Midnattsloppet 2009

Årets dummaste anmälan. Ta ut sig så mycket i ett sådant lopp bara två veckor efter en ironman. Skador känns nästan oundvikliga. Men jag gjorde ett bra lopp ändå. 47.30 vilket bara är 37 sekunder sämre än personbästa och jag skyller på min virtuella partner i min nya pulsklocka att jag inte till och med slog PB. Jag ställde nämligen in den på att springa i tempot 4.30/km vilket skulle resultera i 45 min, d.v.s. den tid man i min startgrupp minst skulle springa på. Min tanke var att försöka hänga på den virtuella partnern så länge det gick. Då borde folk inte springa ifrån mig så att jag blir helt ensam på banan.

Nu spelade det dock ingen roll för det var inte bara jag som var idiotisk när jag skulle värdera mina löpfärdigheter och bestämma vilken grupp jag borde anmäla mig till. Det var folk omkring mig hela loppet. Tyvärr. För jag var inte bara inte ensam utan jag var även en packad sill. Midnattsloppet lider tyvärr av samma syndrom som Göteborgsvarvet. De vill bli så otroligt stora att de inte längre bryr sig om att det i alla fall bör finnas lite plats att springa på för deltagarna. Men man har ju vant sig efter några lopp och då och då så kan man helt enkelt inte springa på riktigt så snabbt som man själv vill för det är folk i vägen.

Det jobbigaste i kväll var dock när en person (bland många andra dumma människor med samma idé) tyckte att han skulle korsa banan för att det av någon anledning skulle vara bättre att springa på den högra sidan. Hans häl for upp på mitt knä precis under knäskålen. Det gjorde ont och jag sprang nån kilometer och intalade mig att det inte påverkade min löpning. Nu efteråt såg jag att knät var ganska uppsvullet där jag fick sparken. I vilket fall som helst så tror jag faktiskt inte att det påverkade min löpning speciellt mycket men det var ändå irriterande.

Åter till den virtuella partnern i min klocka. Det går att se precis hur långt före (eller efter) mig han ligger, dels i sträcka och dels i tid. Han låg ständigt några sekunder före mig vilket kändes okej. Det ökade aldrig speciellt mycket. Detta tills stigningen upp mot Sofia kyrka började. 700 meter. Inte i höjdled som tur var men det gick ändå uppför så länge. Stigningen var dock rätt okej. Jag försökte behålla frekvensen på stegen men göra dem kortare. Det var mest den allra sista biten upp mot själva kyrkan som var jobbig. Väl uppe låg jag nästan 1.40 efter min virtuella partner. Jag tänkte att det var rätt okej ändå. Det var bara ca fyra kilometer kvar om jag mindes rätt och jag kunde nog ta in lite på det. Kanske kunde jag slå mitt personbästa på 46.53, d.v.s. 1.53 efter partnern.

Vad jag inte helt räknat med var dock att det kom flera tunga backar till. Jag hade bara räknat med en till. Till slut var jag uppe i över två minuter efter min partner. Men då blev det flackt. Jag rusade som bara den för att springa den sista kilometern så snabbt som möjligt. Jag verkade klarat den på runt 4.10 vilket jag tycker känns helt okej. Jag var bara 1.40 efter min partner när jag gick i mål och borde slagit mitt personbästa. Då bläddrade jag vidare på klockan och såg min verkliga sluttid: 47.30. 50 sekunder sämre än partnerskärmen på klockan påstod. Den hade ljugit för mig. Hade jag vetat det hade jag kanske lyckats ta till några extra krafter och kommit ifatt ännu mer. Så jag var lite besviken direkt när jag kom i mål men nu när jag smält det hela lite så inser jag att det var ett bra lopp. Bara 37 sekunder sämre på en mycket tyngre bana och två veckor efter en ironman. Det känns faktiskt helt okej. PB borde kunna sänkas en del på Hässelbyloppet om två månader tycker jag.

Det allra bästa med kvällen är nog dock att jag för första gången lyckades slå Björn i ett lopp. Jag tog honom med över fyra minuter då han sprang in på patetiska 51.51.

Sedda filmer:
Analys av ett mord (1959)

7 tankar kring ”Midnattsloppet 2009

  1. som vi tittade efter dig… vi stod strax innan målet och där gick det så fort för löparna att man bara såg gröna streck i natten. Grattis iaf! Du är snabb och stark!

  2. Vad hände med björn egentligen? Han borde ju kunna springa under 45 min? Kul att du slog honom!
    Varför fungerar inte den virituella partnern? Det verkar ju onekligen bra att ha en sådan om den funkar bra. Jag kanske måste köpa en klocka ändå.

  3. morry: Tack!

    johan: Ja, jag vet att jag är en sån person man lätt glömmer men det får jag leva med. Kul att ni kom i alla fall.

    Fredrik: Jag vet inte vad som hände. Han vill inte prata om det säger han. Distansen var fel på drygt 100 m, det var gissningsvis där de där extra sekunderna kom in. Det känns som att det kanske är bättre att använda den funktionen på träning när några sekunder inte är lika viktiga.

  4. Det är faktiskt sant. Det slår en bättre tid. Barnen blev väldigt glada. Mig blev de gissningsvis mest rädda för när jag flåsandes kom springande emot dem.

Kommentarer inaktiverade.