Kaffemaskinen

Hänt på jobbet. Efter lunch börjar fler och fler klaga på kaffet från fikarummets kaffeautomat. Klagomål är egentligen inget ovanligt så det blir till en början inga större reaktioner. Framåt eftermiddagsfikat börjar det dock bli värre. Kaffet är absolut sämre än vanligt. En person går och jämför sitt med andras. Det luktar inte ens kaffe. Visserligen är det mjölk i hennes men det borde ju ändå lukta kaffe. Vanligtvis brukar hennes cappuccino skumma lite också men det gör den inte alls nu. Flera andra som tagit olika kaffesorter med mjölk i håller med om att det varit extra konstigt den här dagen. Mycket sötare och smakar verkligen illa. Den gemensamma nämnaren verkar vara mjölken. Bäst att kolla pulvret i maskinen. Behållaren plockas ut och pulvret undersöks. Vaktmästaren går fram och smakar på det vita pulvret ungefär så som de smakar på knark på film. Han rycker till och utbrister “Det är ju mitt proteinpulver!” Smak jordgubb/hallon tydligen.

Det visar sig att han haft sitt pulver (dyrt för övrigt) i en påse i skåpet vid köksbänken. Någon – får jag säga dum… jag säger dum – människa bland de icke-anställda som kommit utifrån och lånat ett konferensrum för dagen har märkt att mjölken är slut och tänkt “Mjölken är visst slut, men det spelar ingen roll för jag kan ju det här med kaffemaskiner och påfyllnad av mjölk. Frågan är bara var den kan finnas. Troligtvis inte långt bort. Kanske i skåpen ovanför köksbänken. Ja, titta, här finns det ju en påse med vitt pulver. Påsen är visserligen helt omärkt och skulle kunna innehålla maskindiskmedel, knark eller arseniktrioxid, men jag hoppas på att det är mjölk.”

Lästa böcker:
The Singularity Is Near (Ray Kurzweil)

0 tankar kring ”Kaffemaskinen