Alla inlägg av Mattias

Sammanfattning av 10-talet – år 2019

Eftersom vi var i Sori över nyår blev det här den första nyårsdagen på länge utan filmmaraton. Men det blev en bra dag ändå med utflykt till den närliggande staden Nervi. Resan avslutades i Genua där vi tittade runt, promenerade i gamla stan med trånga gränder, och åt focaccia, färsk pasta, gnocchi och farinata som man väl bör göra i Italien.

Christofer Columbus hus i Genua.

Samma dag som vi kom hem föddes min andra brorson. Kul att de är två nu så har de varandra under uppväxten (och senare) vilket jag själv har gillat väldigt mycket.

Efter ledigheterna började jag på nästa uppdrag där jag fortfarande är kvar, dataspelsbolaget Paradox Interactive som låg fem minuter hemifrån. Otroligt skönt att ha så nära måste jag säga. Kontoret flyttade dock under hösten och jag har nu dubbelt så långt till jobbet.

Åre med Dynabyte igen i februari. Det här året åkte jag snow quads, ungefär som fyrhjulingar men med band i stället för hjul.

Snow quad.

En sak jag tänkt jag skulle vilja göra i Åre i flera år men som ingen annan velat hänga med på är isskulptering. Nu när jag har ett eget team på Dynabyte kan jag dock bestämma åt alla andra också och i mars bokade jag in oss på just det här i Stockholm. Det var roligt men svårt och tog mycket längre tid än jag tänkte mig.

2019 var det dags för mig att fylla 40 år. Det har hittills inte känts så speciellt men det var i alla fall en rolig födelsedag där familjen följde med mig och körde virtual reality som alla verkade tycka var roligt.

Isskulpturer i all ära men en av de bästa teameventen jag varit på är en game show i Gamla stan. Det är som en tevefrågesport med lag, studio och programledare. Rekommenderas starkt.

Game show.

Något jag har haft på min “bucket list” sen slutet av 90-talet är att se en total solförmörkelse. Då såg jag en partiell i Enköping men började höra historier om hur speciell upplevelse det är att se en total sådan. I Sverige var det fyra totala solförmörkelser under 40 år under den tidigare delen av 1900-talet, den sista 1954, men nästa kommer vara år 2126 så jag tänkte att jag kommer behöva leta någon annanstans. Jag gjorde ett halvdant försök 2015 när det var en total på Färöarna men det kändes väldigt dyrt och krångligt. Men så kom 2019 och det var Chiles tur. Allt passade med tid och pengar så vi bestämde oss för att åka dit.

Det är mycket som kan gå fel. Det kan till exempel vara molnigt just den dagen på just den platsen man valt att vara på. Att vara på den allra bästa platsen, den lilla byn Vicuña som hade lägst molnrisk, visade sig kosta drygt 30 000 kronor för två nätter vilket kändes lite mycket ändå. Det blev i stället en organiserad utflykt till ett observatorium söder om La Serena. La Serena är ungefär lika stort som Malmö men trots det var det svårt att hitta boende. Det enda hotellet som fanns kvar ett halvår innan låg utanför staden och kostade 12 000 kronor för fyra nätter. Men till slut hittade vi i stället en lägenhet för halva priset.

Tyvärr var det dock en lampa i vårt flygplan som var trasig när vi skulle lyfta från Arlanda vilket gjorde att vi blev 48 timmar försenade. Allt kändes väldigt osäkert ett tag. Vi missade turen till observatoriet och kom till La Serena bara några timmar innan solförmörkelsen skulle börja. Veckan innan hade det varit tjockt molntäcke och regn där. Men just den här dagen var det helt molnfritt och stranden mot väster där solen stod visade sig bli en perfekt plats att titta på. Och det var faktiskt en väldigt speciell upplevelse. Även Lena som hade varit mer neutral gillade det jättemycket och vi har redan bestämt oss för att åtminstone se den som är 2026. Den är dock i Europa så det blir lite närmare.

Många som samlats på stranden för att se solförmörkelsen. Timelapse av händelsen som blev rätt bra men inte alls likt hur det ser ut på riktigt.

Efter solförmörkelsen åkte vi norrut till Atacamaöknen som är världens torraste plats där det på vissa ställen inte regnat på hundratals år. Min första gång i en öken, men temperaturen låg mellan -15 och +20 grader. Vi såg gejsrar, saltöken, vulkaner, vicuñas (ja, djur som heter samma som byn ovan) och besökte platser på upp till 4 400 meters höjd. Sen reste vi söderut igen till Valparaíso och avslutade i Santiago. Vi frös hela tiden under hela resan kändes det som för de tror inte på värme inomhus.

Valparaíso.

Från Chile åkte vi direkt till Tyskland för att stiga ombord på vår nästa vegankryssning. Den här gången gick den tio nätter i Östersjön: Kiel–Sassnitz–Gdynia–Riga–Tallinn (för tredje gången)–S:t Petersburg–Helsingfors–Stockholm–Kiel.

En helt vanlig tunnelbanestation i S:t Petersburg.

I 40-årspresent fick jag forsränning av min lillebror och hans familj. Det hade jag aldrig gjort tidigare. Han och jag åkte upp till Dalarna i slutet av augusti, drog på oss våtdräkterna och gav oss ut på några åk nedför forsen. Jag trodde vi skulle åka i vattnet men slapp det, förutom när vi tvingades välta av instruktören för att träna på att ta oss upp ur vattnet ifall det skulle hända på riktigt. På vägen hem fick vi också chansen att åka över Sveriges längsta trähängbro för biltrafik, Floda Kyrkälvbro.

I slutet av året åkte vi till Thailand för att bland annat hälsa på Lenas släkt. Det är min första gång i Thailand vilket känns spännande och roligt eftersom det är en så stor del av både Lena och andra i min närhet. Det var också där vi firade in det nya året och nästa tiotal, mitt sjätte.

Det har varit kul att gå igenom 10-talet och se vad jag har gjort. Lite verkar det ha hänt ändå och jag har många fina minnen. Det ska bli intressant att se vad som händer under 20-talet och kanske gör jag en sammanfattning här igen om tio år för att berätta vad som hände.

Sammanfattning av 10-talet – år 2018

Årets filmer blev Wayne’s World 1 och 2. Fortfarande ganska roliga.

Sen Åre igen där jag tog det lugnt även detta år. Skönt att ha en sån helg ibland.

I april fick Lenas systerdotter en lillebror och vi var barnvakter den helgen. Hon hade massor med saker hon ville visa brorsan när han äntligen kom hem.

Det här året hade jag ett projekt att sätta ihop ett album med återskapade foton från barndomen att ge till mamma i 70-årspresent. Det var väldigt roligt att ta dessa med bland annat mina bröder och vår pappa och resultatet blev jättebra. Jag tror mamma gillade det.

Ingen större förändring.

Under det här årets otroligt varma sommarledighet gjorde vi tre kortare resor. En tågluff i Sörmland (Katrineholm, Eskilstuna och Strängnäs), en bilsemester runt Vättern (Brahehus!), och en tur i Danmark och Sverige (Köpenhamn, Gilleleje, Helsingør och Helsingborg).

Askersund.

Det här året missade jag i alla fall inte höstresan med Dynabyte och den gick till Serbien där vi åkte sightseeingbuss, cyklade, tittade på borgar och straffades för att vi gjorde dumma saker.

Straff.

Strax efter den resan var det dags för Fredrik och mig att delta i SM-kvalet i vattenrutschbana. Vi var på Fyrishov i Uppsala och åkte så många åk vi hann på två timmar. Vi var långt ifrån att kvala in till finalen på Kokpunkten i Västerås, men vi hade ju redan varit där 2015 så det gjorde inget.

I december jobbade jag min sista dag på Natur & Kultur. Det hade varit en bra tid och blev ett naturligt avslut när projektet började bli lugnare och det inte var lika mycket att göra. 2,5 år kändes ganska lagom.

Under nyår åkte vi och hälsade på våra vänner David och Ajla som vid den tiden bodde i Sori lite utanför Genua i Italien. Vi hann med att besöka Turin, Sori och Genua. Det var iskallt i Turin men t-shirtväder på nyårsafton i Sori och första gången jag inte var i Enköping, Uppsala eller Stockholm på årets sista dag.

Dinosaurie i Genua. Förstår inte hur de trodde de där små snörena skulle kunna hålla fast den.

Sammanfattning av 10-talet – år 2017

Årets första dag var som vanligt filmdag och innehöll Hero och Flying Daggers.

Jag hade gett Lena ett besök på en Tutankhamonutställning i julklapp så i mitten av januari gick vi till Frihamnen och tittade på mumier.

Mumie.

Sen Åre igen. Vid det här laget hade jag slutat åka skidor helt och såg det mer som en helg att umgås med de andra på Dynabyte och ta det lugnt.

Med teamet på Dynabyte gör vi då och då olika event. I februari var det dags för indoor sky-diving, första gången för mig sedan Las Vegas 2011. Den här gången var det i Bromma.

Indoor sky-diving. Notera att det faktiskt är jag, där i bakgrunden.

I mars laseropererade jag ögonen för andra gången för att än en gång slippa glasögon och linser som jag börjat avsky igen. Den här gången blev det en annan metod som inte innebar att de skar upp några lock vilket gjorde totala läkningstiden kortare. De första dagarna var dock mycket värre och jag låg i ett mörkt rum med solglasögon och stängda ögonlock. Men sen blev allt bra igen.

En dag i april när jag satt på kontoret på Natur & Kultur började det komma meddelanden om att något hade hänt i city. Det var den 7 april och Rakhmat Akilov hade stulit en lastbil och kört den i full fart på Drottninggatan. Vi var många som dröjde kvar på kontoret ett bra tag eftersom korrekta uppgifter om vad som hänt blandades med rykten och flera av oss behövde ta oss genom stan för att komma hem. Det var en väldigt speciell stämning på stan den kvällen när massvis med människor gåendes tog sig hemåt och det förutom någon enstaka taxibil inte fanns någon motortrafik.

Över valborg tog jag och Lena båten till Riga. Och några dagar senare, den 9 maj, såg vi till att ordentligt fira 100 000 000 sekunder tillsammans.

Sommarsemesterns resa gick till Hamburg för en lugn och regnig vecka. Givetvis passade vi på att besöka världen största miniatyrmuseum Miniatur Wunderland.

På hösten åkte vi på vår första vegankryssning. Ett kryssningsfartyg med 1 800 passagerare och bara vegansk mat i fem olika restauranger. Det kändes väldigt lyxigt och vi fick dessutom se otroligt fin natur på resan som gick från London till de norska fjordarna och sen tillbaka igen. Det enda dåliga var att jag för första gången missade Dynabytes höstresa. Den gick dock också till Norge.

Eidfjord.

När vi kom tillbaka från kryssningen upptäckte vi att vi hade haft inbrott. Ett fönster stod helt öppet och saker var utrivna från lådor och garderober. Det kändes väldigt olustigt att någon hade varit där och inte blev det bättre av att de valde värdelösa smycken med högt affektionsvärde att stjäla i stället för de ersättningsbara kontanterna, datorerna eller mobiltelefonerna som fanns väl synliga i lägenheten.

Det här året ville vi se hur julmaten i Göteborg var så i december tog vi tåget ner dit och åt ett par julbord, och även lite mos. Det var gott.

Göteborg.

Sammanfattning av 10-talet – år 2016

Årets filmmaraton bestod av Christopher Nolans Batman-trilogi. Det var första gången Fredrik och Kristins Linus var med.

Som vanligt åkte vi till Åre med Dynabyte. Det här året blev det inga skidor, jag tog det bara lugnt och umgicks med andra som inte heller åkte. Väldigt trevlig helg. Lite mer arbetsrelaterat gick jag ett par veckor senare en i kurs i coachande ledarskap nu när jag blivit teamledare. Den var väldigt givande.

I februari firade jag och Lena en miljon minuter tillsammans. Lite relaterat kom våren 2016 att handla väldigt mycket om bröllopet och all planering kring det. Det ligger rätt mycket bakom en sån tillställning lärde vi oss.

Den 12 maj fick alla på Tripwell beskedet att företaget skulle läggas ner. Vi hade ungefär en månad kvar innan de flesta skulle sluta. Det var en väldigt ledsam dag och många hade lagt mycket energi i det bolaget. Som konsult hade jag det nog lite lättare än många av de andra men det var ändå en väldigt trist känsla efter allt vi gjort och alla planer vi fortfarande hade för framtiden.

Dagen efter åkte Lena och jag till England för att gå på hennes kusins bröllop i Chichester. Vi passade på att se oss omkring i London och Brighton när vi ändå var där.

Brighton Pier.

Den 1 juni började på nästa uppdrag. Det blev Natur & Kultur där jag var ensam utvecklare de tre första månaderna. Och när Micke, nästa utvecklare, kom klickade vi direkt och trivdes väldigt bra tillsammans under hela uppdragstiden. Vi blev som ett gammalt par och behövde ofta inte ens påbörja en mening innan den andre förstod vad man tänkte.

En vecka innan det planerade bröllopet “överraskades” jag med en svensexa. Lena hade betett sig underligt hela morgonen så jag visste redan att det skulle hända när det ringde på dörren. Dagen började med besök i Haga utanför Enköping där jag växte upp med bad på badplatsen där vi badade varje sommar plus lite skateboard som jag inte hade åkt på nästan 20 år. Sen åt vi lunch på en liten pizzeria i Lindesberg med bra veganskt utbud innan vi åkte till Zombie Escape. Jag och två andra jag aldrig träffat blev jagade av zombier i ett par nedlagda gruvbyggnader. Efter att vi blivit uppätna åkte vi tillbaka till Stockholm och åt middag på Kokyo. En jättebra dag och en svensexa i min smak.

Hagagänget med vårt gamla hus i bakgrunden.

Den 9 juli var det äntligen dags för vår bröllopsdag som vi planerat så mycket. Vigseln skedde i Eric Ericsonhallen, sen båtfärd bland annat runt Djurgården med slutstation vid Vasamuseet och promenad därifrån till Junibacken där festen skulle vara. Det blev en helt fantastisk dag med alla gäster och allt vi bestämt blev nästan precis som vi tänkt oss. En sak vi överraskade med var en dansrutin till Great Balls of Fire som vi under våren hade övat in i stället för bröllopsvals.

2016-2
Bröllopsdans.

Efter ett par lugna dagar var det dags för bröllopsresa. Först åkte vi till Ljubljana i Slovenien och var där i några dagar med bland annat en utflykt till sjön Bled och en närliggande dinosauriepark. Sen tåg till Klagenfurt i Österrike där vi gick på Minimundus, ett miniatyrmuseum, innan vi skjutsades till ett veganskt hotell en bit utanför vid sjön Klopeiner See där vi bara tog det lugnt i sex dagar.

Hotellet var del av restauranggruppen Loving Hut som finns i hela världen. De som driver dessa 200+ ställen är anslutna till en typ sekt ledd av Supreme Master Chang Hai från Vietnam (även om det är lite svårt att hitta så mycket konkret dåligt med dem). En dag när vi satt på vår balkong kom grannen ut och började prata och bjöd oss på frukt. Det visade sig galet nog vara Chang Hai själv som råkade vara där just när vi var där. Hon känns i övrigt väldigt anonym.

Efter att vi hade vilat upp oss tog vi tåget in i Italien till Venedig. Venedig är en väldigt turistig stad men vi lyckades oftast hålla oss undan den delen och gillade verkligen staden.

Venedig.

Efter Venedig tog vi tåget till Verona, den romantiska staden där Romeo och Julia utspelar sig, med det moderna tillägget att det har blivit en bilstad där alla trånga gränder är för bilar och det finns inga trottoarer.

Lena på Julias balkong.

Milano blev resans sista anhalt. Där åt vi 18-rättersmiddag på vegetariska stjärnkrogen Joia, besökte en kyrka där väggarna var klädda med människoben, fikade på kattkafé, tittade på da Vincis Sista måltiden, med mera.

När vardagen hade börjat igen åkte jag på min första jobbresa som gick till Tammerfors. Det största där var att besöka lokalen där norra Europas första elektriska ljus installerades 1882.

En dag i september var vi ute och gick i Rosenlundsparken när vi mötte Emil Jensen. Han tittade på mig, log och hejade. Jag tror att han mindes våra trevliga samtal på Vegomässan 2012.

Senare på hösten åkte jag till Dublin med Dynabyte. Min första gång på Irland.

Det här var också året jag blev utnämnd till Sveriges 44:e bästa utvecklare av Techworld. Det kändes stort och det blev överraskningsfirande på uppdraget och jag blev till och med hissad.

I december blev jag farbror för första gången. Min lillebror som fick en son. Väldigt roligt!

Nyårsafton firades hemma med några vänner. Vi hade pizzatema där förrätt, huvudrätt och efterrätt alla var någon form av pizza. Bra kväll.

Sammanfattning av 10-talet – år 2015

Årets första dag var det Tillbaka till framtiden-trilogin som gällde hos Fredrik och Kristin. 2015 är nämligen året de åker till när de är i framtiden. I stället för äventyrsbad blev det i år det nyöppnade actionbadet Kokpunkten i Västerås. Bäst var Boomerang som var som en ramp. Och som vanligt var det också Åre med Dynabyte. Där körde jag en Tesla för första gången och åkte längdskidor.

I slutet av januari föddes Lenas systerdotter som vi sen blev faddrar åt.

Flera bra saker som hände under våren var att Lena, Siv och jag flyttade ihop, vi förlovade oss, och vi skaffade en robotdammsugare.

En mycket tråkigare sak var att Siv snabbt blev dålig och dog. Det var en tung period. Tänker fortfarande ofta på henne. Jag är väldigt glad att jag hann träffa henne.

Siv på en bit kartong.

I april åkte vi till Berlin och åt mat. Och gjorde väl lite annat också antar jag.

Nästa jobbiga händelse kom i maj då farmor dog. Men det var ändå trevligt att prata med alla efter begravningen. Den är viktig, den där stunden efteråt. Den gör det lättare att klara av det tuffa.

I juni slutade jag på Creuna och började på Tripwell i stället. Det var ungefär som Airbnb men med en lite annan målgrupp.

Under vår sommarsemester åkte vi till Vancouver i Kanada (där vi hängde med Pers kusin John-Robin flera kvällar), sen tåg söderut över gränsen till Seattle, tåg vidare till fantastiska Portland med världens godaste doughnuts från Voodoo Doughnut, hyrbil till San Francisco och sen buss till Los Angeles.

Dynabytes höstresa gick till Split i Kroatien där vi åkte båt så folk spydde och tittade på gamla slott.

På hösten såldes vår sommarstugetomt som farmors familj hade haft i nästan 80 år och där vi tillbringade varje sommar när jag var liten (och mamma och pappa varje år fram till det här året).

Kotte.

I slutet av november flyttade Dynabyte in i nya jättefina lokaler på Drottninggatan 95 A där vi fortfarande sitter och trivs väldigt bra.

Under årets sista månad fick jag förtroendet att bli teamledare för det bästa teamet på Dynabyte, Team 6.

Sammanfattning av 10-talet – år 2014

Året började med de fem första Jönssonligan-filmerna men inget äventyrsbad då Fredrik var bortrest. På årets andra dag gifte min storebror Micke sig med Mjau. Det var dock i Thailand så jag kunde inte vara med. Sen var det dags för Åre med Dynabyte igen och mitt årliga skidåkande samt skoterkörning för första gången.

Jag och Esbjörn var på teateruppsättningen SCUM-manifestet med Andrea Edwards. Det var en speciell upplevelse med könssegregerad publik, utskrattning och starka lampor rakt i ansiktet. Bra kväll. I samband med det råkade det bli så att vi var med i en dokumentär om hur det varit att sätta upp pjäsen och allt hat och annat hon fått utstå i och med det. I en rekonstruktion spelade vi två personer från en situation som utspelat sig efter en av föreställningarna. Den skulle ha premiär senare under året.

I mars hade jag och Lena äntligen vår första dejt. Stand up comedy. När vi satt och pratade efteråt kom Simon Gärdenfors som stått på scenen under kvällen fram till mig och började prata. I samband med att hon och jag sågs mer efter det började jag även träffa Siv, den underbara katten som bodde med Lena.

Mars var också månaden jag slutade på Comviq för att prova något annat. Det blev Avanza på Regeringsgatan. Ganska skönt att vara inne i stan igen efter att ha suttit i Kista i två år.

Täby Extreme Challenge (TEC), nästa tävling på 100 miles, kom till slut i april. Det blev det värsta jag gjort och under den elfte milen grät jag av smärtan. Då gick det inte längre, så jag bröt. Jag har inte försökt mig på den distansen igen.

Fika, som vanligt på ultramaraton.

Men löpningen fortsatte ändå och i juni körde vi Parloppet igen. Jag passade på att prata lite med Anders Szalkai.

Startnummer 1 på Parloppet.

Den 12 juli gifte sig min lillebror med sin Cilla. Det blev en tre dagar lång bröllopshelg och inför nästan 100 personer lyckades jag hålla ett helt okej tal som jag inte hade klarat utan Toastmasters (som jag fortfarande gick på regelbundet).

Några dagar senare åkte jag och Lena till Oslo där vi tittade på dyra byggnader och speciella statyer.

I september började på ett nytt uppdrag igen, webbyrån Creuna på Kungsholmen där jag kom att lära känna flera bra personer som jag fortfarande umgås med samtidigt som jag lärde mig mycket i jobbet.

Senare samma månad åkte vi till Island med Dynabyte. Det var kul att se deras väldigt annorlunda natur. Men på en vikingarestaurang utanför Reykjavik hade jag också den sämsta restaurangupplevelsen jag någonsin haft. Jag fick fel mat varje gång någon av de tre rätterna skulle serveras. Desserten fick jag fel två gånger till och med. Och huvudrätten var salladsblad, lök och tomat. Och inte fick jag känna mig speciell heller för samma sak hända flera andra. Många minnesvärda saker på den resan alltså.

Island.

På hösten var det dags för releasefest för dokumentären Scum – en kärleksförklaring där Esbjörn och jag hade varit med. Vi hängde bland annat med Ebbot och Lena Endre den kvällen. I november hade den sen premiär på Stockholms Filmfestival och senare samma månad visades den på SVT.

November var också månaden då jag och Fredrik tog oss vatten över huvudet och försökte oss på Stockholm Rogaining (typ orientering). Vi var väldigt naiva och skulle kommit sist om inte laget efter oss hade fått minuspoäng för att de var sena till målet. Men det är i alla fall roligt i efterhand.

Roligt på Stockholm Rogaining.

I slutet av den månaden blev jag vald som Competence Lead på Dynabyte. Det är en roll med fokus på kompetensutveckling och kändes väldigt rolig.

Sammanfattning av 10-talet – år 2013

Stålmannenfilmerna med Christopher Reeve under nyårsdagens filmmaraton, och både Pite havsbad (“Ett roligare resmål”) och Nordpoolen i Boden som äventyrsbad med kortare besök i Haparanda och Finland samt övernattning i Luleå. Senare i månaden blev det Åre med Dynabyte igen. Den här gången vågade jag åka den svarta backen.

Palt åts på Paltzerian.

Jag och Esbjörn var på uppträdande med barndomsidolen Carl-Einar Häckner på Södra Teatern i januari. Vi satt längst fram. Och jag hamnade på scenen. Kanske mest för att det bara var jag som räckte upp handen när han bad om frivilliga.

På scenen med Carl-Einar Häckner.

Efter vår USA-resa 2011 hade Per och jag samlat ihop en massa poäng att resa för så han ordnade en överraskningsresa. Vi skulle ses på Arlanda var det enda jag visste. Då och då under resan fick jag kuvert att öppna som avslöjade nästa resmål. Vi åkte till Alicante, Palma de Mallorca och sen Berlin som avslutning. Väldigt rolig resa.

I mars fick jag en oväntad avi om att jag hade ett brev att hämta ut. När jag öppnade det var det en flaskpost. Det visade sig vara en flaska med ett brev i som jag, min lillebror och vår kompis Petter hade skrivit och slängt i Mälaren över tjugo år tidigare. Och nu hade någon hittat det, lagt ner en del jobb på att leta reda på min nuvarande adress och sen skickat det till mig.

Samma månad råkade jag på Lena på en restaurang i Hornstull. Hon trodde jag var där på dejt.

Jag provade på en ny sak med löpningen under våren och sprang en mil om dagen i 50 dagar i rad. Lite slitigt i början men gick bra. Jag bestämde mig under den tiden också för att anmäla mig till Black River Run, ett lopp på 100 miles, cirka 160 kilometer. Egentligen skulle jag springa 50 miles men när jag kollade hemsidan hade de just det här året infört den dubbla distansen och det kändes konstigt att välja något kortare då. Efter en lång diskussion med min närmaste ultraexpert Maria blev det bestämt.

Vi lanserade Veganistan den 23 maj. Sen hade jag och Lena vår första längre tid ensamma när vi gick till Söder från Kungsträdgården efter att ha ställt ut med Veganistan på Vegoforum två dagar senare.

Det här var också året med mer lingång än jag är van vid.

Parloppet i juni med Fredrik som vanligt, och sen också Söder Runt där jag gjorde mitt personbästa på milen på 40.36 som står sig fortfarande. Samma månad sprang jag även mitt första traillopp strax söder om Stockholm och gillade det starkt. Det var bra förberedelse för Fjällmaraton utanför Åre senare under sommaren som gick över tre fjäll med bland annat en två timmar lång uppförsbacke men ändå med massor med endorfiner de sista sju kilometerna nedför berget och in i mål.

Uppförsbacke.

I augusti fick jag den tråkiga nyheten att min ena farbror dött. Det kändes lite overkligt, han var inte så gammal. Något som var roligare var att Andreas och Cilla förlovade sig.

Jag ställde upp i Bellmanstafetten det här året tillsammans med fyra andra från Vegan Runners IK. Vi kom på femte plats av 528 lag och fick pris. Om jag inte hade varit med hade det gått ännu bättre. På Stockholm Halvmarathon under hösten slog jag dock personbästa och sprang in på 1.28.31.

I september kom till slut Black River Run, 100 miles löpning. Tio varv på en 16 kilometer lång bana runt Svartån i Västerås. I och med det hade jag också sprungit varje dag i ett halvår. Till hjälp och stöd hade jag de fantastiska Fredrik och Maria vid varvningen och som pacers ute på banan under de sista varven. Målet var att klara det på 24 timmar för då skulle jag få ett bältespänne (vanligt på 100 mileslopp). Och jag sprang i mål på 23.52. Och jag tänkte “aldrig mer”. Men en vecka senare anmälde jag mig till Täby Extreme Challenge 2014, en annan tävling på 100 miles.

Black River Run. Promenad med fika, som alla ultramaraton.

Månaden efter var det dags för höstresa med Dynabyte till Italien. Vi bodde vid Iseosjön, gick på lina på en ö och besökte Bergamo.

Och i början av november sprang jag Frankfurt Marathon och satte personbästa med min tid på 3.26.16 som tyvärr fortfarande står sig. Jag var fortfarande väldigt sliten i benen från Black River Run och de blev väldigt stumma ganska tidigt i loppet så jag känner mig nöjd med det resultatet.

Nyår firades med Johan och Diana på Kungsholmen.

Sammanfattning av 10-talet – år 2012

Årets filmmaraton innehöll Die Hard 1-4, och äventyrsbadet blev den här gången Aqua Nova i Borlänge som var väldigt bra.

I mars gick jag med i Stockholm Toastmasters som är en del av Toastmasters International. Det är en medlemsdriven föreningsverksamhet där deltagarna övar på att tala inför andra och utveckla sitt ledarskap. Jag var extremt nervös i början men redan till sommaren blev jag invald i styrelsen.

Senare i mars fick jag följa med mitt nya jobb på deras årliga Åreresa. Det skulle bli andra gången jag åkte skidor utför. Det gick okej men jag vågade inte åka svarta backen.

Den sista mars jobbade jag min sista dag på ST. Alltid tråkigt att lämna en arbetsplats, även om det här var första gången för mig och jag inte hade något att jämföra med än. På kvällen gick jag på straight edge-spelning på Kafé 44 för första gången på över tio år. När vi gick in fick vi både en stämpel och ett extra armband. Någon hävdade att armbandet var till en hemlig spelning med Refused på Debaser Medis. De hade visserligen precis återförenats men deras korta turné skulle inte innehålla Stockholm så jag trodde inte så mycket på det påståendet. Men när första bandet råkade ha José Saxlund från Abhinanda som sångare och han påstod samma sak började jag hoppas. Efter de fyra banden på 44:an gick vi så till Debaser där det var en jättelång kö, som vi bara slank förbi med våra armband. Det blev en något surrealistisk upplevelse att helt oväntat se ungdomsidolerna på scen igen.

Den 1 april började jag på Dynabyte och min chansning att allt inte var ett aprilskämt gick bra. Samma månad började jag på mitt första uppdrag på Comviq i Kista.

Senare i april följde jag med Andreas när han skulle vara stuntman för en dag. Han både brann, ramlade från höga höjder och fick stryk.

Lillebror brinner.

Den 2 juni var Lena och jag på Vegomässan i Alvik. Men vi kände inte till varandra på den tiden. I stället pratade jag med Emil Jensen ett par gånger.

Senare i juni sprang jag och Fredrik Parloppet igen.

Den 26 juni hade vi Veganistan-möte på O’ Mamma Mia i Vasastan. Där var det en ny medlem i gruppen som jag skrev så här om efteråt: “En ny person som hette Lena var där. Verkar trevlig.” Vi hade sällskap därifrån, i två kvarter innan hon hellre ville gå åt ett annat håll.

Juni blev också månaden då jag cyklade till Falun för att vara med på en namnfest där hos Anders och Mikaela från Finskagänget. Det blev 40 mil cykling under den helgen. Jag minns det som en trevlig cykeltur.

Juli började med att jag överraskade Fredrik med en höghöjdsbana nära Hellasgården.

Högt.

I augusti gjorde jag min sista ironman. Tror jag i alla fall. Det var Kalmar den här gången som nu hade blivit en officiell Ironman vilket också märktes på arrangemanget. Och priset.

I slutet av månaden åkte jag och Johan A till Berlin. Min första gång där. Europas bästa veganstad vilket den fortfarande är med cirka 90 veganska restauranger. Förutom att jag snubblade och skrapade upp ena benet, ryggen och händerna när jag var ute och sprang var det en bra helg.

Jag och Lena blev kompisar på Facebook den 8 september. Det var en bra dag. En annan bra dag var några veckor senare när vi var på samma knytpicknick i Vitabergsparken.

Samma månad var det dags för höstresa med Dynabyte. Vi åkte till Åland och lekte åländska lekar, paddlade kajak och var på äventyrsbad.

I julklapp fick jag en bit land i Skottland av Fredrik. Så sedan dess kan jag titulera mig lord.

Nyårsafton firades hos UNF i Hornstull med Matthias.

Sammanfattning av 10-talet – år 2011

Filmmaratonet för året visade Nakna pistolen-trilogin. Äventyrsbadet valdes till Gustavsvik i Örebro.

I början av året ägnades mycket av tankeverksamheten annars åt privatekonomi och vikt. Jag började ta både mina konsumtionslån och den inte perfekta vikten på större allvar och löste båda två, även om det så klart är ett långsiktigt arbete som nog aldrig blir färdigt. Det här kom generellt att bli året som jag började jobba ordentligt på min personliga utveckling med ganska stora förändringar som följd.

I april testade jag min gamla hypotes om att man automatiskt kommer göra ett bättre högskoleprov ju äldre man blir bara genom att ha hunnit utsättas för mycket mer svenska och engelska. Det som skulle kunna gå nedåt är den logiska delen och delen med kartor och diagram. Mitt resultat från gymnasiet var 1,6 som bäst. I april 2011 skrev jag 1,9.

I maj slog jag den tidens personbästa på halvmaraton under Göteborgsvarvet med hela tre sekunder och sprang in på 1.39.09. Vi hann även med att besöka ett par olika borgar, bland annat Brahehus även detta år.

I juni var det dags för Parloppet igen. Paret var som vanligt Fredrik och jag och vi hade startnummer 1.

I juni var det även dags för nästa ironman. Den här gången hade jag och Fredrik anmält oss till Bergen Triathlon. Vår plan var att sätta cyklarna på taket på en hyrbil och åka västerut. E18 till Oslo och sen E16 till Bergen. Europavägar borde vara bra skyltade så vi behöver nog inga kartor sa jag (det här var på den tiden det var väldigt dyrt med datatrafik utomlands). Fredrik höll skrattandes med. Fast det var ett skratt åt mitt uppenbara skämt visade det sig sen. Vis av tidigare bilfärder förstod han nämligen att vi så klart inte klarar av att köra bil utan karta (till exempel på vägen hem från Göteborgsvarvet när vi vid ett tillfälle till och med lyckades börja köra tillbaka mot Göteborg). Och visst hade han rätt. Speciellt när E16 visade sig vara avstängd med en nedfälld bom samt en pil som pekade rakt upp på fjället som den enda vägvisningen på många mil. Trots trollstängsel, snötäckta vidder mitt i juni, världens längsta biltunnel på 24,5 kilometer och stor osäkerhet om vi var på rätt väg kom vi dock fram till slut. Själva loppet var tufft med kallt vatten och regn större delen av cyklingen. Och jag fick ont i ryggen så jag knappt kunde gå efteråt. Plus att vi fick betala för hotellet två gånger. Inte den bästa tävlingsupplevelsen. Men vi hade i alla fall roligt!

Trollstängsel

På midsommarafton åkte Per och jag till San Francisco. Vi skulle hyra en bil och åka över hela USA för att avsluta i New York fyra veckor senare. Vi satt i fängelsecell på Alcatraz, bodde i Hollywood, badade i två världshav, upplevde 44 graders värme, spelade roulette i Las Vegas, sköt med maskingevär (har slutat med skjutvapen nu, tror jag), testade indoor sky-diving, hoppade från 112:e våningen, flög helikopter över Grand Canyon, besökte Tombstone, hängde på Southfork Ranch, träffade Elvis (eller var i alla fall på Graceland), blev jagade av en Pentagonvakt, blev åtsagda av en annan Pentagonvakt att radera foton vi tagit, såg Niagarafallen, såg skyskrapor, besökte Coney Island, och så åkte vi 900 mil i bil. Bland annat.

2011 var också året vi började arbeta med Veganistan som senare kom att bli Sveriges största guide för restauranger och butiker med veganskt utbud, och som framförallt gjorde att jag så småningom träffade Lena.

Under hösten gjorde jag min hittills bästa Halloweenkostym, enligt mig själv i alla fall. Pappa och min storebror hjälpte mig med styltor och jag sydde extra stora kläder, skaffade skägg med mera så att jag kunde förvandlas till Hagrid på årets Halloweenfest hos Per.

Varulv och Hagrid
Hagrid. Och Fredrik i sin varulvskostym som han gjorde så pass bra att andra gäster trodde han hade köpt den.

I november fick jag ett meddelande av en rekryterare på ett företag som hette Dynabyte. Jag var ganska tveksam till att byta jobb och speciellt till konsultyrket men blev väl smickrad av mitt första rekryteringsmail och tackade ja till ett förutsättningslöst möte. Fyra veckor senare hade jag sagt upp mig på Fackförbundet ST efter att ha jobbat där i sex år.

Den 11 december var jag på en julmiddag som Djurrättsalliansen anordnade i Skarpnäck. Som i ett avsnitt av How I Met Your Mother var även Lena där utan att vi visste om varandra.

Sammanfattning av 10-talet – år 2010

Den här bloggen var väl egentligen död men jag tänkte att det ändå kunde vara kul att göra en sammanfattning av 10-talet, precis som jag gjorde med 00-talet. Om inte annat så för mig själv. Det har varit väldigt roligt att gå igenom allt som hänt.

Decenniet började med det på den tiden traditionsenliga filmmaratonet på nyårsdagen hemma hos Fredrik. Det här året såg vi Gudfadern-trilogin. En annan tradition vi hade under en stor del av 10-talet var att vid trettondagshelgen besöka ett äventyrsbad. Det blev Sydpoolen i Södertälje den här gången.

I början av året åkte jag till Tallinn för andra gången, denna gång med Per, Fredrik, Hanna och Björn. Per höll på att missa båten och hann precis med någon minut till godo för att hans klocka inte ställt om sig till Estlands tidszon.

Tallinn.

I februari sköt jag med riktiga handeldvapen för första gången. Det kändes högst obehagligt att människan har tillverkat så små saker med den kraften i sig. Men också lite spännande att prova.

Samma månad lånade jag en bil av Per och åkte till Gimo för att delta i den 50 kilometer långa skidtävlingen Lindmansloppet i förhoppningen att jag skulle kunna seeda mig till en bättre startgrupp i det kommande Vasaloppet. Jag kom näst sist, hela nio sekunder före den minst dubbelt så gamla deltagaren efter mig. Det blev ingen bättre startgrupp.

Vasaloppet (90 kilometer) gick en månad senare och jag tänkte att fyra mil till inte borde vara något problem ändå. Jag hade ju dessutom åkt sex mil året innan i Engelbrektsloppet med mindre träning. Men det gick tyvärr inte. Efter att ha lidit i 48 kilometer bröt jag i Evertsberg. Första gången jag bröt ett lopp jag trodde jag skulle klara av. Vad jag inte visste då var att det tyvärr inte skulle vara det enda brutna loppet på 10-talet.

Den 14 mars flyttade jag från Rågsved till Södermalm. Det blev inte lika stora protester kring denna flytt.

I mars och april fick Eyjafjallajökull på Island utbrott vilket stängde ner flygtrafiken över stora delar av Europa. Som tur var hade askmolnet försvunnit tills det var dags att åka till Lanzarote för att köra Ironman.

I början av april var jag med på TV4 i programmet Sverige springer. Jag kunde synas i flera sekunder när jag sprang i mål på Premiärmilen.

Samma månad åkte jag till Malta på konferens med jobbet. Det är en beige ö. Men fin. Om Game of Thrones-serien hade funnits då hade det säkert varit ännu mer spännande när vi besökte platserna den spelades in på.

I maj var det dags att prova på en officiell Ironman för första gången. Den gick på Lanzarote. Jag blev förkyld lagom till tävlingsdagen men var ung, dum och hade sett fram så mycket emot detta så jag startade ändå. Det var varmt. Upp till 35 grader och jag brände mina armar, axlar och ben rätt rejält med blåsor som följd. 2 500 höjdmeter på cyklingen men löpningen var i alla fall helt flack (det var även simningen som tur var). Jag hade tidigare under våren skadat mitt knä vilket gjorde att jag fick lov att gå hela maratonet. Men jag klarade av hela dagen och gick i mål innan maxtiden och utan några bestående men. De närmaste dagarna efter loppet var dock värre.

Jag och Fredrik sprang Parloppet för andra året i juni. Det var en tävling som man sprang i par men åt varsitt håll och så möttes man någonstans på mitten om båda löparna var ungefär lika snabba. Vi hade startnummer 1.

I juli åkte jag på en resa till Höga kusten som jag fått av min familj i 30-årspresent. Där klättrade jag i berg för första gången och umgicks med familjen.

Klättring vid Ringkallen vid Höga kusten.

I augusti körde jag årets andra ironman, den här gången i Kalmar. På vägen ner tog det flera timmar innan vi förstod att vi missat att svänga av vid Norrköping. Men vi fick se Brahehus i alla fall.

På hösten åkte jag och Esbjörn ribbåt för första gången. Det var andra gången vi gjorde något med upplevelsebolaget Upp&Ner. Första gången var en luftballongfärd som slutade i blodsutgjutelse. Sex år efter ribbåtfärden gick de dock i konkurs så 20-talet kommer inte innehålla en av deras aktiviteter.

Den 24 september köpte jag Få det gjort!, eller Getting Things Done som den mer kända engelska titeln lyder. Skriven av David Allen. Den boken har förändrat mitt liv väldigt mycket och jag lever fortfarande efter GTD-systemet.

Klockan 23.46.40 den 20 december blev jag 1 000 000 000 sekunder gammal. Det är många sekunder.

Och nu kommer den autogenererade listan på alla filmer jag sett sedan förra inlägget 2011…