Sammanfattning av 10-talet – år 2019

Eftersom vi var i Sori över nyår blev det här den första nyårsdagen på länge utan filmmaraton. Men det blev en bra dag ändå med utflykt till den närliggande staden Nervi. Resan avslutades i Genua där vi tittade runt, promenerade i gamla stan med trånga gränder, och åt focaccia, färsk pasta, gnocchi och farinata som man väl bör göra i Italien.

Christofer Columbus hus i Genua.

Samma dag som vi kom hem föddes min andra brorson. Kul att de är två nu så har de varandra under uppväxten (och senare) vilket jag själv har gillat väldigt mycket.

Efter ledigheterna började jag på nästa uppdrag där jag fortfarande är kvar, dataspelsbolaget Paradox Interactive som låg fem minuter hemifrån. Otroligt skönt att ha så nära måste jag säga. Kontoret flyttade dock under hösten och jag har nu dubbelt så långt till jobbet.

Åre med Dynabyte igen i februari. Det här året åkte jag snow quads, ungefär som fyrhjulingar men med band i stället för hjul.

Snow quad.

En sak jag tänkt jag skulle vilja göra i Åre i flera år men som ingen annan velat hänga med på är isskulptering. Nu när jag har ett eget team på Dynabyte kan jag dock bestämma åt alla andra också och i mars bokade jag in oss på just det här i Stockholm. Det var roligt men svårt och tog mycket längre tid än jag tänkte mig.

2019 var det dags för mig att fylla 40 år. Det har hittills inte känts så speciellt men det var i alla fall en rolig födelsedag där familjen följde med mig och körde virtual reality som alla verkade tycka var roligt.

Isskulpturer i all ära men en av de bästa teameventen jag varit på är en game show i Gamla stan. Det är som en tevefrågesport med lag, studio och programledare. Rekommenderas starkt.

Game show.

Något jag har haft på min “bucket list” sen slutet av 90-talet är att se en total solförmörkelse. Då såg jag en partiell i Enköping men började höra historier om hur speciell upplevelse det är att se en total sådan. I Sverige var det fyra totala solförmörkelser under 40 år under den tidigare delen av 1900-talet, den sista 1954, men nästa kommer vara år 2126 så jag tänkte att jag kommer behöva leta någon annanstans. Jag gjorde ett halvdant försök 2015 när det var en total på Färöarna men det kändes väldigt dyrt och krångligt. Men så kom 2019 och det var Chiles tur. Allt passade med tid och pengar så vi bestämde oss för att åka dit.

Det är mycket som kan gå fel. Det kan till exempel vara molnigt just den dagen på just den platsen man valt att vara på. Att vara på den allra bästa platsen, den lilla byn Vicuña som hade lägst molnrisk, visade sig kosta drygt 30 000 kronor för två nätter vilket kändes lite mycket ändå. Det blev i stället en organiserad utflykt till ett observatorium söder om La Serena. La Serena är ungefär lika stort som Malmö men trots det var det svårt att hitta boende. Det enda hotellet som fanns kvar ett halvår innan låg utanför staden och kostade 12 000 kronor för fyra nätter. Men till slut hittade vi i stället en lägenhet för halva priset.

Tyvärr var det dock en lampa i vårt flygplan som var trasig när vi skulle lyfta från Arlanda vilket gjorde att vi blev 48 timmar försenade. Allt kändes väldigt osäkert ett tag. Vi missade turen till observatoriet och kom till La Serena bara några timmar innan solförmörkelsen skulle börja. Veckan innan hade det varit tjockt molntäcke och regn där. Men just den här dagen var det helt molnfritt och stranden mot väster där solen stod visade sig bli en perfekt plats att titta på. Och det var faktiskt en väldigt speciell upplevelse. Även Lena som hade varit mer neutral gillade det jättemycket och vi har redan bestämt oss för att åtminstone se den som är 2026. Den är dock i Europa så det blir lite närmare.

Många som samlats på stranden för att se solförmörkelsen. Timelapse av händelsen som blev rätt bra men inte alls likt hur det ser ut på riktigt.

Efter solförmörkelsen åkte vi norrut till Atacamaöknen som är världens torraste plats där det på vissa ställen inte regnat på hundratals år. Min första gång i en öken, men temperaturen låg mellan -15 och +20 grader. Vi såg gejsrar, saltöken, vulkaner, vicuñas (ja, djur som heter samma som byn ovan) och besökte platser på upp till 4 400 meters höjd. Sen reste vi söderut igen till Valparaíso och avslutade i Santiago. Vi frös hela tiden under hela resan kändes det som för de tror inte på värme inomhus.

Valparaíso.

Från Chile åkte vi direkt till Tyskland för att stiga ombord på vår nästa vegankryssning. Den här gången gick den tio nätter i Östersjön: Kiel–Sassnitz–Gdynia–Riga–Tallinn (för tredje gången)–S:t Petersburg–Helsingfors–Stockholm–Kiel.

En helt vanlig tunnelbanestation i S:t Petersburg.

I 40-årspresent fick jag forsränning av min lillebror och hans familj. Det hade jag aldrig gjort tidigare. Han och jag åkte upp till Dalarna i slutet av augusti, drog på oss våtdräkterna och gav oss ut på några åk nedför forsen. Jag trodde vi skulle åka i vattnet men slapp det, förutom när vi tvingades välta av instruktören för att träna på att ta oss upp ur vattnet ifall det skulle hända på riktigt. På vägen hem fick vi också chansen att åka över Sveriges längsta trähängbro för biltrafik, Floda Kyrkälvbro.

I slutet av året åkte vi till Thailand för att bland annat hälsa på Lenas släkt. Det är min första gång i Thailand vilket känns spännande och roligt eftersom det är en så stor del av både Lena och andra i min närhet. Det var också där vi firade in det nya året och nästa tiotal, mitt sjätte.

Det har varit kul att gå igenom 10-talet och se vad jag har gjort. Lite verkar det ha hänt ändå och jag har många fina minnen. Det ska bli intressant att se vad som händer under 20-talet och kanske gör jag en sammanfattning här igen om tio år för att berätta vad som hände.

Sedda filmer:
Brittany Runs a Marathon (2019)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.