Dagsarkiv: 3 januari, 2010

Sammanfattning av 00-talet – år 2002

Under våren läste jag en kurs i teckenspråk men precis som med alla andra språk jag läst men sedan inte använt så har jag glömt det allra mesta.

Den 1 juni träffade jag motvilligt Per Myrsten hemma hos Björn. Tvärtemot vad jag trodde så blev det en väldigt lyckad kväll och vi har setts flera gånger sedan dess. Någon vecka senare skulle han på en fest hos några nya vänner i Uppsala och det bestämdes att jag skulle med. Av någon anledning fick vi för oss att jag skulle gå in i rollen som den stumme dansken Ado. Trots att jag förberett mig med ett litet block och en penna för att överhuvud taget kunna kommunicera något så kan jag avslöja att det var roligare före och efter än det var under tiden. Jag fick dock lite användning av mina teckenspråkskunskaper då en annan på festen också kunde lite.

I juli åkte jag till Arvikafestivalen och delade tält med Björn. Jag avskyr att sova i tält på festivaler. Man måste nog vara full för att inte ha något emot det så jag har ett problem där.

Mellan campingen och festivalområdet hade de ställt upp en kran för bungy-jumphoppning. Jag ville uppleva det igen och lade ut pengarna som krävdes. Jag trodde jag mindes hur det varit ett år tidigare men jag hade fel. När jag stod på avsatsen där uppe i kranen och tittade ner mot marken som jag strax skulle falla mot så hade jag känslan av att jag kommer slå i marken och att jag kommer dö. Det kändes verkligen i magen. Hade jag varit själv och inte betalat en massa pengar så hade jag mycket väl kunnat låta bli. Det här blev en ännu större upplevelse än året innan. Det är dock också den senaste gången jag hoppat för tillfället men förhoppningsvis blir det fler gånger.

I september började ett halvår av en resa per månad. Jag hade tidigare i mitt liv inte rest speciellt mycket men Björn och Per fick med mig på en hel del det kommande året. Vi började med Köpenhamn. Flyg till Malmö och sen tåg över Öresundsbron till Köpenhamn. Därmed så fick jag landa med flygplan för första gången. Vi tog taxi in till Malmö från flygplatsen. Per frågade chauffören om det inte var högre rånrisk om man, som en skylt i bilen gjorde, uppmanade passagerarna att betala med kontanter. Chauffören svarade att han hade en pistol vilket för honom verkade lösa problemet.

Innan tåget gick så hade vi några timmar över i Malmö som vi använde till att spela lasergame för första gången. Det var väldigt roligt tyckte jag och Björn. Per lyssnade inte på instruktionerna och missade att man måste hålla i vapnet med båda händerna för att kunna skjuta så han gillade det inte riktigt lika mycket.

Väl i Köpenhamn bodde vi på hotell, spelade tärning, skrattade åt all rolig danska (“Trimmes?”), besökte överskattade Tivoli och drev med scouter, satte igång hotellarm m.m.

Nästa resa var en kryssning till Helsingfors. Vi hittade ett glatt finskt gäng som vi hängde med fram till ankomst och det blev inte så mycket sömn första natten. Väl i Helsingfors var det som vanligt i Finland jättekallt men Sascha räddade oss från kylan och tog hem oss till sig och bjöd på hemlagad mat. Resan tillbaka blev lite lugnare bortsett från en kampsportsmatch på helikopterplattan.

Under hösten fick jag för mig att det skulle vara roligt om Björn och jag skulle byta namn till Kain och Abel. Han var snabbt med på idén och jag hette snart Lars Mattias Abel Wallander. Det ledde senare till det kanske inte direkt bästa smeknamnet Snabel vilket håller i sig än i dag. Till och med treåringar kallar mig det ibland och någon har satt det som mitt användarnamn på jobbet.

Oslo var destinationen för nästa utflykt. Den här gången hade vi bil som fordon. På den tiden var det bara jag som hade körkort så jag fick köra helt själv. Resan från Enköping till hotellet i Oslo tog elva timmar. Åtta timmar till Oslo och tre timmar irrande runt efter hotellet för att Per och Björn inte kunde läsa den norska kartan (Bygdøallén, inte Rugbyallén!). Per blev sjuk så han hann inte se så mycket annat än att en pizza i Norge faktiskt bara kostar 130 kr.

Hemma i Sverige igen bestämde jag mig till slut för att testa en sak jag funderat på ett tag, nämligen att raka av mig håret för första gången. Med rakhyvel skulle det vara dessutom. En kväll hemma hos Björn gjorde jag det med hans hjälp. Det kändes mycket ovant.

I november köpte jag ny mobiltelefon, en Sony Ericsson T68i. Den hade färgskärm och var den första mobiltelefonen i världen som kunde hantera MMS läste jag häromdagen. Nu utgår man sedan många år tillbaka ifrån att det är standard på telefonerna. Förutom på iPhone då.

I vår strävan efter att besöka så många huvudstäder i Norden som möjligt så åkte Björn, Per och jag till Stockholm och sov på hotell i december. Den här gången tog vi även med Emma alias Darkill. Det var en mycket trevlig helg där det mer var att umgås med sällskapet man var nöjd med än alla aktiviteter vi hittade på i huvudstaden (i princip inga).

Antal sedda filmer: 237