hade jag dock vägarna förbi på lunchen efter att ha hämtat ut en Plasma Cutting Tool på Kocksgatan.

Fildelning

Jag känner att jag måste säga något om det här med The Pirate Bay-rättegången. Jag fascineras över hur lite många som uttalar sig förstått. En konstig sak som upprepats ett flertal gånger av personer från de kapitalintressen som Alliansen verkar lyda nuförtiden (vad hände t.ex. med löftet om att INTE kriminalisera över en miljon svenskar över en natt?) är t.ex. att domen skulle ge dem chansen att utveckla lagliga alternativ. Vad i hela friden har domen med det att göra? De försöker skylla deras inkompetens på fildelningen när det egentligen är deras eget fel att den blivit så stor som den blivit. Hade de inte så envist hållit kvar vid gammelmodiga affärsmodeller med fysiska produkter i fysiska butiker utan i stället utvecklat bra tjänster på nätet så hade det inte gått så här långt. Vill kunderna inte ha ens produkter längre så får man antingen utvecklas eller gå under. Musik- och filmindustrin har av någon anledning hittills i alla fall inte valt det tidigare. Varför kommer Spotify först nu t.ex.? Och varför dröjde det så länge innan DRM-skyddet på musik började tas bort?

Musikindustrin verkar vara före filmindustrin här. Apple och CDON är två exempel på bolag som skrotat DRM eftersom det gör att kunderna köper mycket mindre musik när det är krångligt att spela upp den. Alla utom mediebolagen visste att DRM var dåligt. De får faktiskt skylla sig själva när de inte lyssnar på vad deras kunder vill ha.

Filmbolagen verkar tyvärr lite segare med att hänga på trenden med att lämna DRM. Alla sajter för film (i alla fall alla jag hittat) använder något slags DRM-skydd vilket t.ex. gör att de som inte kör Windows (med något enstaka mindre bra undantag som klarar Mac OS X) inte kan använda tjänsten alls och de andra kan inte spela upp sina köpta filmer på det sättet som de själva vill.

Alla utom en. I går hittade jag Headweb. De har funnits i ett par år och använder sig helt och hållet av DRM-fri film och nu har de även kommit med en Linux-version av sin klient. Även utan den klienten så har man dock sedan en tid tillbaka kunnat hyra film. När man laddar ner en film man köpt så använder klienten sig av BitTorrent-tekniken. Hjälper man till att dela ut filmen till andra kunder så får man som tack för att man delade med sig av sin bandbredd poäng som man sen kan använda till att hyra eller köpa fler filmer.

Jag tycker det här känns väldigt lovande och jag blev medlem och installerade programmet i går. Jag ser inte så mycket film just nu men när jag får tid så ska jag testa tjänsten ordentligt. Det finns dock ett men och det är inte så svårt att gissa vilka som förstör allt det bra: filmbolagen. Utbudet på Headweb är så där. De har en hel del filmer men vad jag märkt hittills så verkar många av de större titlarna saknas. Skälet till det är att flera av de större bolagen inte vill släppa sina filmer till Headweb utan DRM-skydd. Det är ju så idiotiskt så man kan bli galen. Här finns ett jättebra alternativ och det som gör att de inte får fler kunder är att filmbolagen ställer sig på tvären. Som om deras filmer ändå inte går att få tag på på närmaste fildelarsajt. Steve Jobs har en bra kommentar om det här som passar bra: “DRM restrictions only hurt people using music legally. Illegal users aren’t affected by DRM.” Förhoppningsvis lyckas dock Headweb övertala filmbolagen. Då tror jag att det kan utvecklas till en väldigt bra filmsajt.

Tillbaka till The Pirate Bay-rättegången. Det sjuka med domen är att det enda de gjort är att i princip tillhandahålla en tjänst där man kan lägga upp länkar. Att vissa av länkarna leder till upphovsrättskyddat material (en stor del gör det inte) bör inte de stå till svars för. Det är som om bredbandsbolagen skulle vara medhjälpare eftersom de tillhandahåller linor som gör att den olagliga fildelningen är möjlig. Eller ett ännu bättre exempel: det går lika lätt (kanske lättare till och med, jag har lite svårt för TPB:s sökfunktion) att via Google hitta en torrentfil att ladda ner, t.ex. den senaste Vin Diesel-filmen som vi alla vill se: Fast and Furious.

Ett av de dummaste påståendena läste jag dock alldeles nyss i en ledare på dn.se: En viktig dom. Där står det, i sista stycket, följande: “Pirate Bay hör nu till historien.” Det är så otroligt roligt skrivet. Är det bara för mig den här länken fortfarande fungerar: The Pirate Bay. Det finns bara fyra personer som den här domen kommer påverka och det är de fyra dömda. TPB:s servrar står sedan flera år tillbaka inte längre i Sverige och har flera speglar och kommer därför inte gå att stängas ner bara för att medieinsdustrin vann den här rättegången. Piratpartiet har för övrigt fått 7 000 nya medlemmar sedan domslutet i går och deras ungdomsförbund är nu landets största politiska ungdomsförbund. Medieindustrin är inte de som tjänat på det här även om de gärna vill få det att låta så.

Monsters vs. Aliens

Nu är det färdigtittat. Inte för att överdriva, men det var sjukt jävla coolt! Jag tänkte väl att det skulle vara en helt okej effekt det här med 3D på bio men det var mycket bättre än så. Jag ryckte till flera gånger för att jag trodde att jag skulle bli träffad i ansiktet av diverse föremål. Och så vill man naturligtvis sträcka ut handen och ta på saker hela tiden, men så kan man ju tyvärr inte hålla på i en biosalong. Alla filmer borde vara i 3D.

3D

Jag och Fredrik ska snart se vår första 3D-film på länge: Monsters vs. Aliens. Det känns väldigt spännande. Utan svensk text för övrigt. Hoppas det inte innebär svenskt tal.

En svensk klassiker

I dag fick jag äntligen diplomet som visar att jag genomfört En svensk klassiker. Det tog en månad ungefär. Nu kan jag lägga det här bakom mig och sova gott igen.

Kaffemaskinen

Hänt på jobbet. Efter lunch börjar fler och fler klaga på kaffet från fikarummets kaffeautomat. Klagomål är egentligen inget ovanligt så det blir till en början inga större reaktioner. Framåt eftermiddagsfikat börjar det dock bli värre. Kaffet är absolut sämre än vanligt. En person går och jämför sitt med andras. Det luktar inte ens kaffe. Visserligen är det mjölk i hennes men det borde ju ändå lukta kaffe. Vanligtvis brukar hennes cappuccino skumma lite också men det gör den inte alls nu. Flera andra som tagit olika kaffesorter med mjölk i håller med om att det varit extra konstigt den här dagen. Mycket sötare och smakar verkligen illa. Den gemensamma nämnaren verkar vara mjölken. Bäst att kolla pulvret i maskinen. Behållaren plockas ut och pulvret undersöks. Vaktmästaren går fram och smakar på det vita pulvret ungefär så som de smakar på knark på film. Han rycker till och utbrister “Det är ju mitt proteinpulver!” Smak jordgubb/hallon tydligen.

Det visar sig att han haft sitt pulver (dyrt för övrigt) i en påse i skåpet vid köksbänken. Någon – får jag säga dum… jag säger dum – människa bland de icke-anställda som kommit utifrån och lånat ett konferensrum för dagen har märkt att mjölken är slut och tänkt “Mjölken är visst slut, men det spelar ingen roll för jag kan ju det här med kaffemaskiner och påfyllnad av mjölk. Frågan är bara var den kan finnas. Troligtvis inte långt bort. Kanske i skåpen ovanför köksbänken. Ja, titta, här finns det ju en påse med vitt pulver. Påsen är visserligen helt omärkt och skulle kunna innehålla maskindiskmedel, knark eller arseniktrioxid, men jag hoppas på att det är mjölk.”

Lästa böcker:
The Singularity Is Near (Ray Kurzweil)