Sammanfattning av 10-talet – år 2012

Årets filmmaraton innehöll Die Hard 1-4, och äventyrsbadet blev den här gången Aqua Nova i Borlänge som var väldigt bra.

I mars gick jag med i Stockholm Toastmasters som är en del av Toastmasters International. Det är en medlemsdriven föreningsverksamhet där deltagarna övar på att tala inför andra och utveckla sitt ledarskap. Jag var extremt nervös i början men redan till sommaren blev jag invald i styrelsen.

Senare i mars fick jag följa med mitt nya jobb på deras årliga Åreresa. Det skulle bli andra gången jag åkte skidor utför. Det gick okej men jag vågade inte åka svarta backen.

Den sista mars jobbade jag min sista dag på ST. Alltid tråkigt att lämna en arbetsplats, även om det här var första gången för mig och jag inte hade något att jämföra med än. På kvällen gick jag på straight edge-spelning på Kafé 44 för första gången på över tio år. När vi gick in fick vi både en stämpel och ett extra armband. Någon hävdade att armbandet var till en hemlig spelning med Refused på Debaser Medis. De hade visserligen precis återförenats men deras korta turné skulle inte innehålla Stockholm så jag trodde inte så mycket på det påståendet. Men när första bandet råkade ha José Saxlund från Abhinanda som sångare och han påstod samma sak började jag hoppas. Efter de fyra banden på 44:an gick vi så till Debaser där det var en jättelång kö, som vi bara slank förbi med våra armband. Det blev en något surrealistisk upplevelse att helt oväntat se ungdomsidolerna på scen igen.

Den 1 april började jag på Dynabyte och min chansning att allt inte var ett aprilskämt gick bra. Samma månad började jag på mitt första uppdrag på Comviq i Kista.

Senare i april följde jag med Andreas när han skulle vara stuntman för en dag. Han både brann, ramlade från höga höjder och fick stryk.

Lillebror brinner.

Den 2 juni var Lena och jag på Vegomässan i Alvik. Men vi kände inte till varandra på den tiden. I stället pratade jag med Emil Jensen ett par gånger.

Senare i juni sprang jag och Fredrik Parloppet igen.

Den 26 juni hade vi Veganistan-möte på O’ Mamma Mia i Vasastan. Där var det en ny medlem i gruppen som jag skrev så här om efteråt: “En ny person som hette Lena var där. Verkar trevlig.” Vi hade sällskap därifrån, i två kvarter innan hon hellre ville gå åt ett annat håll.

Juni blev också månaden då jag cyklade till Falun för att vara med på en namnfest där hos Anders och Mikaela från Finskagänget. Det blev 40 mil cykling under den helgen. Jag minns det som en trevlig cykeltur.

Juli började med att jag överraskade Fredrik med en höghöjdsbana nära Hellasgården.

Högt.

I augusti gjorde jag min sista ironman. Tror jag i alla fall. Det var Kalmar den här gången som nu hade blivit en officiell Ironman vilket också märktes på arrangemanget. Och priset.

I slutet av månaden åkte jag och Johan A till Berlin. Min första gång där. Europas bästa veganstad vilket den fortfarande är med cirka 90 veganska restauranger. Förutom att jag snubblade och skrapade upp ena benet, ryggen och händerna när jag var ute och sprang var det en bra helg.

Jag och Lena blev kompisar på Facebook den 8 september. Det var en bra dag. En annan bra dag var några veckor senare när vi var på samma knytpicknick i Vitabergsparken.

Samma månad var det dags för höstresa med Dynabyte. Vi åkte till Åland och lekte åländska lekar, paddlade kajak och var på äventyrsbad.

I julklapp fick jag en bit land i Skottland av Fredrik. Så sedan dess kan jag titulera mig lord.

Nyårsafton firades hos UNF i Hornstull med Matthias.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.