Dagsarkiv: 1 januari, 2020

Sammanfattning av 10-talet – år 2010

Den här bloggen var väl egentligen död men jag tänkte att det ändå kunde vara kul att göra en sammanfattning av 10-talet, precis som jag gjorde med 00-talet. Om inte annat så för mig själv. Det har varit väldigt roligt att gå igenom allt som hänt.

Decenniet började med det på den tiden traditionsenliga filmmaratonet på nyårsdagen hemma hos Fredrik. Det här året såg vi Gudfadern-trilogin. En annan tradition vi hade under en stor del av 10-talet var att vid trettondagshelgen besöka ett äventyrsbad. Det blev Sydpoolen i Södertälje den här gången.

I början av året åkte jag till Tallinn för andra gången, denna gång med Per, Fredrik, Hanna och Björn. Per höll på att missa båten och hann precis med någon minut till godo för att hans klocka inte ställt om sig till Estlands tidszon.

Tallinn.

I februari sköt jag med riktiga handeldvapen för första gången. Det kändes högst obehagligt att människan har tillverkat så små saker med den kraften i sig. Men också lite spännande att prova.

Samma månad lånade jag en bil av Per och åkte till Gimo för att delta i den 50 kilometer långa skidtävlingen Lindmansloppet i förhoppningen att jag skulle kunna seeda mig till en bättre startgrupp i det kommande Vasaloppet. Jag kom näst sist, hela nio sekunder före den minst dubbelt så gamla deltagaren efter mig. Det blev ingen bättre startgrupp.

Vasaloppet (90 kilometer) gick en månad senare och jag tänkte att fyra mil till inte borde vara något problem ändå. Jag hade ju dessutom åkt sex mil året innan i Engelbrektsloppet med mindre träning. Men det gick tyvärr inte. Efter att ha lidit i 48 kilometer bröt jag i Evertsberg. Första gången jag bröt ett lopp jag trodde jag skulle klara av. Vad jag inte visste då var att det tyvärr inte skulle vara det enda brutna loppet på 10-talet.

Den 14 mars flyttade jag från Rågsved till Södermalm. Det blev inte lika stora protester kring denna flytt.

I mars och april fick Eyjafjallajökull på Island utbrott vilket stängde ner flygtrafiken över stora delar av Europa. Som tur var hade askmolnet försvunnit tills det var dags att åka till Lanzarote för att köra Ironman.

I början av april var jag med på TV4 i programmet Sverige springer. Jag kunde synas i flera sekunder när jag sprang i mål på Premiärmilen.

Samma månad åkte jag till Malta på konferens med jobbet. Det är en beige ö. Men fin. Om Game of Thrones-serien hade funnits då hade det säkert varit ännu mer spännande när vi besökte platserna den spelades in på.

I maj var det dags att prova på en officiell Ironman för första gången. Den gick på Lanzarote. Jag blev förkyld lagom till tävlingsdagen men var ung, dum och hade sett fram så mycket emot detta så jag startade ändå. Det var varmt. Upp till 35 grader och jag brände mina armar, axlar och ben rätt rejält med blåsor som följd. 2 500 höjdmeter på cyklingen men löpningen var i alla fall helt flack (det var även simningen som tur var). Jag hade tidigare under våren skadat mitt knä vilket gjorde att jag fick lov att gå hela maratonet. Men jag klarade av hela dagen och gick i mål innan maxtiden och utan några bestående men. De närmaste dagarna efter loppet var dock värre.

Jag och Fredrik sprang Parloppet för andra året i juni. Det var en tävling som man sprang i par men åt varsitt håll och så möttes man någonstans på mitten om båda löparna var ungefär lika snabba. Vi hade startnummer 1.

I juli åkte jag på en resa till Höga kusten som jag fått av min familj i 30-årspresent. Där klättrade jag i berg för första gången och umgicks med familjen.

Klättring vid Ringkallen vid Höga kusten.

I augusti körde jag årets andra ironman, den här gången i Kalmar. På vägen ner tog det flera timmar innan vi förstod att vi missat att svänga av vid Norrköping. Men vi fick se Brahehus i alla fall.

På hösten åkte jag och Esbjörn ribbåt för första gången. Det var andra gången vi gjorde något med upplevelsebolaget Upp&Ner. Första gången var en luftballongfärd som slutade i blodsutgjutelse. Sex år efter ribbåtfärden gick de dock i konkurs så 20-talet kommer inte innehålla en av deras aktiviteter.

Den 24 september köpte jag Få det gjort!, eller Getting Things Done som den mer kända engelska titeln lyder. Skriven av David Allen. Den boken har förändrat mitt liv väldigt mycket och jag lever fortfarande efter GTD-systemet.

Klockan 23.46.40 den 20 december blev jag 1 000 000 000 sekunder gammal. Det är många sekunder.

Och nu kommer den autogenererade listan på alla filmer jag sett sedan förra inlägget 2011…