Dagsarkiv: 2 januari, 2010

Sammanfattning av 00-talet – år 2001

Jag tänkte att jag måste testa att göra Mensas intelligenstest. Det hölls i en av universitetets föreläsningssalar i Uppsala och provet som lades framför mig hette Advanced Progressive Matrices. Testövervakaren sa ingenting och jag blev orolig för att jag hade hamnat på en tenta i någon matematikkurs. Kanske var redan det ett tecken på hur det skulle gå. Jag fick 31 eller 32 rätt av 36 om jag inte minns fel och det räckte inte alls för något medlemskap.

Telia började det här året att lansera de första ADSL-uppkopplingarna. Så fort det blev tillgängligt i mitt hus så beställde jag och jag fick då en uppkoppling med enorma 512 kbps. Den hastigheten är en hundradel av vad jag har idag.

En lördag i juni slog jag på teven medan jag städade. Det råkade vara Stockholm Marathon som visades. Jag fick svårt att slita mig när man fick följa Anders Szalkais löpning. Marockanen Rachid Ait-Bensalem ledde med tre minuter framför Szalkai när han som många andra före och efter honom plötsligt gick in i väggen med knappa milen kvar. Ryktet spreds till Szalkais öron och han såg sin chans. Han passerade Ait-Bensalem vid Vasaparken och vann på 2.18.17.

Det här kom att på sikt förändra min syn på träning väldigt mycket. Lördagen den 9 juni blev dagen då jag vände helt om och inte längre tyckte löpning var tråkigt. Det var visserligt inte kul (kul är faktiskt för clowner) men det viktiga var att det inte var tråkigt. Jag började springa då och då. Hittade halvmaratonet S:t Eriksloppet med hjälp av mitt nya bredband och jag och min storebror anmälde oss. Av någon anledning tyckte jag att 21 km var en bra distans för mitt första löplopp någonsin. Tre månader tränade jag och lyckades ta mig i mål på 2.08.18. Dagen efter kunde jag knappt gå.

Efter flera år av sporadiskt tränande med avsikten att någon gång börja träna regelbundet så började jag till slut under våren 2007 att träna på riktigt. Sedan löpstarten 2001 har jag gjort 40 olika lopp i löpning, simning, cykling, skidning och triathlon på distanser från 3 till 300 km och hittills gjort två ironmandistanser som nog är det jag är mest stolt över och jag känner att jag än har mycket kvar att uträtta inom det här området. Och allt detta är Anders Szalkais förtjänst för att han vann Stockholm Marathon i juni 2001 och lärde mig att löpning, och i längden även andra konditionssporter, inte behöver vara tråkigt.

I juli anordnades Enköpings Hamnfestival. Det är väl kanske inte världens mest spännande tillställning men detta år kunde man hoppa bungy-jump. Alltid (eller nån gång då och då i alla fall) beredd att prova nya saker så bestämde jag mig för att testa. Det var en otrolig upplevelse som jag har svårt för att jämföra med något annat. Den som inte provat borde göra det.

Efter bungy-jumphoppet så började jag prata om att hoppa fallskärm. Högre måste ju vara bättre tänkte jag. Som student så var det dock svårt med att skrapa ihop pengarna men räddningen kom i min mor som oväntat erbjöd sig betala. Jag bokade ett tandemhopp och tillsammans med Katja, Robert och hans flickvän Malin så besökte jag den lilla flygplatsen i Västerås. Efter en längre väntan på tidigare hoppare så började jag med ett konstant leende göra mig i ordning och gå mot flygplanet. Apropå flygplan förresten så hade jag aldrig varit i ett sådant tidigare. Det skulle med andra ord även bli första gången jag flög. Att för första gången landa med flygplan fick vänta till ett annat tillfälle.

Min första flygplansfärd gjordes i ett propellerplan utan sittplatser och med silvertejp över skarvarna i väggen. Som tur var hade jag en fallskärm på ryggen. Eller en stor och rolig människa vid namn Petter och därefter en fallskärm. Vi hoppade ut ur planet vid ca 4000 meters höjd. Ganska snart efter det rörde jag vid mitt första och hittills enda moln. Molnet tog snabbt slut och jag kunde se marken. Vi var väldigt högt uppe. Lite overkligt nästan. Sen vecklades fallskärmen ut och vi seglade långsamt mot marken. När vi landat kände jag en viss besvikelse måste jag erkänna. Det här var en helt annan känsla än bungy-jump. Kul och spännande och så men inte riktigt det där kittlandet i magen. Jag tror så här i efterhand att man nog egentligen inte bör jämföra dem för det är två helt olika saker och nu när jag skulle ta ut lite bilder till det här inlägget så känner jag ett visst sug ändå efter att göra det igen. Fast utan någon Petter på ryggen i så fall.

I augusti tröttnade jag på att ha reklam och andra begränsningar på min hemsida och skaffade mig mitt första egna domännamn: mattiasw.com. Det var ovanligt på den tiden. Idag är det många som har sina egna domännamn och själv tror jag att jag har sex stycken numera.

Under hösten hade priset på DVD-spelare sjunkit så pass lågt att jag hade råd med min första. 2000 kr kostade en spelare av märket Cyberhome. Den var trots det säkert både tio gånger dyrare och tio gånger större än vad man kan hitta idag.

Med säkert i alla fall lite hjälp från min nya DVD-spelare så såg jag under 2001 i genomsnitt en film per dag. Ett respektabelt antal tycker jag och nuförtiden är jag glad om jag når upp till en tredjedel av det under ett år.

Antal sedda filmer: 367