Så här ser förresten ens ben ut efter att man sprungit Lidingöloppet. 
Även i övrigt så gick det så där det här året. Sex minuter sämre än förra året men jag sprang mer jämnt tror jag. Känner i alla fall inte så mycket för att springa det där loppet på ett tag nu. Men sånt kan förstås snabbt ändras, det har man ju märkt.
4 tankar kring ”Lidingölopet 2009”
Kommentarer inaktiverade.
Tur att du har rakade ben.
Ja, verkligen.
Hur springer du egentligen? Brukar man inte använda fötterna till sånna aktiviteter?
Det är förstås en idé. Ska undersöka den.